Jag har en ledig dag och den inleder jag med att ta bilen ut till Flohult väldigt nära Kristdala och väldigt nära kommungränsen. Jag är lite tidig, vilket Lars Johansson med önskvärd tydlighet visar att han inte förväntat sig.
Min tidsoptimism har jag jobbat bort de senaste åren. Han är sist ut i den politiska serie vi kallat för halvtidsintervjuer.
Den senaste tiden inom politiken har varit väldigt turbulent. Det har påverkat hans vilja och engagemang.
– Man blir så beklämd av det som har hänt. Det har knäckt ens engagemang en aning. Det har inte varit kul stämning i kommunhuset. Sedan gör den här borgfreden att det är oklart vad man får göra och inte får göra, säger Lars Johansson.
Har det gjort att du tvekat kring ditt eget engagemang?
– Det har jag gjort sedan jag började, det går upp och ned. Ibland agerar och syns man, ibland är det bara jobbigt. Det har nog också att göra med att jag inte har drivkraften att vara heltidspolitiker. Jag vill göra annat också. Samtidigt är det så att vill man något med kommunen måste man det, då måste man vara beredd att satsa. Jag har inte tänkt så noga på det än, men vi har också byggt upp ett väldigt bra samarbete i vårt parti. Fjällgård (Peter) och jag turas om att närvara på kommunstyrelsen. Vi har stabila företrädare med erfarenhet och så.
Stack ut med sin åsikt
Vänsterpartiet stack verkligen ut i kalabaliken som rådde efter valet och under hela 2019. I fullmäktige röstade partiet ensamt för att bevilja det centerpartistiska kommunalrådet Ingela Nilsson Nachtweij ansvarsfrihet.
– Det är inte vår sak att uttala förtroende för någon och det är inte min sak vad som händer i Centerpartiet. Men många andra uttalade sig i det ärendet. Det här är inget som har varit positivt för kommunen eller för kommunföreträdarna. Allmänheten får nog bilden av att det är grälsjukt eller avundsjukt. Det har blivit en hel del negativt av det här och många mår dåligt av det.
Tror du att Centerpartiet kommer straffas i valet?
– Klart att de kommer straffas. Det är inte kul när det går dåligt för någon, men det är självförvållat. De har haft en intern struktur i sitt parti som inte har fungerat och jag ser det inte som en personfråga. Det måste finnas en vision vart man vill och man måste dra åt samma håll. Man måste prata om var man vill. Nu känns det som att det viktiga verkar vara att sitta i majoritet. För oss är innehållet det viktiga. Centerpartiet bör förlora på det här och en del kanske röstar på oss. Det vet jag inte. Socialdemokraterna tappade enormt, så de får säkert tillbaka en del röster.
Ni valde att inte klandra Ingela Nilsson Nachtweij. Varför?
– Vi har inte så mycket syn på vad som har hänt. Vi gjorde en genomgång av revisionsrapporten och vi vet inte så jäkla mycket. Man har hört lite klagomål, men det har jag hört om andra kommunalråd tidigare. Kritiken handlade om hur hon fungerade som person och i samspelet där. Det fanns inte förtroende längre i hennes eget parti. Men vi hade ett möte i partiet och tyckte inte att man borde nekas ansvarsfrihet för sin personlighet eller för att man inte går ihop med vissa. Man kan bete sig väldigt illa och ändå sköta sitt uppdrag. Vi tyckte att det var ganska vaga och små grejer, som att man rundar beslutsordningar. Det är mer på nivån dåligt ledarskap, än att man inte ska beviljas ansvarsfrihet. Vi hade ingen partilinje, alla fick rösta som de ville.
Men kan du förstå att det såg ut som att ni gav stöd till Ingela Nilsson Nachtweij?
– Ja, och på sätt och vis är det så. Vi ser inte att Ingela gjort de här formella felen. Ledarskapet fungerade inte och jag hade inte föredragit att hon var kvar som kommunalråd. Det blev ohållbart och ingen tjänade på situationen. Men revisionskritiken var kanske överdrivet hård och någonstans, eftersom hon klivit av, var det redan utspelat.
