Varje månad ser vi hur pengarna rinner iväg snabbare än tidigare. Vimarhem höjer hyran med 757 kronor, matkostnaderna har ökat med runt 1 500 kronor i månaden jämfört med förra året, och utgifter som försäkring, telefon, el och värme blir rejält mycket dyrare.
Samtidigt står lönerna nästan stilla. Hur är det tänkt att viska klara oss? Och framför allt, hur ska barnfamiljerna klara detta?
Det är inte rimligt att priserna skenar medan lönerna sackar efter.
Vi som arbetar och bidrar till samhället måste ha råd att leva.
Därför måste löneökningarna indexregleras så att de följer inflationen. Annars innebär varje år en reell lönesänkning för oss löntagare – en utveckling som är ohållbar.
Politiker och arbetsgivare måste börja ta sitt ansvar. Det kan inte vara så att vi som sköter vårt arbete och kämpar för att få ekonomin att gå ihop hela tiden halkar efter.
Nu får det faktiskt vara nog!
Besviken arbetare