Jag svängde ut mot ”Blombanan” vid sågverket och kunde stanna, gömma mig bakom ett träd och spana på de två när de gick ur sin bil för att lyssna.
Jag knep ihop benen för att inte kissa på mig. Så rädd var jag för polisen…
Idag möts nutidens poliser av gatsten, pistolskott och misshandel. Respektlösheten är total. Märkligt nog från de ungdomar som själva kräver ”respekt”. ”Respekt Bro!” Hör man från både infödda och utlandsfödda ungdomar. Respekt till dem själva. Men inte från dem till oss andra.
De tar sig rätten att skjuta rakt in i en korvkiosk där en 12-årig flicka blev vådaskjuten och dog, de tar sig rätten att gå in på ett fik i Mariannelund, urinera i trädgården och hota ägarna med pistoler.
Hela tiden tar de sig rätten. Rätt att gapa och skrika på andra, rätten att slåss, skjuta och mörda. Rätten att inte visa respekt för någon annan, men kräva det till sig själv. Rätten att skapa ett samhälle i samhället. Rätten att ta, och säga, vad de vill…
*
Det svenska samhället har organiserat sitt beslutsfattande: politiker, myndigheter, domstolar lika snabbfotat som en finlandsbåt. Slår man i backväxeln glider den fortfarande framåt.
Det är knappast en heder att vara riksdagspolitiker idag, knappast heller att vara domare. Folks politikerförakt ökar med politikens oförmåga och naivitet. Det är heller ingen heder i att vara byrådirektör, generaldirektör eller ens en högre tjänsteman. Visst, man har 100 000-250 000 kronor i månadslön men till det kommer också folkets förakt.
Man tycker inte de gör skäl för lönen helt enkelt. Folk vet att man är bakbunden i en byråkratisk snårighet som inte förmår skapa någon förändring. Och i Sverige blir det inte som i Danmark, där snabba fötter och beslut skapar omedelbar förändring. Och tillit. Och framtidstro.
*
De två män som hotade med vapen i en butik i Mariannelund i veckan hade redan varit döda om det varit i USA. Helt lagligt skjutna av butiksägarna. Jag säger inte att vi ska ha det så. Men på den sidan står hundratals miljoner människor i världen som tycker det ska vara så, på andra sidan står några miljoner i Sverige som inte tycker det ska vara så. Och vi i Sverige tycker självklart rätt, eller hur?
Det är inte bara det att vi tycker butiksägaren inte ska försvara sig, vi tycker dessutom att de två männen ska släppas fria efter ett förhör och få en anteckning i ett meningslöst register. Sedan bör de ha skattefinansierad behandling. Som 17-åringen misstänkt för mordet på en polis. Han fick Sveriges dyraste behandling, 3-4 miljoner kronor (DN-reportage). Socialtjänsten sa han var ok efter det. Sedan gick han ut och misstänks nu alltså ha skjutit en polis…
Jag kan garantera att de som skrivit våra lagar aldrig själva utsatts för något som helst brott. Det saknas inlevelse för offrens upplevelse i lagstiftningen, därför att lagstiftaren själv aldrig varit ett brottsoffer.
Vi kan gott låta några våldtagna kvinnor vara remissinstans när straff ska skrivas för våldtäktsmän, några rånoffer får ange vad de tycker är lämpligt straff vid rån, etc. Om inte – ja, då låter vi brottsutövaren få ett straff som inte alls motsvaras av det straff ett oskyldigt offer får.
*
Advokatsamfundet dömde en advokat till 50 000 kronor i böter för att han läckt sekretessbelagda uppgifter till gängkriminella. Varit länken mellan en misstänkt i häkte och hans gängkamrater utanför. Högsta Domstolen tog däremot, på JKs anmälan, bort mannens rätt att vara advokat.
Vad säger det? Jo, att Advokatsamfundet har medlemmar som inte bara avlönas av de kriminella, utan också tar våra skattepengar (över 3 miljarder går till Rättshjälp i Sverige) för att försvara dem, samtidigt som man har medlemmar som själva bryter mot lagen, och får en medioker bötessumma. (Läs Boriana Åberg på FB)
Revisorer övervakas av staten, också läkare övervakas av staten, socialtjänsten övervakas av staten – men advokater övervakar sig själva. Hur länge ska det få pågå? JK kommer att få spela en stor roll i bevakningen av Advokatsamfundet, som uppenbarligen inte har sin kompass rätt synkroniserad.
Som ni förstår är frustrationen stor i samhället över statens oförmåga att skapa trygghet till invånarna. Vad myndigheter/politiker tänkte när man för 20-30 år sedan började avveckla och nedbanta poliskåren, med början i landsorten, vet väl ingen idag. Man tänkte i varje fall inte att detta lilla Sverige skulle bli ledande i gängskjutningar i Europa, att vi skulle bli 10 miljoner människor så snabbt och ha så gammalmodig rättskipning. Man tänkte inte att man tog på sig ett stort ansvar.
*
Tillbaka till Vimmerby. Och polisen. Och bullret på Norrtullsgatan. Om bilar som smäller som om det fattas avgassystem, om stereos på högsta volym och om tjutande däck på parkeringar.
Några ”Ericsson” och ”Säll” finns inte längre. Om deras yngre kollegor finns någonstans så har de annat att göra… Nej, våra få lokala poliser klarar inte detta. Inte heller våra lokala politiker. Ta vilka ni vill. Ingen av dem vet vad man ska göra åt denna stora ofostrade ungdomsbrigad som kräver respekt, men inte själva kan ge någon… Det polisen gjorde förr gör polisen inte idag i landsortskommunerna.
Någon röst på stan säger: de är ju terrorister, ta in 30 militärpoliser, ta deras bilar, ta dem till kaserncellerna, låt dem sitta några dagar, ta deras körkort, låt dem betala skadestånd, låt deras föräldrar ersätta drabbade… Låt dem sitta tills de bara kan viska ”Visa mig respekt bro…” och visa dem att nästa gång är det 25 års fängelse för varje förseelse man gör. Låt domstolen döma ett straff utan rabatt.
*
Då säger rödvänsterns överstepräster: ”Nej, det är för sent. Det skulle vi (=samhället, inte föräldrarna som fråntas ansvar) hanterat i förskolan… fängelse gör ingen nytta. ”
Den nya grönröda vänstern, centerpartiets politiker, säger: ”Vi pratar inte med er. Och inte er. Och inte er heller...”
Lagstiftaren säger: ”Brottslingens mänskliga rättigheter måste tillvaratas till varje pris…”
Välkommen till Sverige, det paradoxala samhället där inget är akut utan allt kroniskt. Blir vi anfallna av ryssen i januari kan vi nog mobilisera ett försvar framme i juni, då alla beslut är på plats och alla centerpartister fått in sina svar från bygdegårdarna.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.