Landshövdingen Allan Widman ger sina tankar kring sitt besök i Ukraina. Foto: Länsstyrelsen Kalmar län
Det mest slående vid besöket var kanske den försvarsvilja av stål som präglade hela samhället. All offentlig verksamhet och stora delar av civilsamhället fokuserade helt på motståndet och överlevnaden som nation.
På fritids tillverkade skolbarnen värmeljus till skyttegravarna. På sjukhusen reparerade man bokstavligen de tiotusentals soldater som förlorat armar och ben. Varje morgon kl. 09.00 hölls en landsomfattande tyst minut för krigets offer. Och i massmedia fanns bara en nyhet…
Det gavs inget utrymme för tvivel - Ukraina kommer aldrig att ge upp.
*
Anmärkningsvärt var även de många vittnesmålen hos beslutsfattare om att man inte såg kriget komma, ens med veckor och dagar kvar före den storskaliga, ryska invasionen. Mycket gjordes i den stund som behoven uppenbarade sig. Initialt handlade det om miljoner flyktingar som sökte sig västerut. Senare om vård av skadade och att skydda civilbefolkningen mot den ryska fjärrbekämpningen.
Bristen på framförhållning kan naturligtvis uppfattas som en svaghet, men samtidigt gav den också utrymme för handlingsfrihet och pragmatiskt tänkande. Ordervägarna var korta och organisationen enkel. För ett Sverige som gärna reglerar och grundligt planerar mycket av sin offentliga verksamhet kan denna aspekt vara värd att lägga på minnet.
Lyhördheten för krigets verklighet i kombination med praktiskt sinnelag verkade även driva upp tempot i utvecklingen. Småskalig industri kunde på ett par månader gå från idé till beprövad krigsmateriel vid fronten. Man tog det man hade till hands och fokuserade på förmågan. Ukraina är ett fattigt land, men dess krigföring framstår som förbluffande effektiv och anpasslig. Sak samma gällde för samhället i övrigt. Skyddsrum ordnades snabbt på sjukhus, skolor och andra offentliga utrymmen. Enkla och kostnadseffektiva, men oftast tillräckliga för ändamålet.
*
Många i och utanför Ukraina vittnade om en minskad amerikansk aktivitet. Tacksamheten över USA:s stöd så här långt var stor, men det är också ukrainarnas oro för framtiden. I den allmänna debatten betonas att Ukraina just nu försvarar resten av Europa. Inget kunde vara mera sant. Men då måste vi också se till att förutsättningarna för detta försvar blir kvar.
Ja, kriget är en kamp för självständighet, frihet och demokrati. Och en bärande del i detta är att Ukraina ser varje människoliv som ovärderligt. Alla ska med och så långt möjligt skyddas. Om olyckan ändå är framme är man beredd till enorma samhälleliga uppoffringar för att begränsa skador och återställa förmågan till ett fullgott liv.
Så blir Ukrainas omsorg om invånarnas liv och hälsa ett uttryck för den fria världens kanske viktigaste värdering, samtidigt som den stärker folkets mod och vilja till försvar. Frihet och anständighet får aldrig underskattas.
Allan Widman
Landshövding Kalmar län