Det är en månad sedan, jag vet, men jag har inte gjort det. Jag är inte ens nära den mentala status jag hade innan jag läste de över 40 000 tecknen, uppdelat i fyra omfattande delar.
Vi har alltså en kommundirektör som lika öppet som ogenerat ljuger. Inte så att hon vinklar fakta, inte så att hon slarvar med sanningen, inte så att hon inte vill svara på vissa saker – nej, Carolina Leijonram ljuger med en tydlighet som får Pippi Långstrumps lögner att framstå som vaga. Hon ljuger dessutom om riktigt viktiga saker.
Låt mig ta tre tydliga exempel. Nummer ett:
I ett avsnitt om sitt förhållande till media säger Carolina Leijonram såhär:
”Principen är ju att jag svarat på frågan en gång, jag tycker inte jag behöver svara på samma fråga flera gånger”.
Sanningen: Så fort det bränns får inte reportrar, i alla fall inte vi på DV, ställa frågor till Carolina Leijonram. När vi granskade det stenhårt kritiserade ledarskapsprogrammet vägrade huvudpersonen, Carolina Leijonram, att genomföra en enda intervju. Hon fick läsa artiklar i förväg, hon fick fråga på fråga om en intervju, jag minns att jag till slut skrev uppgivet: du vet var jag finns, du har mitt nummer. När det blev pressträff var huvudpersonen inte med. Då fick politikerna berätta vad Carolina Leijonram sagt till dem.
När stadshuset förvandlades till en maktkamp mellan Carolina Leijonram och dåvarande kommunalrådet Ingela Nilsson Nachtweij var den senare alltid tillgänglig för media. Leijonram vägrade alla intervjuer, inte en fråga fick ställas.
Det är så Leijonrams mediestrategi ut. Hon är gärna med på bild när något företag ska satsa, hon svarar gärna på vardagliga ärenden – men när det bränner till och när det är riktigt viktigt, ja, då finns hon inte. Då svarar hon inte på frågor.
När det gäller just ledarskapsprogrammet ansträngde sig Leijonram istället väldigt hårt för att smutskasta den gedigna granskningen i ett rum som hon visste var stängt från offentlighetens ljus – såklart till ingen vinning och stort slöseri med tid.
Exempel två:
På frågan om ledarskapsprogrammet säger Carolina Leijonram såhär:
”Denne utredare kom fram till att allt gått rätt till”.
Sanningen: Utredarens slutsats var att kommunen hade beställt en extern granskning som till stora delar inte berörde den kritik som framkom i våra artiklar och att det behövdes fördjupad utredning för att undersöka de bitar som kritiserades av många andra potentiella leverantörer.
Utredaren ville både granska relationen mellan Leijonram och konsulten Erica Grawé på ett djupare sätt och ifall upphandlingen var vinklad till Erica Grawés företag. Man ville också undersöka varför inget av de cirka 40 företag som var intresserade av upphandlingen valde att lämna anbud samt undersöka den första och den andra upphandlingen av ledarskapsprogrammet – inte bara den tredje.
Vi får nog ta det en gång till. Dessa slutsatser kommenterar Carolina Leijonram alltså såhär: ”Denne utredare kom fram till att allt gått rätt till”.
Det är en ren lögn.
Exempel tre:
Carolina Leijonram säger såhär om ledarskapsprogrammet: ”Jag formulerar inte uppdraget, annonserar eller intervjuar och tillsätter konsulter”.
När första omgången av ledarskapsprogrammet upphandlades var det – BAM BAM BAM – kommundirektören Carolina Leijonram som – BAM BAM BAM – formulerade uppdraget.
2012-06-05 behandlar kommunstyrelsen ett förslag om ledarskapsprogram ”upprättat av Carolina Leijonram” och beslutar att ”uppdra till kommunchef Carolina Leijonram att upphandla ledarskapsprogram enligt förslag”.
Det är sedan Carolina Leijonram som i stort sett rakt av kopierar Erica Grawés CV när hon formulerar krav på leverantören i upphandlingen. Tittar man på det formella förfrågningsunderlaget från 2012 kan man läsa följande: ”Ansvarig upphandlare är: Carolina Leijonram” och ”Kontaktperson: Carolina Leijonram”.
Nu säger Carolina Leijonram att hon inte har någonting med ledarskapsprogrammet att göra.
Det är en ren lögn.
*
Det händer något med ett samhälle när den yttersta makten ljuger helt öppet och totalt oförskämt. Tilltron till samhällsapparaten sätts på spel hos de medborgare Leijonram säger sig ”vilja trygga” genom att avvisa jobbiga reportrar.
Nummer ett, två och tre för att skapa förtroende är att hålla sig till sanningen. Efter intervjuserien i DV är det helt uppenbart att den högste tjänstepersonen Carolina Leijonram lever i en parallell verklighet, fastknuten till en sanning som bara är hennes egen (möjligen Erica Grawés också, vem vet).
Ska det vara såhär? I ett skattekollektiv som hanterar cirka en miljard kronor varje år? Ljuger Leijonram för flera? Får politikerna korrekt och objektiv information? I intervjun sörjer Leijonram att skolorna inte lades ned 2015 – är det därför de nu hotas igen? Handlar det om att Leijonram själv vill lägga ned dem?
*
En sak till. Vimmerby kommun har ekonomisk kris (igen), överfulla barngrupper, hotade skolor, hotade förskolor, uppsagd anhörigkonsulent, neddragningar i stort sett överallt och en till synes helt extremt ineffektiv organisation.
Carolina Leijonram säger i slutet av intervjuserien att målet är att ”klara mål och resultatnivå på sista raden” och att Vimmerby kommun ”aldrig varit så långt komna i det arbetet som vi är nu vilket känns väldigt bra”. Leijonram menar alltså att Vimmerby kommun är på rätt väg.
Det måste ju ha varit en lögn – det också?