Annons:

Sök

Annons:

Linnéas Lördagskrönika: Vi ska inte döda katten. Inte än.

Vi skaffade katt förra julen. Det var en av våra övertalningsstrategier när vi skulle flytta hit, och vår fyraåring skulle lämna allt hon kände till för att flytta till en helt ny plats med helt nya människor.
Fyråringen:
– Jag vill bo kvar i Stockholm!
Vi:
– Men tänk på katten! Katten! Tänk så len och mjuk och gosig! 

Annons:

Det övertalningsknepet fungerade väl sådär, det var fortfarande en pärs att byta hus och rum och förskola och kompisar, men har man lovat så har man lovat. En katt skulle det bli. En som förra julen låg inslagen under julgranen. (Ja alltså han var i sin kattlåda och det var öppet på baksidan av paketet och ja han kunde andas.)

En vit katt med stora röda fläckar. Efter många diskussioner om namn heter han nu Olle. Eller Olsson. Eller Kurr-Mjau. 

Han är en nätt och ganska enkel katt. Han sticker inte iväg och han är oftast snäll mot barnen. 

*

Men jag måste ändå säga att han än så länge är något av en besvikelse. Inte alls den där sociala gosiga katten som jag hade föreställt mig, den som vill ligga i soffan med oss när vi ser på film. Det har blivit bättre med tiden, absolut, men ändå inte riktigt vad jag hade föreställt mig.

Jag kan i och för sig tänka mig att det handlar om att vi har en tvååring som bär på katten stup i kvarten i, för katten, inte helt ergonomiska ställningar, och att katten inte tycker att barnen är det bästa umgänget. Varje morgon försöker han fälla tvååringen genom att lurpassa på henne och sedan kasta sig över henne när hon minst anar det. 

*

I alla fall. När vi skaffade katten var det flera i omgivningen som ifrågasatte, försäkrade sig om att vi verkligen förstår ansvaret vi hade i det här projektet. Att katten är ett DJUR, en levande varelse, och att den behöver tillsyn och omvårdnad många år framöver. Kanske tjugo! Kanske mer!

Att vi inte tror att det är något man bara skaffar, sådär i en handvändning. Att vi inte glömmer bort att det inte är något man bara ångrar; har man en katt ska man se till att den får ett bra liv och att den blir kastrerad och registrerad och försäkrad och matad och älskad.

*

Jag har nu satt tänderna i Jonathan Safran Foers ”Äta djur”, och insikten slår en i huvudet som en stekpanna. Han resonerar kring vilka djur vi äter i olika kulturer, och varför. 

Vi äter gris men inte hund. Vi äter ko men inte katt. Säga vad man vill om oss människor, men konsekventa är vi icke. Det ÄR märkligt att vi i ena sekunden poängterar och upprepar att ”Tänk er för innan ni skaffar katt! Det är ett DJUR! En levande varelse som ni ska ta hand om i tjugo år framöver!” och i andra sekunden haffar ett paket fläskfärs på Ica utan att ens stanna upp. Varför i hela friden kan jag inte, om jag nu skulle ångra mig och tröttna på katten, bara sätta en bultpistol i skallen på honom?

Varför skulle folk rynka på näsan då, men inte om jag köper köttfärs på Konsum? Man skulle kunna hävda att det har att göra med att jag med största sannolikhet inte skulle äta upp kattkräket, men katten skulle ju ha skänkt mig glädje och lite livserfarenhet under sitt liv, kan inte det jämställas med mat? Kan inte det syftet räcka? Och om jag nu skulle äta upp katten, skulle folk tycka det var mer okej då? Med citrongräs i en stuvning ska det vara riktigt gott, har jag hört.

Det har ju inte med intelligens att göra, katten är inte smartare än grisen. Vi har bara bestämt oss för en sanning. Bestämt att ”ni får vara med oss i tv-soffan, och ni får vara i slakthuset”. Lyllos katterna ändå. 

