Vimmerby Hockey vann med 2-1 mot Mora och tog tre viktiga poäng.
Foto: Rickard Johnston
Mörnsjös superbyte
Johan Mörnsjö täckte skott i egen zon. Några sekunder senare avancerade han in i offensiv zon med fart, vände på en femöring och serverade en smörpassning till Marcus Limpar Lantz som klappade in kvitteringen till 1-1. En grym prestation både defensivt och offensivt från kvicke Mörnsjö. Limpar Lantz förtjänar också att nämnas. Med sina fyra fullträffar leder han faktiskt interna skytteligan efter 13 omgångar. Hand upp den som tippade det inför säsongen.
Spelet genom mittzon
Dumpa puck och kämpa för att vinna dueller i hörnen. Lite förenklat är det så Vimmerby Hockeys väg in i anfallszon har sett ut hittills. Mot Mora såg det plötsligt annorlunda ut. VH spelade sig igenom mittzon vid ett flertal tillfällen och lyckades ta sig in i offensiv zon längs kanterna med fart och med pucken i behåll. Det var både roligare att titta på och hade gett mer utdelning med bättre skärpa.
Avsaknaden av poängspelare
Bara Södertälje och Vimmerby Hockey hade inför kvällens omgång noll spelare som producerat under tio poäng. Och visst blev det stundtals plågsamt tydligt att VH saknar en riktig spetsspelare framåt. Det finns gott om hårt arbetande forwards som sliter och skapar chanser, men vem ska egentligen sätta dit puckarna? När Emil Ekholm, tidigare pålitlig målskytt för Troja-Ljungby i Hockeyettan, fick superläge i slottet i första perioden missade han målburen. Ska VH klättra i tabellen behöver chanserna förvaltas bättre.
Slarvet i egen zon
Gustaf Malmkvist höll på att ställa till det ordentligt när han helt ohotad tappade pucken framför egen målbur. Nick Bochen slarvade i samband med Moras 0-1-mål när han höll för länge i pucken i egen zon. Det här slarvet måste bort. VH får kämpa, kämpa och kämpa för sina mål framåt men bjuder samtidigt motståndarna på enkla möjligheter.
Powerplayspelet – igen
Jag vet, det börjar bli tjatigt. Men Vimmerby Hockey fick alltså tre raka powerplay i slutet av den andra perioden utan att lyckas ta ledningen vilket naturligtvis för dåligt. Det första PP-spelet var helt okej, men därefter var det både långsamt och lättläst. Det går också att sätta ett frågetecken till Arvid Caderoths placering framför mål. Visst är han stor och svår för motståndarna att flytta på, men som det är nu blir han stillastående och försvinner i princip helt från spelet. Min känsla är att centern är en alldeles för bra playmaker för att inte få ha mer puck i powerplay.