Väldigt mycket intolerans, eller rent av hat, visas upp från självgoda personer som alldeles särskilt anser sig representera just tolerans och godhet. De är snabba att klistra på sina meningsmotståndare olika epitet, de hånar och förlöjligar. De är sällan öppna för saklig diskussion och debatt, utan går istället till personangrepp och beter sig rent ut sagt som väldigt ohövliga och intoleranta skitstövlar. Och på något konstigt sätt ses detta som helt okej, bara det är ”rätt” sorts hat som uttrycks!
Det finns en så förtryckande attityd i samhällsdebatten, vissa frågor eller åsikter får inte vädras, för då riskerar du bli utsatt för någonting som i det närmaste kan liknas vid inkvisitionen under medeltiden. Den som vill diskutera till exempel klimatfrågan, och som vågar sig på att ifrågasätta etablerade sanningar, blir genast avfärdad som ”idiot”, ”klimatförnekare”, ”foliehatt” mm.
*
Precis på samma sätt som icke rättrogna blev kallade ”kättare” under inkvisitionen på medeltiden. Skillnaden är att vi inte bränner personer på bål nuförtiden, men dagens kättare får istället utstå andra typer av straff, som inte heller är speciellt trevliga. De kan förlora vänner, jobb, plattformar, titlar, inkomster. Folkdomstolen är minst sagt snabb på att utdöma straff utan rättegång.
Det här lägger en våt filt över hela samhällsdebatten. Vissa frågor blir helt enkelt omöjliga för våra politiker att diskutera fullt ut. Råkar du säga något som går bara lite utanför den etablerade åsiktskorridoren eller det som anses vara den gängse ”korrektheten”, kastas du på bålet.
Det här vill ju ingen av oss, allra minst våra politiker, råka ut för. Det blir för jobbigt. Detta leder ofta till en ängslighet som i sin tur leder till huvudlös och kontraproduktiv symbolpolitik, det har vi sett många exempel på de senaste åren. Vi drabbas av ogenomtänkta beslut som blir förödande för samhällsekonomin och för enskilda, men vad gör väl det när det sker i det ”godas” namn? Oavsett verklig nytta eller inte?
*
Även Covid-19 pandemin tog fram en hätsk och obehaglig debatt. Folk var som galna. Både de som var för vaccin och de som var emot uttryckte sig hysteriskt i sociala medier och idiotförklarade sina meningsmotståndare, toleransen för annan åsikt/ståndpunkt, eller nyansering i debatten fanns sällan.
Enligt mig så är yttrandefriheten hotad när alla behöver tassa på tå hela tiden för att inte riskera att direkt bli hårt ansatt av andra. Jag känner själv att jag väger varje ord jag skriver, jag är ofta rädd att något skulle kunna tolkas som ”rasistiskt” eller ”antifeministiskt” eller ”klimatfientligt” eller något annat som illasinnade kan påstå att jag uttryckt. Trots att jag är väldigt trygg i jag verkligen inte är vare sig rasistist, främlingsfientlig och inte är jag speciellt ondsint på andra sätt heller.
Jag har en stark önskan till en förändring. Jag har en stark önskan om ett mer tolerant samhälle, där vi slutar att bete oss så förbaskat ociviliserat mot varandra. Där vi tolererar olika åsikter, trosuppfattningar, livsval osv, hur illa vi än tycker om dem, där vi kan diskutera sakligt utan att gå till personangrepp eller klistra på varandra olika epitet.
I frånvaro av ifrågasättande eller när vi inte tillåts pröva teser stagnerar samhället och ingen utveckling kan ske. Just därför blir jag som vanligt glad om du kommenterar innehållet i texten och jag har inget emot om du ifrågasätter det jag skrivit. Du får mer än gärna kritisera sakligt, men vänligen ge dig inte på mig som person och klistra inte på mig åsikter som jag inte gett uttryck för.
Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik och är numera distriktsordförande för Medborgerlig Samling i Kalmar län. Magadalena Lidestam har ett stort intresse för samhällsfrågor och skriver en krönika i månaden för vår tidning. Åsikterna som framförs är skribentens egna.