I februari hade arbetsförmedlingen varslat 4500 anställda. Sedan 2015 har man avvecklat lokalkontor. Arbetsförmedlarnas roll ska ersättas av en digitaliserad verksamhet och privata arbetsförmedlare.
Inget av detta finns ännu. Den digitaliserade verksamheten beräknas inte vara igång förrän 2021 eller 2022. Redan har specialister på arbetsförmedlingen både varslats och slutat.
Det förhåller sig så i Sveriges riksdag och regering att man lägger ned innan man funnit något nytt. Regeringen väntar sannolikt tills kaoset är ett faktum och kommunerna tvingas ta av sin budget innan man har ”det” som ska ersätta arbetsförmedlingen på plats.
Man kan tycka vad som helst om Arbetsförmedlingen; många arbetssökande tycker inte de får hjälp, företag hittar inte rätt medarbetare, bemanningsföretag och privata företag gör deras jobb som statligt arvoderade konsulter.
*
Men det är inte riktigt sant. Arbetsförmedlingen kan fungera bättre, självklart, men den fungerar som en partner till företagen, kommunen, till dess arbetsmarknadsenhet, till Campus, till integrationsenheten – och den fungerar gentemot arbetslösa som registerenhet, som förmedlare av utbildningar och tillfälliga jobb. Sedan är det givetvis upp till individen att vara aktiv och det måste finnas en arbetsmarknad att vara aktiv på.
Nu står politiker i alla partier och skyller på varandra. Endera är det M/KD-budgetens fel, endera Januariöverenskommelsen mellan S/C, endera arbetsförmedlingens egen ”Förnyelseresa” som började redan 2015 med att plocka bort hundratals glesbygdskontor.
Ska man byta inriktning, metod eller process så bör det ske enligt stafettmetoden: att den som ska ta pinnen redan springer och är igång innan den som har pinnen avstannar och sätter sig på vilobänken. Men ingen tar arbetsförmedlingens pinne, och risken är stor att den hamnar i knät på kommunerna som får finansiera ännu ett statligt åtagande…
*
En annan statlig myndighet som fungerar bristfälligt är polisen. Dels beroende på för lite anslag som ger för få poliser, men också för ineffektivitet. Organisationsförändringen för några år sedan som förflyttade länens poliser till ”Region Syd” var inte bra för polisens lokala närvaro. Men man blir också förvånad över att det som anses centralt, motsägs lokalt.
Vid en nationell presskonferens i veckan sa polisen att ”Vi behöver vässa oss”. Till TT sa rikspolischefen:
”Min uppfattning är att hela samhället misslyckats… det handlar om hela samhällets tillkortakommande…”, syftandes på alla andra samhällsinstitutioner i landet. Man ville ha allas hjälp för att stoppas ungdomsgängen. Man mobiliserar en ”nationell hubb”, någon form av central enhet, för att samla alla krafter och fokusera ansträngningarna.
Samma dag säger lokalpolisen i Vimmerby Tidning, med anledning av att Vimmerby är bäst på att klottra ned hela tåg utmed Stångådalsbanan:
”Det är svårt att lösa de här brotten, det krävs närmast att vi tar dem på bar gärning, det är svårt eftersom det är öde vid tågstationen på natten och ingen ser vad som skett”.
*
Jojo, rikspolischefen kanske inte ska ta den uppfattningen från Vimmerby som sin egen när det gäller sprängningar. Uppenbarligen vill man i Vimmerby ha de kriminella överlämnade på polishustrappan av oss andra i samhället. På dagtid till och med. Rikspolischefen vill åtminstone ha många kameror i samhället har man förstått, medan lokalpolisen i Vimmerby inte alls ser vad de kan användas till.
Det är inte konstigt att det här blir en snackis i Vimmerby. Man undrar ju varför inte kameror (det finns supersmå) kan sättas upp på strategiska platser. Om polisen undrar hur man kan gripa dem på bar gärning är det bara att bemanna kamerorna med poliser som tittar på dem dygnet runt. Ungefär som väktare som studerar hela industriområden dygnet runt på TV-skärmar. Man kan åtminstone försöka istället för att bara säga nej som om det vore en ny besvärlig arbetsuppgift.
*
Det finns ingen idé, ingen ansträngning att försöka gripa och lagföra kriminella i Vimmerby-Hultsfred, bara säga att det är tillräckligt tryggt här för att vi inte behöver kameror. (Så sa man i Linköping och Örebro också, nu är gängen där och spränger...) Och all evidens visar att det är i tidiga ungdomsåren det ska göras gripanden och sättas gränser. I samma andetag säger en polisman i Hultsfred att man har 100 ungdomsbrott att utreda. Och gymnasiet i Hultsfred sätter upp egna kameror i skolan...
Jag hoppas den styrande politiska majoriteten inte ser lokalpolisen i Vimmerby som en remissinstans för trygghetsskapande åtgärder. Man kan ta del av statistiken på annat sätt.
Gå på vad verkligheten visar, fråga er varför banker och butiker sätter upp kameror och fråga er hur TV-programmet Efterlyst hjälper polisen att hitta brottslingar. Låt lokalpolisen själva riskera sitt eget rykte. Tro inte på att det är svårt att gripa klottrare bara för att det är natt och mörkt ute. Det finns faktiskt de poliser som lyckas ändå.
Fundera också på om det inte är samma argument man hade när man skulle försöka stoppa de slirande bilarna på nätterna. Det var ju också natt och mörkt ute, svårt att se, måste ta dem på bar gärning…
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.