EU:s växande inflytande över skogsbruket presenteras ofta som klimatpolitik, men i praktiken handlar det om detaljerade regleringar som inte tar hänsyn till hur svensk skog faktiskt mår, växer och brukas. Vi har under decennier lärt oss bruka skogen hållbart: återplantera, gallra, skydda vatten och biologisk mångfald. Samtidigt som den skapar jobb, försörjning och klimatnytta. Att låta Bryssel fastställa hur Sveriges 330000 markägares skogar ska brukas är ett misstag. Det riskerar vår skogsindustri och tradition.
EU:s byråkrati kan leda till att Sverige måste minska skogsavverkning så mycket att granarna inte längre räcker till vår egen jul. Det är inte färre julgranar i våra hem som räddar klimatet. Det vi behöver är regler som låter oss fortsätta ta ansvar för vår natur på vårt sätt, med frihet under ansvar, inte centralstyrning.
*
Att värna den svenska skogen är ansvar. Vår skog binder enorma mängder koldioxid, skapar lokal utveckling, ger värme, byggnadsmaterial, papper, livsmedel och just den gran som står i centrum varje jul. Den är hjärtat i både landsbygdens liv och landets klimatarbete. Därför måste vi insistera på att besluten om skogen fattas där den växer, för oss, här, i Sverige.
Ingen annan känner den svenska granen lika bra som den som planterar den, vårdar den och till slut hugger ner den till julen. Skogen är inte bara en resurs; den är en del av vår själ. Och det är vi själva som ska bestämma hur vi vårdar och brukar den.
Kjell-Arne Ottosson, (KD) miljöpolitisk talesperson
Carl-Wiktor Svensson (KD) riksdagskandidat för Kalmar län
Michael Ericson (KD) riksdagskandidat för Kalmar län