"Väldigt turbulent"
Hur kommunen har utvecklats med den nya majoriteten är svårt att uttala sig om, menar Lars Johansson likt många andra i den här serien.
– Det har varit väldigt turbulent och ganska oklart vad man vill måste jag säga. Centerpartiet hade ett högt tonläge innan valet och nu är känslan att ingenting händer. Visst, det finns en förklaring i personkemin och allt som har hänt. Men jag ser inte att det är det enda som brister. Det känns inte som att det är tydligt vad de själva vill. Det är lite raljerande, men i princip händer inget i kommunen.
Är det visionslöst?
– Väldigt visionslöst. Det har pratats om att kommunen ska ha en vision, men jag tycker att det ska vara majoritetens vision. Den politiska ledningen borde ha en vision om vad deras politik går ut på och ska mynna ut i. Det är absolut visionslöst just nu.
Har ni från oppositionen varit tillräckligt på?
– Det är lätt att skylla ifrån sig och som opposition har man ett viktigt jobb. Men det är väldigt ojämnt fördelat. Det är bara Helen (Nilsson) som är avlönad och alla gör det här på sin fritid. Det är väldigt tungt att göra något själv om det inte kommer något från majoriteten. Jag har hållit på i några år och har kanske inte samma driv längre. I början var jag väldigt mycket mer på, med debattartiklar och liknande. Men det var också för att det hände mer kring majoriteten då.
Var den förra majoriteten bättre för kommunen?
– Det är samma skulle jag säga. Det var inte så mycket som var jättedrivet av dem förutom skolnedläggningen och det blev en stor missräkning. Man var i otakt med väljarkåren och hanterade inte det bra. Så på ett sätt var det ännu sämre. Den stora elefanten i rummet är ekonomin och som vänsterpartist ser jag det som att det är underfinansierat i grunden. Det är samma upprepningar oavsett majoritet, att det inte finns pengar, att man måste ta tag i ekonomin, men ingen kan säga varför det är så eller vad som ska tas bort. Det pratas ofta om att pengarna från staten är tillfälliga. Det behöver de inte vara, det handlar om vilka statliga skatter vi har. Jag har inte sett några initiativ för att komma åt det här problemet. Men den förra majoriteten var mer skadlig, den rev upp värre känslor. Nu är det väldigt lamslaget bara.
Men det är inte särskilt lätt att ta tuffa beslut. Kritiken kommer omgående?
– Det är inte lätt, det ska man inte låtsas att det är eller sticka under stol med. Men vi har bland de högsta skattesatserna, bland de lägsta lönerna och ganska dålig bemanning. Det går inte att säga att vi har den här skatten för att det här är så mycket bättre i Vimmerby. Det måste vara något strukturfel. Det den förra majoriteten gjorde med skolorna var ett dråpslag. Vill man ta bort service får man göra det, men då måste man tro på sin egen idé.
Den nya analysen från SKR påminner väldigt mycket om den från 2014. Varför är det så?
– Ja, i princip är inget nytt. Det är nästan bortkastat. Vi pratar väldigt mycket ekonomi, men man tar egentligen inte tag i det. I kommunstyrelsen till exempel pratar man mycket om att nämnderna måste ta tag i det här. Men det händer ingenting. Man lägger över det på någon annan. Det finns en brist på vision och en brist på en linje. Jag är inte emot att inkludera medarbetarna, men nu senast, när man vill ha hjälp med effektiviseringsidéer, då är det att bjuda in med armbågen måste jag säga. Avståndet mellan kommunledning och folk på golvet och vanliga medborgare är stort. Jag är inte säker på att den insikten finns. Det räcker inte med god stämning för att lösa ekonomin, man måste dra åt samma håll. Att de flesta tror på att vi ska någonstans tillsammans.
Hur ser du på de pengar som läggs på konsultkostnader och chefsutbildningar?
