DEBATT: Omsorgen på äldreboendet i Vena är inte värdig

Det finns platser där välfärdsstatens löften känns verkliga. Och där omsorg, respekt och trygghet präglas varje dag. Tyvärr tycks äldreboendet i Vena inte vara en sådan plats.

Jag skriver inte detta av ilska, utan av sorg. För när delar av personalen visar upp ett bemötande som är oengagerat och ibland till och med nonchalant - är det inte bara en arbetsmiljöfråga. Det handlar om människovärde. Men också om att vi som samhälle sviker de äldre.

Fina ord och lite handling:

Genomförandeplanen, som ska spegla varje boendes behov och önskemål, har i praktiken blivit en pappersprodukt. Ett dokument som finns - men som sällan lever. Vad hjälper det, om det står vackra saker om individanpassning och delaktighet - när verkligheten för de boende präglas av tystnad, brist på engagemang och känslan av att vara osynlig?

Det är inte värdigt. Inte för de äldre, men inte heller för samhället i stort.

*

Vi måste våga se:

Många av oss i Vena är stolta över vårt samhälle. Vi bryr oss. Därför måste vi också våga se när något inte fungerar. Det handlar inte om att svartmåla en hel personalgrupp - det finns de som gör sitt yttersta varje dag.

Men när bristerna blir systematiska och när klagomål möts av tystnad eller bortförklaringar, då är det dags att agera.

Det krävs mer än fina broschyrer:

De som bor på äldreboendet har levt ett helt liv. De har arbetat och kämpat. Och förtjänar att få avsluta sina dagar med värdighet och respekt. Välfärd är inte bara mat, medicin och tak över huvudet. Det handlar om värme och att bli sedd.

Jag uppmanar därför ansvariga - både inom verksamheten och politiken att ta detta på största allvar. Det behövs ett omtag, inte fler policytexter , utan verklig förändring i vardagen. Det handlar om vår moral, vårt ansvar. Och vår framtid.

För om vi inte längre kan ta hand om våra äldre med värme och hjärta. Vad säger det om oss?

Samhällsdebattören