*

Nej, vi ska inte sätta någon bultpistol i skallen på honom. Jag har liksom vant mig vid honom nu. Får för mig att han gillar oss, fast jag innerst inne vet att det ENDA han bryr sig om är mat, käk och föda. Men ändå, det är mysigt när man är på väg hem från jobbet och han kommer och möter upp. Slingrar sig runt benen, jamar och fjäskar. Smörar och har sig. Jag känner mig som en maharadja. Ja, han är himla gullig ändå, Olle.

Ett år till får han, i alla fall.

Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

25 kommentarer

Carl-Johan Öving 16 januari 2021 13.53

Ett år till?
Knappast utan er katt kommer att finnas med er i minst tjugo år till. Trevliga små busar gör man sig aldrig av med! ;-)

Gösta 16 januari 2021 17.11

Du behöver inte ha några synpunkter på katten. Han har inte bett om att bli införlivad i er familj. Visa honom lite respekt istället. Det hjälper inte att läsa en bok. Stockholmare ska inte ha katter, inga djur överhuvudtaget. Nej katten är inte smartare än grisen, och människan är inte smartare än katten. Så gör dig av med bultpistolen. Ibland kör polisen en drive med vapenamnesti.

Michael 16 januari 2021 22.25

Bra skrivet o rätt tänkt.

Martin Danielsson 22 januari 2021 08.08

I Schweiz har jag läst att man äter både hund och katt. Man lägger den på skorstenen så blir den rökt. Så blir det en flytt till så. Själv är jag inte kattälskare, men vi har en katt i alla fall. Han har lite olika namn: Mjaffi kallar de andra i familjen honom. Tycker jag är för barnsligt, så för mig blir det Herr Katt. vilket givetvis låter hedrande för ett sådant djur. Men då förstår man inte att Katt. ska ses som en förkortning, observera punkten efter, och ska tolkas som kattastrof. Ja, ja, jag vet att det inte är snällt. Jag brukar kallas kattrasist och liknande. Men av mig får han i alla fall mat. Så, man vänjer sig. Alltså, lycka till med katten!

Ellen 22 januari 2021 19.18

Uppskattar att någon både vågar och vill skriva det här. Jag försöker mig själv på den här diskussionen ute bland mina medmänniskor men.. "det är inte samma sak", säger de, när jag tycker att det är konstigt att tycka så fruktansvärt synd om vissa djur, men äta andra.
Någon visade mig ett sånt där klipp från YouTube, på några kycklingar som hade kommit ifrån sin ankmamma och hon tyckte såååå synd om dem. Men titta, sa hon med gråten i halsen. Igår åt hon chicken Nuggets och det var nog mer synd om nuggetsen än de små ankungarna, egentligen. "men det är ju inte samma sak", eller ännu bättre "men så kan man ju inte gå runt och tänka."
Tack Linnea.

Carl-Johan Öving 26 januari 2021 13.44

Ett år till?
Knappast utan er katt kommer att finnas med er i minst tjugo år till. Trevliga små busar gör man sig aldrig av med! ;-)

Gösta 26 januari 2021 13.44

Du behöver inte ha några synpunkter på katten. Han har inte bett om att bli införlivad i er familj. Visa honom lite respekt istället. Det hjälper inte att läsa en bok. Stockholmare ska inte ha katter, inga djur överhuvudtaget. Nej katten är inte smartare än grisen, och människan är inte smartare än katten. Så gör dig av med bultpistolen. Ibland kör polisen en drive med vapenamnesti.

Michael 26 januari 2021 13.44

Bra skrivet o rätt tänkt.

Martin Danielsson 26 januari 2021 13.44

I Schweiz har jag läst att man äter både hund och katt. Man lägger den på skorstenen så blir den rökt. Så blir det en flytt till så. Själv är jag inte kattälskare, men vi har en katt i alla fall. Han har lite olika namn: Mjaffi kallar de andra i familjen honom. Tycker jag är för barnsligt, så för mig blir det Herr Katt. vilket givetvis låter hedrande för ett sådant djur. Men då förstår man inte att Katt. ska ses som en förkortning, observera punkten efter, och ska tolkas som kattastrof. Ja, ja, jag vet att det inte är snällt. Jag brukar kallas kattrasist och liknande. Men av mig får han i alla fall mat. Så, man vänjer sig. Alltså, lycka till med katten!