– Jag reagerar på summorna. Är det en heldag så är det 19 000 kronor. För någon som redan har specialkompetens och inte behöver läsa in sig jättemycket på nya fakta är 19 000 brutalt bra betalt för en dag. Den avropade dagen innebär inte så mycket extraarbete för den här personen. Det reagerar jag på och känner mig inte bekväm med. Samtidigt är det så att kommun- och tjänstemannaledningen värderar det här väldigt högt. Vi har haft samma utbildningar väldigt länge och det finns det ett starkt önskemål om från tjänstemannaledningen. Men jag ser inte att utvärderingarna finns. Bilderna om hur det fungerar går isär, säger Lars Johansson och tar en kort paus:
– Jag röstade inte emot i kommunstyrelsen, men i det läget var det knappt lönt att göra det. Det här var det enda anbudet som kom in och det reagerade jag på. Varför kommer bara ett anbud in? Men jag får till mig att förfrågningar skickats ut, att 50 tagit ut underlaget och att det är upphandlingsenheten i Västervik som sköter det. Jag kan inte bedöma det, men jag tycker det är konstigt. Varför vill ingen annan ens lägga ett bud? Det är inte en fungerande konkurrens.
Finns det en Vimmerbyanda?
Lars Johansson säger att Vänsterpartiet inte vill höja skatten i kommunen.
– Det drabbar vanligt folk och när det gäller kommunalskatten ligger vi högt. Det är inte så att vi säger att det aldrig är tänkbart, men det beror på vad man ska ställa för krav också. Vi vill ge medborgarna en bra service och det beror också på vilka statliga pengar vi får. Staten bestämmer vad kommunerna ska göra, men det måste finnas förutsättningar för en bra skola, vård och omsorg. På statlig nivå måste skatter stärkas, men kommunalt ligger vi högt. Vi måste gå den andra vägen först och göra läxan vad man kan spara på.
Som ett signal- eller symbolvärde har partiet flera gånger föreslagit sänkta politikerarvoden.
– Det är symboliskt, absolut. Men det kan spara en halv miljon per år och det är pengar. Jag tycker att det är rimligt. Det är välavlönade uppdrag vi pratar och för mig är 40 000 kronor i månaden en jättehög månadslön. Man ska vilja ha uppdraget och vettiga villkor. Man ska inte få 30 000 extra för att stå ut. Det är bara att börja någonstans, det är en symbolfråga.
Nu har vi haft två mandatperioder, den här är visserligen bara halvvägs, som varit stormiga. Varför blir det så i just Vimmerby?
– Vimmerby är en ovanlig kommun känns det som. Media finns i stor utsträckning. Det finns inte lokalmedia i många kommuner som Vimmerby. Antingen saknas det helt eller så är bevakningen väldigt liten. Ta Mönsterås som exempel, vilken täckning har man där? Här har vi två konkurrerande tidningar och det är väldigt unikt. Jag tänker att det är ett symtom i Vimmerby, det finns ett stort engagemang.
Vad är det för symtom?
– Jag kan till viss del känna att det finns en Vimmerbyanda och det menar jag inte som något positivt.
En omvänd Hultsfredsanda?
– Ja, att man inte jobbar tillsammans. Allas Vimmerby har goda intentioner, men det är inte lätt att göra alla Vimmerbybor till lags. Det finns mycket åsikter och det i sig är väldigt positivt, det visar att folk bryr sig.
Finns det en fara i det symtom som råder i Hultsfred, där man är överens om väldigt mycket, och att väljarna inte riktigt vet vad som skiljer partierna åt förutom det mest klassiska?
– Egentligen är det jättebra med tydliga skillnader, men det går för långt i Vimmerby. När det gäller skolfrågan var jag på den bråkiga sidan och det skedde övertramp och det är inte bra, men det är nog inte så ovanligt. Folk blev upprörda, en sida vann och majoriteten accepterade det. Det som har hänt nu är mer en intern konflikt inom Centerpartiet som är svår att förstå. Det kanske beror på vilka som rör sig mot politiken och vad man har för syften och tankar om vad kommunpolitik är och kan vara. Jag tror inte att man söker sig till politiken i Hultsfred för att göra avtryck.
