Ungarna älskar badhus. De vill leka krokodil och bada i vågorna. Jag gillar mest bubbelpoolen. Men först; duscha. Påväg mot duscharna möts vi av ungefär sjuttioelva filjarders olika skyltar som informerar om att man måste duscha UTAN badkläder. Dvs NAKEN.
Jag behöver inga skyltar, jag är redan naken för jag klär av mig så fort jag kommit innanför dörren på damernas. Känner mig så fri och lycklig av att få gå omkring och vara helt trygg i att inte en enda blick synar min kropp efter fel eller rätt. Att vara på damernas är att vara i nakna kroppars himmelrike.
*
Så kommer vi fram till duscharna. Och där finns andra nakna kroppar. Där finns rynkor, där finns valkar, där finns stora och små magar, stora och små rumpor. Där finns hår och där finns rakat. Där finns unga kroppar och gamla kroppar. Där finns allt det där som reklamsnuttarna fortfarande aldrig visar.
Jag njuter av att få se verkligheten.
Men jag får se ännu en del av verkligheten, som jag har glömt. Nämligen att alla tjejer mellan 7 och 25 år som befinner sig i duschrummet verkar ha missat alla infoskyltar. De duschar i baddräkter och bikinis.
— Mamma, måste man ta av badkläderna? frågar min äldsta.
Och det är klart jag fattar. Om nu alla andra här inne i hennes ålder har badkläder, varför ska då hon klä av sig naken?
Men vad är detta för grej? Vad kommer sig fenomenet av? Är det rädslan att bli filmad och uthängd på sociala medier? Är det rädslan för blickar? Är det slöhet?
*
Dags att välja vilken mamma jag ska vara här. Å ena sidan - vem bryr sig, klart hon kan duscha i baddräkt om hon vill, vad kan hända? Men å andra sidan - JAG bryr mig! Jag bryr mig om att hon ska få växa upp i en värld där damernas fortsätter vara det heliga rum som det varit för mig. Den nästintill enda plats där vi får vara accepterade i våra nakna kroppar. Dit inte en endaste dömande blick tar sig in.
Jag lyckas övertala henne om att ställa sig i andra änden av duschrummet, närmare de nakna tanterna, och att jag lovar hjälpa henne på med bikinin efteråt. Den som brukar korva sig. Jag säger saker som ”det är den som vågar duscha naken som är cool, den vågar vara som den är och känna att man duger” men jag fattar ju att sånt där dravel inte går in hos en tioåring. Men jag är ändå mäkta stolt över att det blir nakendusch idag. För om det är något vi ska värna om så är det Damernas. Upp till kamp om vi så måste.
Bränn BH:n om ni vill, men framförallt: kasta bikinin på Damernas. Det är vår förbannade skyldighet till ungarna att bevara den enda fredade platsen som finns.