Annons:

Sök

Annons:

GLENNFALK: Politikens dilemma exemplifieras av Centerpartiet

Politikens dilemma exemplifieras nu av Centerpartiet som tvingats överskrida båda sina röda linjer i riksdagen. Man kunde valt att låta en av linjerna vara intakt, men valde att bryta båda.

Annons:

En av centerns röda linjer har varit att inte låta Vänsterpartiet att få något inflytande i Sveriges riksdag. Den bryter man nu när man säger ja till Magdalena Andersson som statsminister, samma statsminister som både själv och genom sitt parti förhandlat med Vänsterpartiet.

Den andra röda linjen har varit att inte låta Sverigedemokraterna få något inflytande i riksdagen. Den bröt man när man sa ja (genom att inte rösta nej) till den borgerliga budgeten framförhandlad mellan moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater.

Vill ni lyssna på centerns dilemma så sök upp Ekots lördagsintervju (27/11) med Martin Ådahl, centerns ekonomiske talesperson. Något mer förvirrande får man leta efter. Man kan dock konstatera att centern kommer fortsätta neka samtal med 90 (v+sd) av riksdagens 349 ledamöter. Det är magstarkt och djärvt. Man kan undra om centerns väljare verkligen vill att partiet ska ge hatet mot andra åsikter ett ansikte på detta sätt?

***

Sverigedemokraternas landsdagar, som jag försökte lyssna igenom via SVT Forum, gav vid handen några svagheter som kommer att begränsa en eventuell valframgång för partiet.

Ett är att man saknar helt kulturellt program. Svenska väljare, som har intresse av kultur och förstår kulturens värde i ett samhälle, kan omöjligt ge SD sin röst.

Det andra är att man i de breda lagren av politiken är klimatförnekare. Även om partiprogrammet understryker ett klimatintresse så är det för generellt och i för stora penseldrag. Man tycker att så länge kinesiska kolkraftverk smutsar ned behöver vi i Sverige inte göra något, det blir för smått.

Partiets linje här kan inte tolkas som annat än klimatförnekelse och där tappar man inte bara ungdomen, man tappar också den medvetna delen av väljarkåren som inser att alla måste dra sitt strå till stacken.

Den tredje frågan som väcker undran är varför det just i SD finns så många rötägg. För även om skandalerna även drabbar andra partier, som den våldtäktsdömde moderate ordföranden i Östergötland med flera, så tycks rötäggen vara överrepresenterade i partiet. För att klara den matchen behöver inte SD ta till sig alla populistiska förslag och göra dem till sina, för just populism lockar till sig rötäggspolitiker.

Ligger nazistfrågan SD i fatet? Knappast, då ligger kommunismens förbrytelser Vänsterpartiet i fatet, särskilt som det inte var så länge sedan man hade partiledarmöten med gamla Sovjetstaten. Att SVT väljer att fråga vissa politiker på ett sätt, och andra på ett annat sätt, skapar diskussion och det enkla svaret är väl att media söker konflikter, och då får opartiskhet läggas åt sidan. Å andra sidan är tittarna tänkande människor, media mångfacetterade och minnet kort.

***

Vad ligger i den positiva vågskålen då? Ja, SD är helt klart inget enfrågeparti längre. Man har vuxit på bredden och greppar idag alla områden (kulturen och miljöpolitiken undantagen).

Man har också gått vidare i invandrarfrågan och skapat tilltro till att man kan hitta lösningar på både den och det kriminalrättsliga misslyckandet, det senare som byggts upp under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Ingen av dem såg det komma. Förutom SD. Vi kan räkna med att just denna slogan som man tutade ut på landsdagarna ”Vi såg det komma” kommer att bli deras främsta i valrörelsen.

Vidar Andersson (s), ledarskribent på socialdemokratiska Folkbladet, fanns med i en diskussion och han placerade SD i viktiga frågor, i en åsiktskorridor där folk i allmänhet befinner sig.

Till vänster om mitten i frågor rörande sjukvård, omsorg, äldreomsorg, pensionärernas situation och att vi ska ta hand om varandra.

Till höger om mitten när det gäller frågor som rättsstaten, polis- och lärarauktoriteter, ordning och reda, etc.

”Så tror jag de flesta människor vill placera sig”, sa Vidar Andersson och anspelade på att SD-synen på A-kassa och försäkringsfrågor var till vänster om (m) och (kd) och rättskipningen till höger.

Jag vet inte om han träffade rätt men det var en intressant teori; att folk i allmänhet vill ha lite av varje med utgångspunkt från mitten.

Är då Centerpartiet det parti som är i mittfåran? Nej, väljarna uppfattar inte det. Det är paradoxen.  Centerns politik i diskussionerna skyms alltid av att någon säger ”men de pratar ju inte med alla”, varpå folk skakar på huvudet och diskussionen tar slut. Centerns politik är i princip vad man inte ska göra. Vad man vill göra får man därför inte fram.

***

Valrörelsen blir oerhört spännande. Den stora frågan blir vilket borgerligt parti som blir störst; Moderaterna eller sverigedemokraterna. På landsdagarna klargjorde alla som intervjuades, även Jimmie Åkesson, att SD ska sitta i regering och att han själv aspirerar på statsministerposten.

Jag tror att SD kan ta från alla partier, utom vänstern och Miljöpartiet. Då handlar det om vilket parti som skapar bäst strategi för att behålla sina väljare och kanske locka tillbaka några från SD.

Moderater och sossar får det jobbigast, tror jag. Men ibland blir det självmålen som avgör var rösten läggs. Ska SD lyckas får man inte göra några sådana i kommuner, regioner eller riksdag.

Micael Glennfalk

Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt

Gästskribent

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Läs in fler nyheter

Annons:

Annons: