DEBATT: Meddelarfrihet gäller även kommunchefer

”Vän av demokrati och ordning” är vi väl många som vill kalla oss, men jag och säkert även andra ser flera problem i insändarskribentens resonemang. Hoppas på en fortsatt diskussion kring dessa frågor.

 1. I en ideal värld är det politiker som fattar beslut, utifrån det mandat de har fått av folket, och tjänstemän som verkställer. I själva verket så kommer tjänstemännen att utreda och förbereda besluten som politikerna fattar, och det måste vara svårt för dem att under tiden inte bilda sig en egen uppfattning.

Jag har svårt att tro att de aldrig uttrycker någon egen åsikt gentemot politikerna som de arbetar så tätt samman med. Hur som helst kommer det sätt de presenterar fakta på och de undersökningar de gör att uttrycka någon form av inriktning.

När kommunchefen går ut offentligt med sin kritik av ett politiskt förslag så gör hon det säkert inte i ett vakuum utan det har med all sannolikhet föregåtts av interna diskussioner. Är det inte då mer ärligt att som högsta tjänsteman ge uttryck för det man tycker sig se, förhoppningsvis efter grundliga efterforskningar, än att lobba i det tysta?

Visst, vi väljare kan inte rösta bort tjänstemännen, och det är ett allvarligt problem om tjänstemännen i det tysta driver en egen agenda. Men vi kan rösta på politiker som väljer att lyssna eller inte lyssna på dem, så länge det förs öppna diskussioner i god tid före valet.

*

2. Jämförelsen med näringslivet är problematisk och har gjorts alldeles för ofta och dragits alldeles för långt i Vimmerby kommun. Det finns flera fundamentala skillnader mellan kommun och näringsliv. Ett privat företag har som syfte att göra vinst. En kommun är något som medborgarna skapar tillsammans.

Vi väljer gemensamt representanter som ska bygga upp och förvalta våra gemensamma intressen av vård, omsorg, utbildning av uppväxande släktet osv. Det handlar om vår gemensamma välfärd, inget annat. Och där är öppna diskussioner, som förs med respekt, mycket viktiga.

*

3. Kommunen styrs av lagar som bland annat säger att alla offentligt anställda har meddelarfrihet. Det betyder att alla anställda har rätt att berätta vad de vill för journalister, och inga chefer har rätt att ha synpunkter på detta. Givetvis gäller meddelarfriheten även för kommunchefer.

Du som kallar dig ”vän av demokrati” verkar tyvärr ha glömt bort att en av de mest fundamentala hörnstenarna i demokrati heter yttrandefrihet. Frågan om relationen mellan tjänstemän och politiker är svår, men om jag får välja så har jag hellre tjänstemän som säger öppet vad de tycker (men i skarpt läge förstås verkställer som politikerna har beslutat) än tjänstemän som tycker minst lika mycket men agerar i det tysta. Men det är jag det. Det vore bra med ytterligare debatt om hur vi vill ha relationen mellan politiker och tjänstemän. Vår kommun tjänar på öppenhet!

*

4. Förresten, när det gäller anställningsbarhet, så kan ju Carolina Leijonram ironiskt nog till och med ha ökat sina chanser på arbetsmarknaden genom att ta avstånd från majoritetens byggförslag. Att ha varit kommunchef i Sveriges näst mest skuldtyngda kommun ser väl inte så väldigt snyggt ut på cv:t. Att däremot ha följt sitt samvete och sagt ifrån kan löna sig både på kort och lång sikt. Eller kosta på. Det vet man aldrig förrän efteråt. 

Rebecka Fredriksson