Efter Jens Stenmans debattartikel, där han bland annat beskrev hur anställda inom kommunen inte vågar berätta öppet om sin situation av rädsla för repressalier, har vi intervjuat både personalchefen Monica Bergh och kommunalrådet Tomas Peterson (M).
Deras bild är att arbetsmiljön i kommunen är bra.
Nu kan ni läsa ytterligare ett debattinlägg från Jens Stenman (V).
När jag var liten sade de på min skola att ”Här finns ingen mobbning”.
Jag visste att de hade fel, för jag var en av de utsatta. Det var måhända ett enkelt misstag för dem att göra. Jag sade aldrig någonting. De fick inget veta. Jag kunde inte lita på dem. Det fanns ingen mobbning på skolan sade de. Var det för att de genuint inget såg? Eller var det för att de inte ville se? Om det var det senare skulle det inte hjälpa att berätta för dem. Det kunde riskera att göra situationen värre.
Var det en felanalys av mig? Kanske.
Man kan inte hålla ett barn ansvarigt för vad det gör. Jag har förlåtit mig själv för att jag aldrig sade något. Men också lovat mig själv, nu, när jag är vuxen, att försöka ha modet att säga ifrån när jag ser något som jag tycker är fel. Fastän jag egentligen är lika rädd idag. Fastän jag vet att jag kommer må dåligt av det.
För många andra är lika rädda som jag. De vågar inget säga när de får veta att vi har en god arbetsmiljö. Kanske av samma skäl som jag inget vågade säga när jag var liten.
Jag vill tro på människor. Jag vill tro på de som beskriver hur dåligt de mår. Jag vill tro på de som säger att vi inte har några problem. Jag vill tro att det är samma sak man uttalar sig om men att man ser på den från två olika håll. Jag tror inte någon menar något illa. Jag tror alla gör så gott de kan utifrån de förutsättningar de har och får.
Som med tryggheten?
Kanske är det som med tryggheten i Vimmerby?
Vimmerbybor är mindre utsatta för brott än riksgenomsnittet, men trygghetsundersökningar visar att Vimmerbyborna är mer oroliga att utsättas för brott än riksgenomsnittet.
Även om verkligheten ser annorlunda ut så är känslan riktig!
Även om verkligheten kan te sig som att vi har genomgripande bra arbetsmiljöer så kan känslan – bitvis – vara den helt motsatta. Det kan också vara tvärtom. Vi kanske har – bitvis – dåliga arbetsmiljöer, men känslan är att de alla är bra?
I vilket fall finns det människor som mår dåligt.
Och när man gör ett överskott på 30 miljoner istället för planerade 17 har man 13 miljoner över att göra något bra med.
Att betala av skulder är bra. Men det är också bra att se till arbetsmiljö och arbetsvillkor. Jag tycker det ska prioriteras högre än det gör.
Jag betalar med min egen hälsa när jag säger det här. Mobbning sätter spår. Den lämnar sår av rädsla och oro efter sig. Rädsla och oro jag känner varje gång jag säger något. Men ibland måste man. Man bara måste våga. Det här får bli mitt avslut i debatten, för även om jag kan ta mod till mig ibland, finns inte längre ork.
Jag hoppas att en dag några som känner sig utsatta i sitt arbete själva vågar berätta.
Jens af Ekenstam Stenman