Powerplay-spelet
Andraformationen fick förtroendet i numerärt överläge från start – och vilket första powerplay vi fick se från VH. Konstant press med bra puckförflyttning och flera fina skottlägen från både vänster- och högerkanten. Johan Mörnsjö missade målet och Emil Ekholm bombade på flera gånger från sin favoritposition men utan att få utdelning. Det var ett powerplay som förtjänade ett bättre öde. De resterande? Nja. Det blev för omständligt och lättläst för IKO-försvaret. I det fjärde PP-spelet var förstauppställningen tillbaka från start men utan att hitta rätt. Ett trubbigt Vimmerby Hockey måste ta till vara bättre på sina numerära överlägen, särskilt i ett målsnålt derby.
Avsaknaden av poängspelare
Frågan inför matchen var hur skulle VH få stopp på Oskarshamns Teemu Lepaus och Herman Träff. Den sistnämnda avgjorde mötet i Oskarshamn och båda spelarna var topp sex i poängligan inför matchen. VH:s bästa poängplockare återfanns på… plats 58. Jakob Karlsson, 36 år. Givetvis ett underbetyg och något som stryker under behovet av att få in en målfarlig sniper i det här lagbygget. Resten finns.
Hur gick det då att stoppa IKO:s superduo? Inga som helst problem. Träff sköt faktiskt inte ens ett skott på mål. Men gör man bara ett mål framåt är det svårt att vinna hockeymatcher.
En ojämn förstakedja
Vimmerby Hockey har tre formationer som fungerar bra. Orrsten, Ekefjärd och Caderoth har hittat varandra direkt. Mörnsjö, Ekholm och Limpar Lantz har varit lagets bästa i flera matcher medan Andersson, Davidsson och Wennström sliter och vinner många dueller över hela isen. I eftermiddag fixade de dessutom flera powerplay och inte minst Isac Andersson och Oscar Davidsson imponerade stort. Förstakedjan däremot... Det händer för lite offensivt och istället blir de tillbakatrycka i flera (för långa) byten. Att kedjan var inne på isen vid 0-2-målet var därför inte helt oväntat. Här måste något hända och i mitten andra perioden gjordes ett försök till förändring när Kevin Wennström ersatte en dittills blek Filip Fornåå Svensson. Bara minuter senare var Fornåå tillbaka och reducerade snyggt efter fint förarbete från Anton Carlsson. Enormt viktigt för både VH och för förstakedjans självförtroende som spelade upp sig i tredje perioden och fick förtroende. Men problemet kvarstår.
Publikfesten som kom av sig
Det dröjde till omgång 18, men mot IK Oskarshamn var det äntligen lapp på luckan i VBO Arena. Historiska tre raka segrar i ryggen och familjeaktiviteter i hallen bidrog såklart och efter så många bortamatcher på rad kan man ana att VH-spelarna längtade efter att få visa upp sig inför hemmafansen. Men det dröjde fram till Vimmerby Hockeys första – riktigt starka – powerplay innan supportrarna kom igång. Så fort VH skapade lägen vaknade hemmafansen rejält, men långa stunder var det IKO-klacken som hördes klart mest. Från pressläktaren förvånades vi flera gånger över hur tyst det var i hallen. Eric Karlsson har tidigare efterlyst mer stöd från VH-fansen och med 1 750 åskådare på läktarna måste det låta mer – även när hemmaspelarna inte skapar tryck. Det är när spelet inte stämmer som stödet behövs desto mer.
VH-väggen
Pontus Eltonius – vilket nyförvärv. VH-målvakten hade tredje bäst räddningsprocent (92.35) inför matchen och han ger verkligen Vimmerby Hockey chansen att vinna varje match. Flera imponerade plockar mot Oskarshamn inledningsvis och en otrolig sidledsförflyttning i början av andra perioden när ställningen fortfarande var mållös. Målvakten ska absolut inte lastas för förlusten och fyra insläppta mål på de tre senaste matcherna är ett imponerande facit – inte minst med tanke på att motståndet varit Björklöven, Mora och Oskarshamn.