Annons:

Sök

Annons:

LINNÉAS KRÖNIKA: Skammens backe

Jahopp. Då var man här igen. Så härligt det ska bli! Tänkte man. Tre dagar senare plogar man sig nedför en isig skidbacke tillsammans med sju triljarder 5-åringar som svishar förbi en i världens största skamsköljning. 

Nä, jag ska inte vara så hård mot mig själv. Jag kan i alla fall åka lift. Ramlade inte en enda gång. Åh, va tufft. “Kolla barn, mamma kan åka knapplift. Häftigt va?”

Sittliften har jag också hyfsad koll på nu, men jag är skraj sekunderna när bygeln inte är nedfälld - typ sista 20 meter innan avstigning. Då är tanken på att “tänk om jag bara skulle kasa fram lite nu och falla ur liften” ganska stark. Inte för att jag vill - men för att jag SKULLE KUNNA. Alla andra är förstås helt chill och tar upp telefonen och fotar och låter barnen sitta och titta ned. Herrejösses. Jag får hjärtklappning av bara tanken. Och när liften STANNAR och bara svajar där uppe!? Nej. Hjälp.

*

Varje skid-”semester” tar det alltid en dag för mig att komma ihåg att jag ska åka SJÄLV i nybörjarbackarna. Nej, jag snackar inte om de gröna backarna nu. Jag snackar om området där alla är PISSDÅLIGA. Pissdåliga ELLER nybörjare. Det är alltid där jag ska börja. I de långsamma liftarna och flata backarna. 

Det är också där jag plötsligt känner mig som ett proffs. Jag är typ fortfarande rädd men jag är i alla fall inte lika dålig som de andra. Kommer min rädsla någonsin att släppa?

Samtidigt undrar jag, varför håller jag på? Om jag nu känner att det inte ens är så himla kul - p.g.a. ständigt mer eller mindre skräckslagen - varför är jag där? Men det känns ju så mysigt i tanken! Då är det soligt och bra snö och inte så mycket folk i backen och alla är glada och ingen är hungrig. Och på kvällarna är alla rosiga om kinderna och man spelar sällskapsspel i stugan och elden sprakar. Okej, det sistnämnda kan jag ju vara med på även om jag inte är så flashig i backen. Men då är jag ju alldeles för skamsköljd för att kunna hålla ett gott humör. 

*

Så, slutsats. Tycker jag om att åka skidor eller VILL jag tycka om att åka skidor för att min kille och mina ungar (men mest min kille) vill det? Och för att det är den allmänna åsikten? Vem vågar säga högt på arbetsplatsen “Nä jag gillar inte att åka skidor”? Jag fattar ärligt inte tjusningen. Vara ute i solen, ja visst, men lift - sväng sväng sväng sväng - lift - sväng sväng sväng sväng. Jaha? Men sen då? Vad kommer efter svängen?

 

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

LEDIGA JOBB

LEDIGA BOSTÄDER

VECKANS FRÅGA


Rösta Se resultat
Läs in fler nyheter

Annons:

Annons: