VH:s sanslösa comeback - väggen, briljansen, moralen och Björn/Anton-effekten

Sakta i backarna, tänker nog några av er nu. Absolut, jag håller med er. Vimmerby har fortfarande ett av de svagaste lagen på papperet någonsin i landets näst högsta serie. Lagets poängsnitt (0,75 poäng per match) är anskrämligt dåligt. En normal säsong hade ”tigrarna” varit hjälplöst sist och klart för kvalspel sedan länge. Vilken tur då att det inte är en vanlig säsong. Varken Tingsryd, eller ett inför säsongen uppskrivet Östersund, är ett dugg bättre.

Det är ändå en smått sanslös comeback Vimmerby stått för de senaste veckorna. De fem senaste matcherna har resulterat i tio poäng. Det gör VH, sett till poängsnitt, till ett av de formstarkaste lagen i serien. Helt otänkbart alldeles nyligen.
Vad beror förvandlingen på? Det finns ett antal saker att peka på.
* Tränarbytet och Björn/Anton-effekten. Peter ”Piva” Johansson överlevde nog jobbet som huvudtränare längre än han borde gjort. Svaga resultat var i sig inte nog för att kicka honom. Ingen hade trott på ett annat utfall. Däremot saknades energin helt. Ett mer energilöst bås och energilöst lag har jag sällan skådat. ”Nya” tränarduon Björn Tholander Olsson och Anton Carlsson har, efter en tuff start, lyckats gjuta betydligt bättre mod i laget. De har också styrt upp ett försvarsspel som ger laget klart bättre chanser att vinna matcher.
* Briljansen. Vimmerby är inte direkt fyllt av teknisk och individuell briljans. Till en början var skyttekungen Eddie Levin rätt ensam. Sedan kom George Diaco. På förhand ingen given succé, men oj vad han levererat! Avgörandet mot Östersund, det så viktiga, luktade klass lång väg. Bra ”chans-värvat” av sportchef Pelle Johansson!
* Väggen. Eller om ni så vill, Robin Christoffersson. Snacka om att kliva fram när det gäller som mest. Ödesmatcher mot bottenkollegorna Tingsryd och Östersund. Då svarade Christoffersson med att hålla nollan två gånger om. Imponerande.
* Moralen. Kanske det viktigaste av allt och det som talar allra mest för VH i avslutningen av Hockeyallsvenskan. Helt plötsligt är laget fullproppat av energi och självförtroende och en moral där ett täckt skott är lika viktigt som att göra mål.

Något som också talar för Vimmerby är att ett kval inte är hela världen. Det är bara en andra chans att klara något som nästan ingen trodde var möjligt. Det bottenlag som troligen mår sämst just nu är Östersund. Det här skulle vara säsongen som det Linus Videll-förstärkta laget skulle ta flera steg uppåt i tabellen. Verkligheten har blivit något helt annat, en sportslig mardröm.

Mycket är just nu positivt för VH, men det är såklart alldeles för tidigt att ropa hej. Här kommer twisten på krönikan:
* En effekt av ett tränarbyte är sällan särskilt långvarig (om man inte heter Roger Melin och tränar AIK).
* Självförtroende är en färskvara och kan tappas bort lika fort som det hittats.
* Robin Christoffersson kan inte agera levande vägg hur länge som helst. Eller?
* George Diaco kan väl knappast leverera teknisk briljans hur länge som helst? För att svara på frågan själv: Jag vet inte. Kanske. Faktiskt.
Vimmerby är dessutom i behov av att plocka en del poäng innan den extremt tuffa avslutningen med bortamatcher mot AIK och Södertälje samt hemmamatch mot BIK Karlskoga.

Ikväll väntar Nybro på bortais. Ett länsderby som genom åren vuxit fram till något av ett hatmöte. Inte minst beroende på Vimmerbykaptenen Jakob Karlssons förmåga att skapa hetta med sina uttalanden inför och efter matcherna. Räkna med att han lär hamna i centrum den här gången också. Antingen som ”Världens bästa Karlsson”, eller som Nybro-fansen brukar skandera: ”Världens sämsta Karlsson”.

Det borde bli förlust, men det finns en viss skrällchans för Vimmerby. Nybro har ett bättre lag, men är minst sagt ojämnt och kan dippa i precis vilken match som helst.

Vimmerby går ut till matchen med vetskapen att både Tingsryd och Östersund fick stryk igår. Läget i botten kan inte förvärras i omgång 45. Det finns däremot en realistisk möjlighet att förbättra det.
Se till att ta den chansen.