KRÖNIKA: Tiden går och frågorna blir bara fler och fler

”Hur många gånger har du skrivit det där namnet nu?”

Jag sitter och jobbar med ännu en text om Ingela Nilsson Nachtweij och krisen i Vimmerby, pappa frågar. Jag vet inte, svarar jag. 

Fler kommer det bli. Krisen i stadshuset är nu krisen i Centerpartiet och historien tar aldrig slut. Frågorna hopar sig och blir fler och fler.

* 

Några som jag tänker på efter onsdagens drama i Frödinge bygdegård:

Varför ville inte Leif Larsson berätta att det var just Ingela Nilsson Nachtweij som var motkandidaten? Även om många Vimmerbybor säkert känner att de tappat en del av sin IQ i höst så förstod förstås alla att det var INN som medlemmarna på mötet förde fram. Vad trodde han att C skulle vinna på att mörka det? 

Varför kan Ingela Nilsson Nachtweij inte ge besked om huruvida hon accepterar kandidaturen? Vad vinner hon på det? Det har gått två månader sedan hon avgick. Varför går hon på ett nomineringsmöte om hon inte öppet kan berätta att hon är ett alternativ eller inte? Varför avgick hon om hon tycker att kommunstyrelsens eniga beslut var så orättvist?

Varför har inte medlemmarna i Centerpartiet hela bilden? Tre och en halv månad har gått sedan Erik Paulsson talade ut. Spaltmeter efter spaltmeter har skrivit i tidningarna. Har inte medlemmarna, som nu delvis sitter med Vimmerbys öde i sina händer, läst? Har de inte fått svar från partikamrater på frågor som dykt upp under dessa dryga 100 dagar? Hur är det ens möjligt att ett nomineringsmöte, i denna situation, slutar med att det saknas tillräcklig information?

Trots att Centerpartiet försöker dölja så mycket som möjligt och låser dörren för media och utomstående till sina avgörande möten är det just nu ett parti som havererar inför öppen ridå.

* 

Mitt i allt detta är en sak glasklar: krisen visar att det är den egna makten som är absolut viktigast för Ingela Nilsson Nachtweij. Flera års tal och skrift om Vimmerbys bästa handlade om Ingela Nilsson Nachtweijs bästa. De dubbla kandidaturerna i valet handlade om Ingela Nilssons Nachtweijs bästa och näst bästa. Löftena om förändring i början av krisen handlade om Ingela Nilsson Nachtweijs bästa.

Nu är konfrontation det bästa för Ingela Nilsson Nachtweij. Därför talade hon från hjärtat om Carolina Leijonram först vid avgången, därför går hon nu till konfrontation mot Helen Nilsson och Marie Nicholson.

Jag måste säga att jag beundrar den inställningen. I tider där demokratin har svårt att locka till sig representanter – vill man gå in i kommunpolitiken i Vimmerby just nu lär man väl skickas direkt till psykologen – har vi åtminstone en politiker som är beredd att göra vad som helst för att vara kommunalråd i Vimmerby.

Anmäla sin egen kommunstyrelse till JO? Jodå. Riskera att föra partiet i opposition? Jodå. Ytterligare förlänga Vimmerbypolitikens värsta kris? Vi kör. Att ha stora delar av fullmäktige emot sig? Inte mitt problem. 

Jag har svårt att se att den kompromisslösheten är bäst för Vimmerby just nu, men har all respekt för att Ingela Nilsson Nachtweij vill köra sitt politiska liv genom kaklet.

*

Om hon väljs, vad händer då? Säg att Alliansen spricker – blir det en återförening mellan S och M då? Får vi någon budget? Har vi några ledande tjänstemän kvar? Kan det bli nyval? Blir det i så fall en folkomröstning mellan Ingela Nilsson Nachtweij eller Carolina Leijonram?

Om hon inte väljs, går det hålla ihop Centerpartiet då? Kan medlemmarna ställa sig bakom Jacob Käll fullt ut?

Det är dumt att spekulera. Ingenting har blivit som man tänkt, alla alternativ är öppna.

Den som överlever dödsdansen får se.