DV:s krönikör Linus Johansson tycker att Dackarnas ska skämmas efter semifinalsfiaskot.
Skadade stjärnor. Uselt väder. En minst lika dålig publiksiffra. Till det kan ni addera en genant insats mot rivalen Elit Vetlanda. Dackarna gör nog bäst i att glömma den här matchen så snabbt de bara kan.
Vad kan vara värre? Möjligen att Målillalaget tvingas göra en helt onödig resa till Vetlanda nästa tisdag. Det är nästan så att jag tycker synd om dem. Men ändå inte…
Det ska direkt sägas att Dackarna redan på förhand var i stort sett uträknat. Skadorna på Nicki Pedersen och Joonas Kylmäkorpi hade golvat laget. Det var kört redan där och då. Även om ingen erkände det så var det nog exakt så många kände.
Dackarnas lagledare Mikael Karlsson var nästan oförskämt optimistisk inför matchen. Han trodde verkligen på sitt lag. Det var han förstås tvungen att göra. Men då hade han inte räknat med att GP-stärnorna Michael Jepsen Jensen och Jason Doyle skulle floppa totalt. Det var ju de båda som skulle leda laget i Nicki Pedersens frånvaro. Istället skämde de ut sig inför hemmapubliken. Och inte så lite heller. Tillsammans tog de åtta poäng på elva heat. Jag utgår ifrån att båda sitter i sina bussar och skäms när detta skrivs.
Var pinsamt - riktigt pinsamt
Michael Jepsen Jensen var åtminstone man nog att svara upp för sin insats efter matchen (det är han alltid, oavsett resultat). Jason Doyle var det inte. Det kan man förstås tycka vad man vill om.
Det här var en match som Dackarna skulle förlora. Allt annat hade varit en smärre bragd. Så förlusten i sig är faktiskt inget att säga om. Sättet den kom till på, däremot. Genant är ett snällt ord i sammanhanget. Det här var pinsamt. Riktigt pinsamt. Bara två hemmaförare, Krzysztof Buczkowski och Mikael Max, kan få godkänt för sin insats.
Nästa vecka avslutar Dackarna säsongen på ovalen i Vetlanda. Jag avundas inte de förare som blir uttagna. Å andra sidan tycker jag att en del av dem gott kan åka dit och skämmas. Eller i bästa fall avsluta säsongen på ett värdigt sätt.