DEBATT: Min mamma har tappat aptiten efter matbeslutet

När mamma flyttade in på Granen fanns det en mängd aktiviteter att ta del av, många anordnades av de som bor på Granen. Det fanns en mindre lokal, där man dukade upp förmiddagskaffe två dagar i veckan. Man hade ett skåp med en fin gammaldags kaffeservis och kaffebrödet turades man om att fixa. Den lokalen behövdes för ett dagis och man blev hänvisad till en annan mindre lokal. Men även den togs ifrån de boende. Därmed upphörde förmiddagsfikandet. Man har också haft läsecirklar, där man antingen läst en bok, eller lyssnat på ljudbok och diskuterat den. Det var också trevligare i en mindre lokal.

En annan aktivitet som de gamla själva håller i är tipspromenaden på måndagar. På fredagarna samlas man för att gå igenom de rätta svaren, dela ut priserna och avsluta med fredagskaffe. Ofta har man bjudit in någon underhållare också, det var en trevlig avslutning på veckan och en fin start på helgen. Det kaffet har personalen i köket ordnat med. Om nu var och en ska ta med sitt kaffe och bröd blir det inte samma gemenskap. Många av de gamla som bor på Granen kan, liksom min mamma, inte längre baka.

*

Under åren har man haft allehanda säsongsrelaterade fester, såsom Påsklunch, Midsommarfirande, Nobelmiddag, Räkfrossa, Luciafirande, Lutfisklunch, Julsmörgås och Nyårslunch. Många av dessa anordnade de boende tillsammans med kökspersonalen. Allt detta är nu ett minne blott.

Det har också gått att få beställa till exempel smörgåstårta eller annan mat för att ordna en egen fest och då få tillgång till kökets glas och porslin. I köket har man också kunnat köpa bullar, kakor och glass om man fått oväntad besök.

Andra aktiviteter har ordnats av kommunens aktivitetssamordnare eller kyrkan. Lions brukar bjuda på ostkaka vid några tillfällen under året. Pensionärskörerna kommer också och underhåller då och då. Vid nästan alla dessa tillfällen serveras det kaffe. Tror dock att kyrkan brukar ta med eget.

*

Idag är min mamma både arg, ledsen och besviken. Dagens höjdpunkt har varit att få gå till restaurangen och få äta lunchen tillsammans med goda vänner. Samtala om både det ena och det andra. Det är stimulerande att får den sociala biten, om så endast en gång om dagen.

Matlusten blir inte densamma om man ska sitta ensam och äta, speciellt inte när man är van att vara fler vid matbordet. Läser i Vimmerby tidning att lunchen ska utgöra 25% av dagsintaget, men jag tror att för många av de som ätit sin lunch i restaurangen så stod den för långt mer än så. De flesta som ätit i restaurangen klarar inte av att laga mat och hemtjänsten får ju inte laga mat.

Så därför kan övriga mål under dagen bestå av fil, soppa eller kanske bara kaffe och smörgås. Och vad gäller glappet på två dagar, mellan att restaurangen stängde och matdistributionen kom i gång, det kunde ha skötts på ett smidigare sätt. Tror nog att de flesta, liksom min mamma, hade fått beviljat i god tid. Om man hade varit lite medmänsklig och smidig hade man kunnat ordna så att leverans för de två fallerande dagarna skett på fredagen innan nyår.

*

Ingen skugga ska falla över Granens hemtjänstpersonal, de månar verkligen om sina gamla och försöker på alla sätt och vis göra tillvaron så dräglig som möjligt. Men även för dem blir det en förändring, det är nu långt fler som behöver hjälp med att värma maten i hemmet än tidigare.

Nu undrar vi hur det blir med själva lokalen, såvitt vi förstår ska den få vara kvar som samlingslokal. Men hur ska det fungera? Kommer det att finnas porslin att låna? Ska man boka in sig för att få tillgång till lokalen? Hur blir det i fortsättningen med de aktiviteter där kaffet varit en ganska central del? Vi förstår att inte vem som helst kan få tillgång till själva köket, men skulle man kunna ordna med någon form av kaffeautomat?

Några mikrovågsugnar vore också fint, då kunde de som vill ta med sin matlåda och äta tillsammans. Det behövs nog en diskmaskin också. Eftersom lokalen förmodligen ska städas så vore det väl lämpligt att lokalvårdaren på Granen fick ansvaret för både ugnar, kaffemaskin och diskmaskin. Även kring detta hade det varit önskvärt med mer information.

*

Som ni alla kan förstå, så var det inte endast en lunchrestaurang som man blev av med. Så många andra aktiviteter som kommer att bli lidande av detta. Och som en av mammas grannar sa: trivseln försvinner.

Min älskade mamma Greta känner sig både kränkt och mindre värd. Hon har tappat aptiten, inte bara på mat utan även på livet. Hon har ända sedan hon flyttade till Granen lovordat sitt boende, men nu kan hon inte längre rekommendera någon att flytta till Granen.

Hon har arbetat och betalat skatt hela livet och tänkte att hon skulle få njuta lite de sista åren i livet, men nu har hon som sagt tappat geisten helt. Att äta ensam är varken roligt eller trevligt och då blir det att man äter mindre. När man väl kommit in i den negativa spiralen kan det leda både till undernäring och depression. Men då är det ju inte längre kommunens problem, då bollar vi det vidare till sjukvården. Och det är ju som bekant en annan kassa.

Anitha Gustavsson