Det är grannkommuner med mycket gemensamt, men med helt olika politiska kulturer?
– Ja, så är det. Och så har det varit väldigt länge, tycker jag. Det har alltid varit mer livat i Vimmerby. Jag har ett exempel från nyligen om ett projekt som regionen ska driva om unika platser, där man vill att alla länets kommuner ska samverka. Man ska lyfta kulturarv kopplat till besöksnäringen. Det skulle kosta 30 000 för Vimmerby kommun, men förslaget är att vi inte ska gå med. Flera andra kommuner har redan gått med. Det tycker jag är symptomatiskt för Vimmerby. Man är vid sidan av och tycker inte det passar oss. Det handlar om 30 000 och är ett projekt med viss potential. Det finns andra saker, där det gärna är mindre folkligt, där man strösslar med pengar. Kommer det någon utifrån finns det alltid pengar. Det är en stor skillnad mellan Hultsfred och Vimmerby. Jag tror att det bottnar i att Vimmerby är en väldigt borgerlig stad med en stark borgerlig tradition och handelsstad. Man ser det inte som att Vimmerby är byggt av folket, det är byggt av handelsfolket. Jag tycker det avspeglar sig i andra projekt också, säger Lars Johansson och fortsätter engagerat:
– I Vimmerby får vi miljoner av Kampradsstiftelsen. I Hultsfred betalar man hemester. Man arbetar väldigt olika och har skilda förutsättningar. Allt blir på en större arena i Vimmerby och det beror förstås på Astrid Lindgren och att det är ett känt varumärke. Ibland tycker jag att det ligger Vimmerby i fatet också. Mycket kretsar kring ALV och små aktörer blir lite klappade på huvudet. "Kul för dig", ungefär. Oavsett vad man gör så kommer det ju en halv miljon besökare. Kanske kan corona bli en väckarklocka för att värna om de resurser som finns lokalt.
"Aldrig kallat mig kommunist"
Lars Johansson tar en klunk kaffe och medger att "han pratar på". Jag frågar vilka de viktigaste frågorna blir i valrörelsen om han tittar in i spåkulan.
– Skolfrågorna, både förskolan och skolan, tror jag. Mycket fokus lär bli på frågan om äldreomsorg också. Det finns stora lokalbehov för grundskolan och stora utmaningar där. Vi tjatar alltid om nattbarnomsorg. Någon gång kommer det, men det går extremt segt. Det kommer säkerligen ifrågasättas också, men det är en ideologisk fråga.
Han är dock rädd för att det som har hänt kommer påverka hela vägen till valet.
– Känslan just nu är att det blir svårt att bryta igenom det. Det är risk för käbbel och att ingen stor politisk diskussion kommer upp. Den nuvarande majoriteten är inne på att det ska bli rätt, det är inte lika mycket strider, det är mycket samarbete och samsyn. Majoriteten har backat på möten för att inte få något utåt.
Vänsterpartiet växte kraftigt i Vimmerby och gick från två till fem mandat.
– Jag tror att vi kan växa ännu mer. Det vi hade är ett högt valresultat för Vänsterpartiet överallt. Ofta är det i sossekommuner man har tagit sosseväljare, men vi har säkert tagit många sosseväljare här.
Är du rädd för att Socialdemokraterna ska återhämta sig?
– Nej, jag är inte så rädd för det. Det är inte det värsta som kan hända. Vi försöker vara lugna och konkreta. Vissa kommer aldrig rösta på Vänsterpartiet, varken sossar eller borgare. Folk säger att det var bra det du sa eller det ni gör, men att det är fel parti. Jag kan inte rösta på Vänsterpartiet, säger folk. Det är lite tråkigt, men jag vill inte starta ett nytt parti bara för att folk skulle ha lättare att rösta på det. Vänsterpartiet är det som ligger närmast mig.
Det är väl ert förflutna det beror på. Vad tänker du om det?
