När jag idag hör oppositionen med Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V) i spetsen uttala sig i media om att människor idag inte har mat på bordet tack vare de höga matpriserna. Kan jag inte låta bli att låta tankarna gå tillbaka till 1972.
Då jag startade det så kallade ”mjölkupproret”. Staten då ledd av Socialdemokraterna höjde MOMSEN (SKATTEN) på mat, inte en gång utan gång på gång för att få in ”säkra” pengar till sitt miljonprogram. (Bostäder, vägar m.m.) Då var det viktigare med infrastruktur än att barn och övrig befolkning skulle få mat på bordet. Dåvarande regering fullkomligt tog maten från bordet på en hungrig befolkning utan att blinka.
*
Vårt livsmedel är dyrt idag. Ingen kan säga någonting annat. Men jag undrar och efterlyser en analys vad är det som gör att kostnaderna skenar. Då 1972 hade vi en motpart. Höjda skatter står mot mat på bordet. Idag ringer media, DN, SVT till mig igen och undrar om jag stödjer dagens livsmedels bojkott.
Mitt svar blir: jag efterlyser en analys VAD beror de kraftigt höjda matpriserna på. Beror det på; Katastrofer i andra länder (frost, översvämningar m.m)?. Eller ökade transportkostnader (drivmedel)?. Eller ökade lönekostnader för lantbrukare, chaufförer, butikspersonal m fl.? Har vår djurhållning fått ökade kostnader i form av höjt foderpris samt en bättre djurhållning m.m.?
*
När jag fått svar på ovanstående frågor, då ska jag ta ställning till om en bojkott är befogad. Hörde på SVT för någon vecka sedan att vi har fått en stor ökning av yngre lantbrukare som vill satsa på mjölkproduktion igen eftersom de kan se en lönsam utveckling i det.
Jag blev så glad av den nyheten och tänker bland annat på vår självförsörjningsgrad som endast ligger på runt 34% idag. I dessa orostider känns det skönt med en högre självförsörjnings grad. Vill för säkerhets skull meddela att vårt mjölkuppror för 53 år sedan var helt opolitiskt. Idag är jag en stolt Sverigedemokrat.
Anne-Marie Norman
f.d. bojkottledare