Vår krönikör Linus Johansson hyllar Vimmerby MS. Foto: Simon Henriksson
Hur klarar du av att vara där uppe (Gnagaredalen) i en vecka? Är det inte bara idioter där? Det där är vanliga frågor från människor som inte vet vad de pratar om – och som har förutfattade meningar om folkrace.
En vecka bland de där ”folkracedårarna”, som en av årets tävlande kallade sig själv och sina medtävlande, är ju faktiskt en av årets allra bästa och roligaste veckor.
Jag ska börja den här krönikan med att erkänna en sak. Jag tyckte inte heller att Semesterracet var särskilt roligt för sisådär 15 år sedan. För att vara ärlig tyckte jag inte att det var roligt överhuvudtaget. Som journalist var det något av ett nödvändigt ont. Inte för att alla i Gnagaredalen var ”idioter” utan för att det var varmt, dammigt och svårjobbat. På den tiden åkte man alltid dit ganska tidigt på dagen och lämnade så snabbt som möjligt – utan att knappt veta om förarna det skulle skrivas om hade gått vidare.
Kan få frispel
Nu är min inställning till Sveriges största folkracetävling något helt annat. Jag längtar faktiskt till den där veckan. Vecka 28. Går man in med rätt inställning till den blir det faktiskt en av årets absolut roligaste veckor.
Det kan fortfarande vara varmt, dammigt och jävligt (även om årets upplaga var ovanligt sval vädermässigt). Men framförallt kryllar det av trevliga människor i depån. Människor som har samma intresse, som är glada, som hjälper varandra (och som kan få frispel ibland, främst på ett domslut som de inte gillar).
En trio som sticker ut
De senaste tre Semesterracen har Dagens Vimmerby gjort något som kan liknas vid en totalbevakning av tävlingen. Undertecknad har varit på plats från första till sista heat, och ofta längre än så, samtliga fem tävlingsdagar. Det har också gjort att jag har lärt känna mycket folk inom sporten. Människor som jag bara ser en gång varje år, men som det alltid är lika trevligt att träffa.
En av dem som sticker ut lite extra är Emil Bondesson. Skåningen som blev historisk som den yngsta vinnaren i juniorklassen någonsin när han vann Semesterracet som 14-åring 2017. Trevlig och vältalig redan då och man möts alltid av ett brett leende när Bondesson dyker upp.
En annan är Evy Nestor, 76-åringen som knappt ville släppa min hand efter intervjun i somras. Hon är beviset för att folkrace är för alla, inte bara för medelålders män med ölmage, som många som inte förstår sig på folkrace verkar tro.
Även Morgan Ericsson måste nämnas här. Den flerfaldiga mästaren som har haft minst sagt otur i Semesterracet de senaste åren. I år snurrade han redan i det första heatet. När jag mötte honom i depån 15-20 minuter senare kunde han inte stå upprätt och hade problem med andningen. En intervju blev det ändå, innan dagen fortsatte på Västerviks sjukhus.
Alltid en fullträff
Jag ska också passa på att slänga in en rejäl hyllning till Vimmerby MS. Vilken förening, vilka människor och vilka funktionärer. Under mina drygt 15 år som sportjournalist i regionen är det utan tvekan VMS som har imponerat mest på mig.
Semesterracet är alltid en fullträff. 2018 arrangerade klubben, förutom Semesterracet, också enduroklassikern Novemberkåsan samt en del ”mindre” tävlingar och hade dessutom en viktig roll i rallytävlingen Midnattssolsrallyt. Hur många klubbar i området skulle klara av det?
Dessutom håller klubbens ledande personer, med bland annat ordföranden Roger Karlsson, Semesterracets tävlingsledare Beatrice Ågren Karlsson och Ulf Karlsson, endurobossen Fredrik Johansson och kanslisten Emilie Strid, absolut toppklass. Alltid tillgängliga, alltid ärliga och alltid trevliga.