– Jag är lite svag på arbetarrörelsens historia där, men det är det stora maktpartiet Socialdemokraterna som vi bröt oss bort från. Det är inte bara kommunismen. Det är det klassiska "håll rent åt vänster". Det är en maktambition, ingen politisk fråga. Det handlar om att hålla ett stabilt socialdemokratiskt parti. Sedan var Vänsterpartiet ett annat parti i det förflutna, det var revolutionärt och stödde Sovjetunionen. Så är det och det var fel, säger Lars Johansson och fortsätter:
– Det är tråkigt att det lever kvar, för det är 30 år sedan. Sverigedemokraterna tycker jag har blivit folkligt och normaliserat väldigt fort om man tittar på det så. Deras förflutna är mer nära i tid. Men jag försvarar inte hur det var i Vänsterpartiet när man stödde statssocialism i Sovjet. Det var väldigt ideologiskt skolat och hårt. Vänstern är mycket mer liberala och friare i dag. Jag kan förstå de som säger att vänstern är företagarfientligt eller vill förstatliga allt. Men jag är inte för att ha ett statssocialistiskt samhälle med femårsplan, men i dagens samhälle är inte statskommunism ett hot mot världen. Vi har vårt kapitalistiska samhälle som uppenbarligen inte ger jämlikhet och förstör planeten. Skulle Vänsterpartiet vilja ta bort företagande skulle jag inte vara med. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet som står någonstans där och ifrågasätter kapitalismen.
Har du kallat dig kommunist?
– Nej, det har jag aldrig gjort. Det finns en fin tanke med kommunismen, men det är stor skillnad mellan tanken på kommunism och den statskommunism som var i Sovjet. Men alternativet är inte en fri utopi där alla har det jättebra eller en socialistisk diktatur där folk är förtryckta. I länder som typ USA bygger det på att en del är fattiga. Ibland är frågan vem som är förtryckt.
Bara S som gäller?
Lars Johansson säger att partiet är berett att styra Vimmerby efter nästa val.
– Det går inte att hålla på med partipolitik om man inte tänker så. Sedan får vi inte egen majoritet, det är en sak som är säker. Det är en ganska lång uppförsbacke för att hitta ett samarbete vi kan vara en del av.
Är det bara Socialdemokraterna ni kan bilda majoritet med?
– Jag skulle inte säga att det bara är det. Vi skulle kunna bilda majoritet med vem som helst. Det är en politisk fråga. Sedan är det svårt att tänka sig vissa av olika skäl. Ofta rör det SD-frågan och det kommer inte hända, och de säger samma sak om oss. Det kommer inte hända med Moderaterna eller KD heller. I princip är det inte helt omöjligt, men det finns en historia.
Han tycker dock att det är uppenbart att SD förändrats lokalt.
– Men det handlar om en grundvärdering. Det finns många trevliga sverigedemokrater och jag har inga problem att prata med dem eller samarbeta med dem i enskilda frågor. Jag kan förstå inställningen att man inte ska göra det av princip, men det är samma med de borgerliga. Det finns en grundläggande ideologisk skillnad som bottnar i vilket typ av samhälle man vill åstadkomma. Vi vill inte ha samma samhälle som de vill ha.
Då är det ju bara S?
– Möjligen Miljöpartiet om de kommer tillbaka. Men man kan vara ganska pragmatisk i kommunpolitiken. I riksdagen har vi sett att vänstern gått ihop med KD och Moderaterna i vissa frågor. Men då säger man att SD är extra ont. Det kan jag ifrågasätta. Det är samma som kommunistspöket. SD har sin historia, men vi är här och nu. Moderaterna har också sin historia. Vi har röstat på samma saker som SD här, men har inget organiserat samarbete. Det har vi inte med något parti.
Har ni och Socialdemokraterna närmat er varandra igen?
– Det har vi väl, men vi har inget samarbete. Det är god stämning och inga konstigheter, men vi samordnar ingenting. Det har också med storleken historiskt att göra. Det fanns en tid då vi fick vara med, det är självbilden hos Socialdemokraterna. Det går vi inte med på. Vi är jämbördiga parter, det var inte så stor skillnad i senaste valet.