Det är ett gott initiativ som är enkelt att stå bakom, men om det ska genomföras måste det följas av en diskussion om hur det också ska bli relevant för ungdomarna, och inte bara för lokala kulturaktörer.
Jag är själv en frilansande kulturarbetare med mycket erfarenhet av att guida högstadie- och gymnasieelever. Ett problem som ofta dyker upp är att utställningarna, muséerna och visningarna är skapade av vuxna med vuxna som tilltänkt publik medan de stora pengarna inom kulturpolitiken finns att hämta bland barn och unga. Ett omnämnande av barn och unga som målgrupp ger en bidragsansökan större möjligheter att bli beviljad medel, men det är sällan det ställs motkrav på att barnen ska känna att de faktiskt får ut något av det.
*
Det märks också tydligt när barnen inte längre känner att innehållet är relevant för dem. Det beror inte på att innehållet saknar relevans, men sättet det berättas på anpassas väldigt sällan till målgruppen och istället blir det bara ett kort uppehåll i undervisningen som snabbt glöms bort.
Det är därför att yttersta vikt att när t.ex. Virserums Möbelindustrimuseum eller Hultsfreds Hembygsförening ska träffa skolbarn och berätta om sin verksamhet måste de arbeta med att få barnen att känna sig delaktiga och inte bara åka dit och berätta om något de själva brinner för. Vad är annars poängen med att åka ut och berätta om lokalhistoria? Jag hävdar inte att barn inte är intresserade av lokalhistoria. Tvärtom. Barn kan definitivt vara intresserade av historia, men bara om de känner att den är relevant för dem.
David Andersson,
Frilansande kulturarbetare född och uppvuxen i Hultsfred