Idag är diskussionen mer modesta, som väl är, och förs på insändarspalterna.
Insändaren från signaturen Dick Johansson i DV nyligen väckte naturligtvis förvåning hos många, men den lyfter en frågeställning som man har kring köksborden: ska man satsa på något för fritiden när man drar ned på omsorg och skolor? Jag förstår frustrationen över kommunens ekonomiska dilemma, men…
För mig har frågan en annan dimension, eftersom jag är i företagsvärlden: om en avdelning missköter sig, ska man då ta pengar från en avdelning som sköter sig?
Alltså; livsmedelsaffären har en lysande brödavdelning men charken är en katastrof. Ska man då tagga ned brödavdelningen för att ge en katastrofavdelning ännu mer pengar?
För det är precis detta det handlar om: skolan och omsorgen i Vimmerby kommun är misskött till en överkostnad på 70 miljoner kronor årligen. Det ska alla andra verksamheter få lida för, om man ska tro insändarskribenten.
***
Det kan inte förhålla sig så. Varför är då skolan och omsorgen så misskött? Ja, det beror inte på medarbetarna vid fronten. De gör nog sitt jobb. Om ledningen inte upptäckt det redan bör man granska effektiviseringarna man sätter in, mer på plats. Om Jocke Johansson, VD på ALV, ser att parkeringen är ett problem, då sätter han av några dagar att jobba där så han själv ser. Självklart.
Om kommunens högsta chefer ser att man har problem i omsorgen och skolan, då ska man sätta av några dagar och jobba där så man själv ser. Det tror jag inte är lika självklart, tyvärr. Men jag räknar med att man gjort det. Och inte bara nöjer sig med ”tillit”.
Om det nu inte är frontpersonalens fel, inte heller tjänstemännen i stadshuset fel – vem återstår då i kedjan? Jo, politikerna.
Har de fått beslutsunderlag för att kunna fatta beslut att ta bort 70 miljoner i skolan och omsorgen som man är dyrare än jämförbara kommuner? Om ja, varför fattar man inte besluten? Är man så rädda för att inte bli omvalda? Vänstern och systerpartiet Centern gick från demonstrationstågen 2014 till att nu själva styra i kommunen; ser man nu de beslut man skulle tagit? Tio år senare och med ännu större underskott.
***
Jag kan hålla med om att kommunen utvecklat en ledningsstruktur som är för stor; alltför många led med chefer, alltför många assistenter – och i många fall alltför höga löner.
Börjar man om på ett vitt papper hittar man nog ett stort antal tjänster som kan slås samman, eller helt tas bort. Argumentet mot är att staten ålagt kommunen så mycket att administrationen tvingats öka, och det är en del av sanningen. Våra riksdagsmän har helt misslyckats; fattat beslut om reformer som man inte staten betalar. Det har lett till en stenrik stat, och fattiga kommuner. Det är som jag skulle fatta beslut om hur grannens trädgård ska anläggas, och låta honom betala ur egen ficka, utan att han själv har varit med och sagt sitt. Den representant kommunen har i riskdagen blir snabbt partikorrumperad, en korruption som förstärks av fina uppdrag för partiet.
Så visst har tjänsterna i stadshuset ökat på grund av det. Det är inte självförvållat.
***
Vad ska tjänstemännen göra då? Jo, lägg förslagen som ger en budget i balans. Om det innebär lärarlösa klasser, gamla som inte får mat, en hemtjänst som läggs ned – så låt det gå så långt. Då tvingar ni politiken att fatta beslut, staten att gå in.
Lägg också till en tjänstemannaorganisation som är bantad, och ge besked till politiken att den utredningen, den rapporten, kan ni inte göra på grund av arbetskraftsbrist. Då tvingas politiken att hålla igen på alla idéer, se över sin struktur och ta till åtgärder för en budget i balans. Ibland måste man gå hela vägen, för att klä av frågan allt oväsentligt och verkligen se problemet helt naket. I ett företag hade det varit självklart, banken hade sagt nej, pengarna är slut. Årliga underskott accepteras inte just på grund av pengabrist. Rätta mun efter matsäcken sa man förr.
70 miljoner ska bort, sätt jobbet i ett snabbspår som ni sopat rent från andra frågor.
***
Kan man då inte se en investering i föreningssektorn, som ishallen, som något man kan ta pengar ifrån?
Jodå, vid en naturkatastrof.
Det är ingen naturkatastrof nu, det är två kommunala verksamheter med en struktur och verksamhet som är 70 miljoner kronor för dyr och det är en politisk majoritet som fegar ur när de som mest behöver vara beslutsföra. Misskötsel hade man sagt i företagsvärlden. Byt ut styrelsen hade bolagsstämman sagt.
De verksamheter som fungerar, som hockeyn och fotbollen med ideella krafter och ett stödjande näringsliv, ska man bara låta vara i fred och inte dra in i debatten.
Svetsaren svetsar i skarven, inte lite hur som helst på järnbalken.
Micael Glennfalk