– Hon var världens bästa farmor. Jordnära, realistisk, hjälpsam och godhjärtad. Hon ställde upp på alla i sin omgivning och på människor som kanske hade det svårt.
Rösten stockar sig när Janne berättar om sin partner Anna, som nyligen avled. Annas och Jannes namn är egentligen några andra, och Annas familj har valt att berätta om den fruktansvärda händelsen anonymt så att fokus hamnar på det inträffade och inte på personen.
– Vi kommer aldrig få tillbaka Anna, men något sådant här får aldrig hända igen. Det måste bli en debatt om detta, helst på nationell nivå, för mörkertalet är stort när det handlar om sjuka människor som tas för påverkade och kastas i fyllecell. Vår Anna är inte den enda som har drabbats, och inte heller den enda där utgången har blivit värsta tänkbara, säger Janne.
Började kräkas på bussen
Det var den 9 mars i år, på väg med bussen från Linköping till hemmet i Västerviks kommun, som 57-åriga Anna plötsligt började må dåligt. Hon kräktes, blev yr och började uppträda förvirrat.
– Hon hade haft lite ont i huvudet hela dagen, men hon trodde att det berodde på att hon hade mycket att göra. På resan hem ringde hon och berättade att det var en konstig huvudvärk som hon aldrig hade känt förr. Jag sa till henne att hon var tvungen att kolla upp det när hon kom hem, berättar Janne, som var bortrest den här dagen.
I Gamleby väntade skjuts som skulle ta Anna till hemmet, men när föraren ringde till Janne en timme efter Anna skulle ha hämtats upp och undrade om Janne visste var hon var, så började oron komma.
– Jag försökte få tag på henne, utan att lyckas. En stund senare, strax innan åtta på kvällen, ringde Anna och var allmänt förvirrad och pratade en massa konstigheter. Då förstod jag att det verkligen var något som inte stämde.
– I efterhand har jag fått reda på att hon förmodligen inte hade förstått att hon skulle kliva av bussen i Gamleby, utan därför åkte vidare hela vägen till Västervik. Framme vid Resecentrum i Västervik ska hon mer eller mindre ha ramlat av bussen och hamnat nerspydd i vägkanten.
Bedömdes vara berusad
Ambulans kallades till Västerviks resecentrum och när de kom fram till platsen fick Janne prata med ambulanspersonalen. Han berättade att Anna hade haft huvudvärk under dagen, att hon i princip aldrig dricker alkohol och att det vore fullständigt osannolikt att hon skulle vara berusad på väg hem från jobbet.
– Jag bad dem ta detta på allvar och ta tester på henne, men jag blev brutalt avfärdad av personalen. Tydligen ska hon ha svarat ”ja” på frågan om hon hade druckit, men det är ju inte en fråga man kan ställa till någon som är så förvirrad, säger han.
Janne ringde sedan upp Annas son och bad honom söka Anna. Under tiden hade Anna blivit tagen till polishuset i Västervik, då ambulanspersonalen bedömt henne som berusad. Man ska ha ansett att inget vårdbehov fanns och sedan kallat polisen till Resecentrum. Där omhändertogs den då svårt sjuka Anna enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (lob).
– Janne var orolig som fan när han ringde mig. När jag fick tag på morsan var hon på polisstationen. Hon var helt desorienterad, hon kände plötsligt inte igen mig och trodde att hon fortfarande var kvar i Linköping. När vi avslutade samtalet lyckades hon inte stänga av telefonen, så jag överhörde vad poliserna sa till henne. Det var en manlig och en kvinnlig polis som förhörde henne och de var fullständigt ointresserade av mammas mående. De frågade bara var Janne var, vilket hon inte kunde svara på, berättar Annas son som bor på en ort långt från Västervik.
Fick hjärtstillestånd i arresten
Lite senare placerades Anna i arresten för tillnyktring. Där försämrades Annas tillstånd dramatiskt, hon fick hjärtstillestånd och akuta livräddande åtgärder inleddes, men det hjälpte inte. Anna fördes till Västerviks sjukhus och vidare till neurologen i Linköping där alla livsuppehållande maskiner stängdes av några dagar senare.
– Annas son ringde mig vid 04 på morgonen och sa att ”mamma håller på att dö”. Vid 07 pratade jag med en läkare på neurologen och han berättade att det inte fanns något att göra. Resultatet från obduktionen är inte klart ännu, men i Linköping konstaterade man att Anna sannolikt hade drabbats av en mindre hjärnblödning på bussen hem och sedan fått en massiv hjärnblödning i samband med hjärtstoppet i arresten. Hon var hjärndöd redan då, berättar Janne.
Annas syster kritisk
Annas syster är både ledsen och arg över hur Anna har behandlats.
– Att lita på vad patienten själv säger, när det inte finns någon annan i närheten som kan berätta om personen är som vanligt eller beter sig konstigt, verkar inte riktigt rimligt när detta kan vara ett tecken på sjukdom. Hade ambulanspersonalen gjort en annan bedömning och agerat på annat vis hade min syster kanske varit vid liv idag, säger hon.