Ellen 26 januari 2021 13.44

Uppskattar att någon både vågar och vill skriva det här. Jag försöker mig själv på den här diskussionen ute bland mina medmänniskor men.. "det är inte samma sak", säger de, när jag tycker att det är konstigt att tycka så fruktansvärt synd om vissa djur, men äta andra.
Någon visade mig ett sånt där klipp från YouTube, på några kycklingar som hade kommit ifrån sin ankmamma och hon tyckte såååå synd om dem. Men titta, sa hon med gråten i halsen. Igår åt hon chicken Nuggets och det var nog mer synd om nuggetsen än de små ankungarna, egentligen. "men det är ju inte samma sak", eller ännu bättre "men så kan man ju inte gå runt och tänka."
Tack Linnea.

Carl-Johan Öving 26 januari 2021 13.44

Ett år till?
Knappast utan er katt kommer att finnas med er i minst tjugo år till. Trevliga små busar gör man sig aldrig av med! ;-)

Gösta 26 januari 2021 13.44

Du behöver inte ha några synpunkter på katten. Han har inte bett om att bli införlivad i er familj. Visa honom lite respekt istället. Det hjälper inte att läsa en bok. Stockholmare ska inte ha katter, inga djur överhuvudtaget. Nej katten är inte smartare än grisen, och människan är inte smartare än katten. Så gör dig av med bultpistolen. Ibland kör polisen en drive med vapenamnesti.

Michael 26 januari 2021 13.44

Bra skrivet o rätt tänkt.

Martin Danielsson 26 januari 2021 13.44

I Schweiz har jag läst att man äter både hund och katt. Man lägger den på skorstenen så blir den rökt. Så blir det en flytt till så. Själv är jag inte kattälskare, men vi har en katt i alla fall. Han har lite olika namn: Mjaffi kallar de andra i familjen honom. Tycker jag är för barnsligt, så för mig blir det Herr Katt. vilket givetvis låter hedrande för ett sådant djur. Men då förstår man inte att Katt. ska ses som en förkortning, observera punkten efter, och ska tolkas som kattastrof. Ja, ja, jag vet att det inte är snällt. Jag brukar kallas kattrasist och liknande. Men av mig får han i alla fall mat. Så, man vänjer sig. Alltså, lycka till med katten!

Ellen 26 januari 2021 13.44

Uppskattar att någon både vågar och vill skriva det här. Jag försöker mig själv på den här diskussionen ute bland mina medmänniskor men.. "det är inte samma sak", säger de, när jag tycker att det är konstigt att tycka så fruktansvärt synd om vissa djur, men äta andra.
Någon visade mig ett sånt där klipp från YouTube, på några kycklingar som hade kommit ifrån sin ankmamma och hon tyckte såååå synd om dem. Men titta, sa hon med gråten i halsen. Igår åt hon chicken Nuggets och det var nog mer synd om nuggetsen än de små ankungarna, egentligen. "men det är ju inte samma sak", eller ännu bättre "men så kan man ju inte gå runt och tänka."
Tack Linnea.

Carl-Johan Öving 26 januari 2021 13.44

Ett år till?
Knappast utan er katt kommer att finnas med er i minst tjugo år till. Trevliga små busar gör man sig aldrig av med! ;-)

Gösta 26 januari 2021 13.44

Du behöver inte ha några synpunkter på katten. Han har inte bett om att bli införlivad i er familj. Visa honom lite respekt istället. Det hjälper inte att läsa en bok. Stockholmare ska inte ha katter, inga djur överhuvudtaget. Nej katten är inte smartare än grisen, och människan är inte smartare än katten. Så gör dig av med bultpistolen. Ibland kör polisen en drive med vapenamnesti.

Michael 26 januari 2021 13.44

Bra skrivet o rätt tänkt.

