Att dela med sig är så vackert att jag häpnar över dess mäktighet. Det är lika vackert som ett lågstadiedisco i glesbygden, lika vackert som solnedgångar och regnbågar och glittrande enhörningar, lika vackert som scenen där Elin och Agnes hånglar i baksätet på Fucking Åmål. En av de vackraste saker som hänt mig i livet var när jag satt heartbroken på ett tåg i Värmland och bölade högt och skoningslöst. Det förväntade hade varit att min medpassagerare på sätet bakom hade ställt sig upp och vrålat: “Men skärp dig och håll käften! Livet går vidare!”
Det gjorde hon inte. Istället sträckte hon fram ett äpple mellan sätena och sa,
– Jag vet inte vad som har hänt, men här är ett äpple om du vill ha.
Det kanske inte låter så stort, men det var det.
*
Och så slutar bilen funka. Vi har gått i tankar om att byta bil, eller köpa en till bil, för att vår elbil inte kan köra några längre sträckor innan den behöver laddas, och för att infrastrukturen vad gäller laddstationer (som är användarvänliga och FUNGERAR) inte direkt blomstrar. Som vardagsbil är den dock fenomenal, alldeles lagom. Förutom nu då, när den inte startar. Okej, nu gäller det. Nu måste vi besluta oss; ska vi köpa en extra bil? Eller ska vi leasa en? Eller hur ska vi nu göra?
Å ena sidan å andra sidan. Jag är inne på att köpa en extra bil, tänk vad smidigt. Min man är inne på att leasa en. Jag tycker att det är för dyrt. Men vänta nu, vad kostar det att ha två bilar egentligen? Vi gör ett excelark och räknar och överväger och funderar.
*
Sen ser jag mig omkring. Där står en bil. Där är en till. Och där ytterligare en. De bara… står där. Används inte. “Bilarna i våra städer står oanvända 96% av sin tid och i genomsnitt nyttjas de endast av 1,3 personer” läser jag på random sida på internet. Jag kan inte avgöra huruvida siffrorna stämmer eller ej, men jag kan genom en mycket snabb titt runt omkring mig se att det inte verkar helt uppåt väggarna. Bilarna bara… står. Ska vi köpa en extrabil som också bara ska stå, när det finns tretton till bara på vår gata? Det verkar helt orimligt.
Varför verkar det orimligt? För att det ÄR orimligt. Det är, för att tala klarspråk, helt bananas. Varför ska varje hushåll ha
en bil
en slagborr
en stektermometer
en juicepress
en skrivare
en högtryckstvätt
och en äppelplockare
när de bara används OTROLIGT sällan? Varför gör vi inte som vi lär barnen i förskoleklass - delar med oss? Mina ungar kivar inte sällan om samma leksaksponny trots att vårt hus SVÄMMAR ÖVER av ponnys. Och jag kör mantrat om att de måste dela med sig, att de får ha den en liten stund var, komma överens, och så vidare och så vidare. Själv delar jag nästan inte på något.
*
Så. Vi bestämmer oss för att inte köpa någon mer bil. Inte än i alla fall. För jag har hittat en sida på internet med en slags bilpool, där man kan HYRA UT sin bil när man inte använder den. Bilen är försäkrad genom företaget som tillhandahåller tjänsten, lite som airbnb fast med bilar. TÄNK att dessa människor som skapar sådant här finns. De borde alla få ett litet äpple i guld. (Som går att dela i mindre delar, förstås.) Nu ska jag bara se till att det här får rull i Vimmerby. För det är INTE dags för oss att köpa fler bilar. Men kanske är det dags för oss att lära oss äppelmelodin igen.