Dagens Vimmerbys krönikör anser att det saknas krisinsikt i Vimmerby kommun. Bilden är ett montage.
Foto: Arkivbild
Kommunens politiker har ett helvete med nästa års budget. Det har man haft varje år sedan krisen slog till 2014. Det har i varje fall varit så pass svårt att politikerna tycker sig behöva en av södra Sveriges högsta skattesats.
Vid varje budgetbeslut i fullmäktige har en enda fråga svept in hela plenisalen i en genomdränkt filt: Hur kan det gå så dåligt för Vimmerby kommun när det går så bra för Vimmerby?
Jag vet inte hur många gånger frågan ställts, men svaret har i alla fall uteblivit lika ofta. Vi journalister kanske har varit för mesiga, vi kanske borde ha gått på hårdare, ställt frågan ännu oftare.
*
Vi har ju haft väldigt låg arbetslöshet under lång tid. Tjänat enorma pengar på flyktingkrisen. Vi har ett näringsliv som satsat hundratals miljoner under de senaste åren, som satsar och satsar och utökar och utökar. Vi har Astrid Lindgrens Värld som lockar en halv miljon besökare till lilla lilla Vimmerby. Vilken annan kommun med 15 000 invånare har det? Kommunens anställda har låga löner, bemanningen ute i verksamheterna sticker inte ut.
Det är som att nästan allting har talat för Vimmerby. Och ändå: pengarna räcker inte. Smålands högsta skattesats går åt. Asylcashen gav förstås lite andrum, men någon hållbar drift har politikerna inte lyckats skapa på åtminstone fem år.
I år – när ALV:s stängning omedelbart skapade en hyperlokal depression – får Jacob Käll stirrig blick så fort ordet budget dyker upp i ett sällskap. ”Det kommer bli otroligt svårt”. ”Jag vet inte hur vi ska få ihop det.” ”Staten måste skjuta till mer pengar”.
Ungefär så brukar det låta. I intervju efter intervju. Tydligen är politikerna nu så desperata att varenda medarbetare ska tillfrågas om potentiella besparingar.
*
Hur går det ihop? Hur kan det gå så dåligt för någonting som går så bra? Jag ser svaret så tydligt, så tydligt nu:
Det saknas krisinsikt.
Och inte ”sakna” som i något flyktigt eller litegrann, utan ”sakna” som i totalt befriat. Det finns ingen krisinsikt. Stadshuset är helt befriat från krisinsikt.
Jag tänker bara ta ett exempel, för det exemplet räcker och det exemplet säger allt:
Att se till så att även föräldrar som råkar jobba på natten kan få barnomsorg kostar 800 000 kronor på ett år. Det är egentligen ingenting. Men Vimmerbyalliansen vet inte om man har råd.
I nästa andetag säger samma politiker ja till att utbilda 90 chefer för samma summa. 5,5 miljoner på sju år. Svisch.
*
När jag läste om det tänkte jag först: jaha, vi har nog ingen ekonomisk kris i Vimmerby. Det går nog plötsligt rätt bra för vår kommun. Men det gör ju inte det. Tyvärr går det ju inte alls bra.
Man kan tycka att 5,5 miljoner på chefsutbildningar över sju år är en liten summa. Och det är det – för en kommun som har pengar.
Men Vimmerby har inga pengar. Vimmerby har inte råd med nattis och Vimmerby har Smålands högsta skattesats. Det finns pengar för att politikerna år efter år gör befolkningen fattigare. För Vimmerby kommun borde 100 kronor vara mycket pengar. För Vimmerbys politiker är 5,5 miljoner uppenbarligen ingenting.
Hur länge ska det fortsätta? I hur många år ska kvittot för bristen på prioriteringar, effektiviseringar och ett stramt förhållningssätt till precis skickas till invånarna?
Jag har ingen aning. Jag vet bara att vi nu kommer lägga 5,5 miljoner på någonting som vi absolut inte har råd med och som borde vara absolut längst ned på prioriteringslistan. Jag vet också vad felet i Vimmerby kommun är.