Martin Danielsson 26 januari 2021 13.44

I Schweiz har jag läst att man äter både hund och katt. Man lägger den på skorstenen så blir den rökt. Så blir det en flytt till så. Själv är jag inte kattälskare, men vi har en katt i alla fall. Han har lite olika namn: Mjaffi kallar de andra i familjen honom. Tycker jag är för barnsligt, så för mig blir det Herr Katt. vilket givetvis låter hedrande för ett sådant djur. Men då förstår man inte att Katt. ska ses som en förkortning, observera punkten efter, och ska tolkas som kattastrof. Ja, ja, jag vet att det inte är snällt. Jag brukar kallas kattrasist och liknande. Men av mig får han i alla fall mat. Så, man vänjer sig. Alltså, lycka till med katten!

Ellen 26 januari 2021 13.44

Uppskattar att någon både vågar och vill skriva det här. Jag försöker mig själv på den här diskussionen ute bland mina medmänniskor men.. "det är inte samma sak", säger de, när jag tycker att det är konstigt att tycka så fruktansvärt synd om vissa djur, men äta andra.
Någon visade mig ett sånt där klipp från YouTube, på några kycklingar som hade kommit ifrån sin ankmamma och hon tyckte såååå synd om dem. Men titta, sa hon med gråten i halsen. Igår åt hon chicken Nuggets och det var nog mer synd om nuggetsen än de små ankungarna, egentligen. "men det är ju inte samma sak", eller ännu bättre "men så kan man ju inte gå runt och tänka."
Tack Linnea.

Carl-Johan Öving 26 januari 2021 13.44

Ett år till?
Knappast utan er katt kommer att finnas med er i minst tjugo år till. Trevliga små busar gör man sig aldrig av med! ;-)

Gösta 26 januari 2021 13.44

Du behöver inte ha några synpunkter på katten. Han har inte bett om att bli införlivad i er familj. Visa honom lite respekt istället. Det hjälper inte att läsa en bok. Stockholmare ska inte ha katter, inga djur överhuvudtaget. Nej katten är inte smartare än grisen, och människan är inte smartare än katten. Så gör dig av med bultpistolen. Ibland kör polisen en drive med vapenamnesti.

Michael 26 januari 2021 13.44

Bra skrivet o rätt tänkt.

Martin Danielsson 26 januari 2021 13.44

I Schweiz har jag läst att man äter både hund och katt. Man lägger den på skorstenen så blir den rökt. Så blir det en flytt till så. Själv är jag inte kattälskare, men vi har en katt i alla fall. Han har lite olika namn: Mjaffi kallar de andra i familjen honom. Tycker jag är för barnsligt, så för mig blir det Herr Katt. vilket givetvis låter hedrande för ett sådant djur. Men då förstår man inte att Katt. ska ses som en förkortning, observera punkten efter, och ska tolkas som kattastrof. Ja, ja, jag vet att det inte är snällt. Jag brukar kallas kattrasist och liknande. Men av mig får han i alla fall mat. Så, man vänjer sig. Alltså, lycka till med katten!

Ellen 26 januari 2021 13.44

Uppskattar att någon både vågar och vill skriva det här. Jag försöker mig själv på den här diskussionen ute bland mina medmänniskor men.. "det är inte samma sak", säger de, när jag tycker att det är konstigt att tycka så fruktansvärt synd om vissa djur, men äta andra.
Någon visade mig ett sånt där klipp från YouTube, på några kycklingar som hade kommit ifrån sin ankmamma och hon tyckte såååå synd om dem. Men titta, sa hon med gråten i halsen. Igår åt hon chicken Nuggets och det var nog mer synd om nuggetsen än de små ankungarna, egentligen. "men det är ju inte samma sak", eller ännu bättre "men så kan man ju inte gå runt och tänka."
Tack Linnea.

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

+ =  

Annons:

LEDIGA JOBB

VECKANS FRÅGA


Rösta Se resultat
Läs in fler nyheter

Annons:

Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.

Jag förstår, ta bort detta

Annons: