Fåglarna kvittrar. (Katterna har bitit ihjäl varsin men sedan jag sytt dem stora färgglada kragar har vi inte sett en enda. Kragarna gör att fåglarna upptäcker katterna i synfältet innan det är för sent, och hinner fly undan.)
*
Så. Fåglarna kvittrar. Solen skiner. Vattnet blänker och guppar. Och ungarna tjatar om att få åka tillbaks till huset. Inte. Ungarna tjatar INTE om att få åka tillbaks till huset. Det är som att de har vant sig. Efter sju år här verkar det som att de nu under det åttonde har bemästrat konsten. Inte bara bemästrat den, utan omfamnat den. De verkar älska att vara här. De plockar hallon, de badar, de leker, de badar, de fiskar, de bygger något, de badar, de ritar, de bygger ett hem åt en groda, de övernattar i bilen, de badar. Inte ens ett knyst om hur äckligt det är att gå på separetten.
Jag upptäcker att jag själv är likadan. Jag har bävat lite inför rastlösheten. Att bara vara här i sommarsörjan och vada runt i långsamheten. Men det är som att jag också omfamnar det mycket lättare. Springer min morgonrunda innan resten har vaknat. Låter min kropp sänkas ned i det kalla sötvattnet. Och går på separetten utan problem.
*
Separetten. Vilken uppfinning. Har ni testat? Det är alltså ett dass, där man istället för en enda stor ”här blandas allt och luktar helvete”-del har två delar där under. En där fram, för kiss, och en där bak, för bajs. Kisset leds genom en liten slang till en behållare, och vid bajset finns en fläkt för extra uttorkning och fräschör. Det luktar MINDRE illa än på toaletten i huset. Jo det är sant! Det luktar INGENTING! Jag har varit dassrädd i hela mitt liv, men separetten är guds gåva till mänskligheten. Och jag kan inte förstå hur det tagit så lång tid för denna uppfinning att se dagens ljus? När jag läser om medeltiden och de människor som var tvungna att bära på stora hinkar med de vidrigaste blandningar, och så fanns detta enkla sätt hela tiden.
Kisset kan man för övrigt ta tillvara på, när man enkelt tömmer genom att koppla in en slang och sätta på sjövattnet. Då kommer guldvatten ut på andra sidan, i en annan slang, perfekt att vattna trädgården med.
Behöver jag ens vattentoalett i huset? Nej.
Behöver jag diskmaskin? Nej.
Behöver jag äta apelsiner från Spanien? Nej.
Behöver jag köpa nya kläder? Nej.
Behöver jag flyga till Thailand? Nej.
Behöver vi förstöra vår planet med gifter och avgaser och utarmning av jorden och överkonsumtion för att vi ”behöver” ha det så bekvämt?
Nej.
Fåglarna skiner. Solen skiner. Vattnet blänker och guppar. Enkelheten segrar.