Jag tar det från början: jag och en vän diskuterade prins Harrys och Meghans uttåg ur det brittiska kungahuset. Megxit, som jag har fått lära mig att det kallas. Jag har sannerligen INTE stenkoll på det här, men enligt min Svensk Damtidnings-vän var det någonting om att Meghan funderade på att ge sitt barn vegansk mat, och struntade i att ha strumpbyxor på sig under klänningen i ett officiellt sammanhang. Något som inte ska ha uppskattats av drottningen. Okej, jag fattar, om ens jobb är att ha nylonstrumpbyxor i en specifik nyans så bör man ha nylonstrumpbyxor i en specifik nyans, eller byta jobb. Dock tycker jag att det låter som en utmärkt idé att eventuellt ändå strunta i det, som en protest, eftersom att det är, ja hur ska jag uttrycka det… det är helt enkelt trams.
Men jag kan se det från alla perspektiv. Jag är öppen och flexibel. Jag fattar. Kungen och drottningen och alla prinsar och prinsessor ska representera sitt land på fina middagar i andra länder och då ska de äta vad som bjuds och klä sig propert.
*
Till själva saken. Jag har aldrig haft särskilt starka åsikter vad gäller monarkin, förutom att det låter väldigt knasigt att någon ärver ett jobb. (Särskilt när jobbet är någon slags välbetald dokussåpa med dekorerade hattar och tjusiga bilar.) Men, om vi nu bestämt oss för att vi ska köra på den grejen, och om vi dessutom ska använda våra skattepengar för att finansiera det, är det inte läge att vi tar oss en funderare kring vad vi verkligen vill ha? Om nu kungafamiljen i praktiken är de är landets marionettdockor med regler för allt möjligt, från strumpbyxor till frukost, ska vi inte då ta tillfället i akt? Jag tycker att vi ska ha en RIKTIG kung och en RIKTIG prinsessa. Och då menar jag en RIKTIG och REJÄL kung. En sån som finns i sagorna. En sån med krona och spira och röd mantel fodrad med vit päls och betjänter som går efter vår riktiga kung och håller upp vår riktiga kungs röda mantel. En riktig prinsessa med frasiga klänningar och puffärmar och diamantdiadem. Ge oss Game of Thrones! Ge oss bröderna Grimm! Varför stanna vid nylonstrumpbyxor när vi kan ha sammetshosor med guldtofsar?
Visst, vi har nobelmiddagen, men jag vill att det ska vara på riktigt året om. Jag vill att kungen ska handla frukt i den röda manteln och jag vill att prinsessan ska ha glasskor på sig när hon är på gymmet. Jag vill att det ska synas på en gång att det är rejält och på riktigt. "Titta mamma! Där är prinsessan!" ska barnen utbrista. Det ska inte finnas utrymme för några otydligheter.
*
Nej, det kanske inte är så modernt med mantel nu för tiden. Och nej, det kanske heller inte är bekvämt eller praktiskt. Men det vi har nu är ju bara vanliga människor med konstiga titlar. Varken hackat eller malet, varken ravefest eller tornerspel. Och ärligt - vore inte det här riktig-kung-konceptet bra för Sverige? Vilket varumärke!
"Sverige? Vilket Sverige?"
"Men du vet! Det där landet med riktig kung!"
"Jaha du menar SVERIGE! Jamen DÅ vet jag!"
För Sverige, i tiden. Jag håller fullständigt med om att digerdöden och korngryn hör det förflutna till. Men puffärmar och röda mantlar är tidlöst. Det kommer alltid att funka.