Vi hade sedan nära 5 år som arbetskamrater där vi kontinuerligt stämde av med varandra och vi fungerade som jag var van att arbeta i företag; styrelsens ordförande och VD går i takt och driver rörelsen tillsammans. Strategi hos den ena, taktik hos den andra.
Eftersom hon nu blev uppsagd efter 14 år får mig att fundera på vad som gått fel. Det här är en högst personlig reflektion.
Som kommundirektör har hon till uppgift att presentera (vidarebefordra) förslag till förbättringar i verksamheten, som ska underställas styrelsen. En styrelse hon räknat med är kompetent, inläst och beslutsför.
Styrelsen kan välja att förkasta hennes förslag, utreda det vidare eller anta det. Den styrelse, kommunstyrelsen, hon haft till sitt stöd har varit, och är, allt annat än kompetent. Det är en samling människor, politiskt valda, som i flera fall har andra lojaliteter (partiet, sig själva) än sitt bolag, dvs kommunen. Det är problematiskt. Det blir ännu mer problematiskt om man inte är beslutsför. Så har det varit i Vimmerby, förslagen som kommit från Lejonram och hennes förvaltningschefer har avvisats eller bara blivit liggande.
Vems fel är det?
Är det Leijonram som inte lyckats fullt ut, eller är det politikernas tillkortakommande?
Jag skulle vilja säga att det är det sistnämnda; för dåligt engagemang, jaget, partiet och makten före kommunen. I ett företag hade Vd:n slutat. Hade styrelsens beslut inte blivit genomförda, hade Vd:n fått sluta. I Vimmerby har det varit status quo.
***
Det finns, så här i backspegeln, en gemensam brist hos Kommundirektör och kommunstyrelse: reflektionen över var det brister.
Ingen av parterna har sett till att komplettera brister i kompetens på rätt sätt. Kommundirektören har satsat på att bygga upp ledarkompetens i organisationen, strateger och kommunikatörer. Hon hade lyckats bättre om hon satsat pengarna på ekonomikontoret.
Socionomers ekonomiska kompetens är inte direkt omvittnad. Både Leijonram och socialchefen har den bakgrunden och i deras respektive nämnder finns den inte heller. En eller två ekonomiska kompetenser skulle ha kompletterat. Pengarna från ledarskapsprogrammet borde ha omfördelats till stark ekonomisk kompetens i både kommunstyrelse och socialförvaltning. (I skolan tror jag den finns.)
När kommunstyrelsen nu söker en kommundirektör med ekonomisk bakgrund är det rätt väg, men inte tillräckligt. Tjänster på kommunstyrelseförvaltningen borde bytas ut mot kompetenser med ekonomi som specialitet. ”Företagsdoktorer” kallade man det förr. Northvolt tar in en VD nu med expertkunskapen ”vända krisade företagsstrukturer”. Det borde gälla också för Vimmerby.
Ska (s) ta fram ett kommunalråd bör denne ha stark ekonomisk kompetens eller en stark tillit till just detta.
***
Det finns en förvaltning/nämnd som sticker ut: socialen. Man borde ta en genomlysning av hela verksamheten; vad betalar man för LSS-platser externt, vad betalar man internt. Ramavtal för en extern plats är 4 200 kronor per dag, det kommer uppgifter att kommunens eget ägda platser är dyrare än så. Den borde kanske vara hälften. En ekonomisk controller skulle kunna dyka ned i detta och ge svar. Denna nämnd och förvaltning dränerar den kommunala ekonomin och har gjort i årtionden. Den borde inte drivas en endast socionomer, utan också av ekonomer.
Skolan, den andra stora förvaltningen, lägger förslag efter förslag som är ekonomiskt underbyggda. Ändå tas inte besluten. Är det Kommundirektörens fel? Eller Skolchefens? Det är enkelt att se att politiken jämrar sig över svåra beslut, men man ska då veta att det är deras egna mandat som står på spel. Man är inte beredda att offra sin plats för rätt beslut. Mänskligt? Jo, men kostsamt för skattebetalarna.
I skolan skulle man behöva titta över organisationen, i stort sett varje skolstadium, varje förskola har en rektor, assistent och intendent. Den är kraftigt överetablerad administrativt. Försvaret är att man behöver göra allt staten säger. Att kraven på rapporter och dokumentation är överväldigande. (Ungefär samma rapportinflation som råder i sjukvården.)
***
Så det behövs kompetens både i verkställande ledning och i styrelse. När det gäller Kommundirektören kan man kritisera att hon inte breddat kompetensen på den ekonomiska sidan, utan fokuserat för hårt på övriga organisationen. När det gäller Kommunstyrelsen kan samma kritik riktas, man borde sett detta under alla år.
Kritik kan också riktas mot politiken: man måste se till att de man utser till kommunstyrelsen har en ekonomisk kompetens någonstans, alternativt har förmåga att läsa in, källgranska etc., och är beslutsföra. Om man är svag kompetensmässigt måste man lita på tjänstemännen. Man har inget annat val.
Även beslut med 70 procent rätt är bättre än inga beslut alls. Man kan alltid reflektera och förbättra.
Till både kommunstyrelsens och Kommundirektörens försvar ska sägas att det inte är en lugn och harmonisk arbetsmiljö; media skapar ingen arbetsro, hatstormarna på nätet (de som nu flyger med bombdrönare mot Kommundirektören) ger inget stöd för jobbet, familjen tar skada och motivationen minskar.
Värst är givetvis den pöbel som själva aldrig skulle ha vare sig vilja eller förmåga till ett politiskt uppdrag. De avslöjar sig dock själva på Facebook och väcker förakt för sig själva hos dem som skaffat sig insikter.
Men de finns ändå där. Och det är en makt att ta hänsyn till; både för politiker, tjänstepersoner och media.
Vare sig man vill eller inte.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.