– Vi menar att om hon hade tagits till sjukhus och undersökts hade kanske den förmodat pågående blödningen eller mikroblödningen kunnat noteras och behandlas, istället för att hon skulle vänta in den massiva blödningen fyra timmar senare. Vi är dock lekmän och vet inte hur sådana blödningar kan upptäckas, men den skarpa huvudvärken och att hon uppträdde förvirrat verkar såvitt vi förstår vara vanliga symptom och skäl för att undersökas vidare. På neurologiska kliniken i Linköping sa man att det är ganska vanligt att strokepatienter misstas för berusade, vilket ju är tragiskt, säger hon.
Familjen kräver förändring
Annas famllj menar att det här måste vara den allra sista gången som en person drabbas så brutalt hårt av en felbedömning.
– Om olikheterna mellan en person med stroke och en som är berusad är så små att utbildad sjukvårdspersonal inte kan se skillnad så borde man hellre undersöka än låta bli. Alla lob:ar borde framöver föregås av en grundlig läkarundersökning på exempelvis sjukhus. Det får inte dö fler människor i cellerna på detta ovärdiga sätt. För det är precis vad det är; ovärdigt. Hon låg där ensam och omedveten och bara dog – helt i onödan, säger Annas syster.
Annas son beskriver händelsen som en katastrof från början till slut.
– Det var ordagrant så som personalen på neurologen i Linköping sa. Det första de berättade för mig var hur lång listan med misstag som kunde utgöra underlag till en lex Maria-anmälan var. Deras undersökningar visade tidigt att mamma drabbats av en massiv hjärnblödning.
– Det får helt enkelt inte gå till så här. Alla omhändertaganden enligt lob måste i fortsättningen gå via sjukhus för en bedömning där. Den bestämmanderätten och den bedömningen ska inte polisen ha eller göra. Och med tanke på det skick som mamma var i, och även om det hade berott på berusning, så var hon ju i behov av sjukvård. Det måste bli en ändring på det här – för andra människors skull, säger Annas son.
Polisen bekräftar det inträffade
Arresten i Västervik leds av chefen för utredningsjoursektionen i Kalmar och Växjö, Jonas Wahlgren. Han bekräftar de faktiska omständigheterna.
– Det stämmer att en person togs med anledning av att den inte ansågs kunna ta hand om sig själv på grund av påverkan. Personen fördes till arresten i Västervik där det senare uppstod komplikationer, vilket gjorde att ambulansen kallades till platsen. Personen avled senare.
– När det sker incidenter i arresten utreds de alltid, så även i detta fall. Jag kan inte uttala mig mer i och med att det pågår en utredning ledd av åklagare, säger Jonas Wahlgren.
Oberoende avdelning utreder polisen
Avdelningen för särskilda utredningar, som är en oberoende avdelning inom Polismyndigheten, utreder misstankar om brott som poliser har begått. Förundersökningsledare i fallet med den avlidna kvinnan i Västervik är chefsåklagare Marianne Nordström vid Särskilda åklagarkammaren´i Malmö.
– Jag har inte helt hunnit sätta mig in i ärendet ännu. Framför allt har resultatet från obduktionen inte kommit – det behöver jag ha för att kunna gå vidare.
– Vad jag har fått till mig är att ambulanspersonal tillkallades och bedömde att kvinnan kunde ”lobas”. När hon började andas konstigt i arresten gjordes livräddande åtgärder, men hon konstaterades senare avliden. Det är de rena omständigheterna som jag känner till, vad som ligger bakom ska nu utredas, säger Marianne Nordström.
Hur lång tid tror du att utredningen kommer att ta?
– Det är omöjligt att säga, men vi pratar säkert om månader.
Lex Maria-anmälan på gång
Även sjukvårdens agerande i fallet och bedömningen av Annas tillstånd kommer att utredas. En lex Maria-anmälan förbereds nu av Region Kalmar län och kommer att lämnas in till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) inom de närmsta dagarna.
Ove Carlström är ambulansöverläkare inom regionen, och han har tagit emot den hårda kritik som Annas familj har riktat mot sjukvården i allmänhet och de aktuella ambulanssjukvårdarna i synnerhet.
– Vi har gjort en internutredning och efter den har vi valt att gå vidare med en lex Maria-anmälan. Det är tragiskt, men det som har hänt har hänt, och det viktiga nu är att vi hittar bättre nycklar så det inte händer igen, säger Ove Carlström.
– I och med att händelsen ska utredas enligt lex Maria vore det dumt av mig att uttala mig om det enskilda fallet innan utredningen är klar. Allt kommer att bli offentligt senare, och då får vi se vad man kommit fram till och vilka lärdomar vi kan dra.
En sak som familjen undrar är varför det inte gjordes utandningsprov på Anna vid Resecentrum?
– Vi inom sjukvården får helt enkelt inte göra det.
Varför?
– Det kan anses som att vi då kränker en annan människa.
Vad tycker du om det?
– Ja, om vi hade fått göra utandningsprover hade det förenklat många situationer.
Tycker du att det är rimligt att det är polisen och inte sjukvården som bedömer när någon är så påverkad att den måste omhändertas?
– Det är en stor och svår fråga. Är man sjuk ska sjukvården ta hand om det, är man inte sjuk ska sjukvården inte göra det.