Att vi framöver kommer ha en tydlig situation där enbart en minoritet i landet är positiva till monarkin är ingen vågad gissning. Vilken inställning de som idag är yngre kommer att ha om tio år är helt avgörande för monarkins framtid.
Riksdagspartierna måste nu inse att det inte finns en total uppslutning bakom monarkin. Det är inte ”alla svenskar” som gillar kungahuset. Stödet för monarkin är inte enormt. Omkring halva befolkningen vill i dagsläget behålla monarkin. Kungahuset är numera en företeelse som splittrar, inte menar, svenskarna.
Samtidigt kan vi konstatera att kungahuset inte behandlas som en institution bland andra i nyhetsbevakning och debatt. Medan andra institutioner lever med ständig krishantering, är kungahusets position – utan att förringa enskilda grävjobb – tämligen bekväm. Men för att vända på det: Hur är det möjligt att med de resurserna, med den gynnsamma mediebilden, med allt detta direktsända lull-lull, ändå bara ha stöd av hälften av svenskarna?
Riksdagspartierna som principiellt är för att avskaffa monarkin, men som bidar sin tid i väntan på en folklig opinion, gör nu klokt i att snarast börja titta på vad som ska ersätta arvsmonarkin.
Ingen av politikerna som tog beslutet är aktiva idag
Alla förslag i riksdagen det senaste halvseklet om att avskaffa monarkin och om att utreda frågan om hur ett fullt ut demokratiskt Sverige ska organiseras har avfärdats med att Torekovskompromissen mellan partierna gäller. Kompromissen från 1971 gick ut på att den fördemokratiska arvsmonarkin fick vara kvar, men lite vid sidan av det politiska systemet. Men hälften av dagens riksdagspartier var inte med och träffade Torekovskompromissen, och ingen av dåtidens politiker är verksam idag. Det är därför orimligt att bakbinda riksdagen av en historisk överenskommelse.
De stora stegen vad gäller demokratiseringen av landet har kommit med ungefär ett halvsekels mellanrum sedan det kungliga enväldet avskaffades 1809. Ståndsriksdagens avskaffande var ett sådant steg. Den allmänna och lika rösträtten för både män och kvinnor nästa stora steg. Det senaste steget var när den nya regeringsformen 1974 gjorde slut på kungens formella politiska makt. Men den informella makten och den ekonomiska makten finns kvar. Det är dags att under 2020-talet slutföra demokratiseringsprocessen av Sverige.
Införandet republik behöver inte vara särskilt komplicerat. Det krävs ett antal grundlagsändringar som ska bifallas av riksdagen två gånger med ett val emellan. Givetvis måste frågan diskuteras och utredas, men något svårt beslut är det i grunden inte.
Monarkin är ett förkastligt system, som bygger på en idé om att vissa människor är mer värda än andra. Du kan endast bli svensk statschef om du råkar födas av rätt föräldrar, alltså om du har de gener och blodslinjer som krävs.
Frågan om republik är viktig. I grund och botten handlar det om att medborgarna ska välja statsmaktens utövare och representanter. Rätten att representera dig kan ingen ärva, den är din att ge. Ingen ska kunna ärva ett offentligt ämbete, allra minst positionen som Sveriges statschef.
Niclas Malmberg, ordförande Republikanska föreningen
Ludwig Norman,ordförande Unga republikaner