Det är idag så ont om politiker att om ett parti som SD får lokalt stöd baserat på en nationell politik, så har man inte folk.
För ett antal år sedan hade KD en ledamot i kommunstyrelsen som hade hög frånvaro. Småpartierna har givetvis ett dilemma där, få personer får många uppdrag.
Men nu är SD inte längre ett småparti. Man har, med nationell draghjälp, möjlighet att få in fler ledamöter i nämnder och styrelser efter valet. Att det då kan resultera i att tomma stolar i fullmäktige också blir tomma stolar i nämnder och styrelser, så är det något som väljarna bör ta med i beräkningen när man väljer valsedel.
*
Vi är nu i en tid där man kan forska, via bland annat Google, kring en människa, ett personnamn, hur enkelt som helst. Innan du lägger i din valsedel så granska namnen. Hur många namn är med på valsedeln? Kan de få sju platser, vilka är då människorna bakom de sju första namnen? Har de skrivit något på Facebook, i andra sociala medier? Vad skriver de? Vad tycker de personligen, utanför partipamfletterna?
Det är ett uppenbart problem om personer vars åsikter, språkbruk och värderingar på sociala medier du inte alls är bekväm med, kommer in i nämnder och styrelser och ska besluta över din vardag. Enbart för att du tycker som partiet i fråga nationellt. Lokalt betyder partiets nationella politik ingenting, annat än några centralt skrivna motioner. Det är personens egen kapacitet som avgör om det ska bli bra eller dåligt.
Förr i tiden, ja, jag säger faktiskt förr i tiden även om den referensen saknar betydelse, så skulle ingen politiker kunna utebli från kommunstyrelsen i fyra månader utan stark uppmärksamhet från media. Det sätter på sitt sätt också betyg på vår lokala politiska mediebevakning. Kanske är den för fokuserad på de som gör något, och för lite fokuserad på de som inget gör?
*
Medias fokus ligger i dagarna på förra kommunalrådet Ingela Nilsson-Nachtweij. Efterdyningarna av nio månaders jobb, i form av en revisionsrapport, gör henne aktuell igen.
Man kan tycka att hon borde lämnas i fred nu. Hon har slutat.
Men analysen av hur det blev som det blev ger ändå vid handen att media, även här, borde haft en annan inriktning på sin bevakning under hennes första halvår.
Börja med valrörelsen. Viktigaste argumentet var ”Vimmerby behöver ett lyssnande ledarskap”. Borde inte media fokuserat på om detta ledarskap var ”lyssnande”? Just det nyckelordet sammanfattar ju hela kritiken mot henne idag.
*
Fallet med Ks-ledamoten som inte går på möten och kommunalrådet som enligt egen utsago ”hade fokus på att få saker gjorda” visar hur viktigt det är att vi som väljare tar referenser på våra politiska kandidater, precis som vi gör när vi i andra sammanhang hamnar inför att välja vänner, medarbetare, föreningsstyrelse, etc.
Vad fanns för ledarerfarenhet hos den som aspirerade på att bli hela kommunens ledare? Lätt att ta reda på. Vad finns för åsikter hos politiska kandidater på en valsedel? Lätt att ta reda på, med lite hjälp från media som borde vara superintresserade. Vad finns det för referenser?
*
Nu kommer den gamle Ks-ledamoten Göran Gustafsson (kd) tillbaka till politiken efter några års frånvaro. Till miljö- och byggnadsnämnden denna gång. Det är bra att erfarna människor engagerar sig. Göran Gustafsson har en gedigen erfarenhet från arbetslivet, men också politiken. Tar man referenser på honom ser man det.
Det är en knepig nämnd han kommer till. Den lever i ett ingenmansland, mellan lokal styrning, lokala ambitioner, till nationellt tillsynsuppdrag. Att sitta i den nämnden kräver erfarenhet, men framförallt personlig intigridet. Här har tjänstemän ett kunskapsövertag och att ifrågasätta deras förslag till beslut i varje fråga måste vara en rutin. Men då måste man vara påläst och ställa rätt frågor.
Göran Gustafsson har förmåga att tillföra just det.
Fotnot 1: I den första versionen av krönikan innehöll krönikan ett faktafel. Det har nu korrigerats. SD har inte bytt ledamot i kommunstyrelsen, utan bytt gruppledare i fullmäktige och inget annat. Vi beklagar missen.
Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.