Micael Glennfalk har gjort många intervjuer. Få har handlat om honom som person och varför han har blivit den han är. I onsdags mötte Fredrik Thalin entreprenören och det före detta kommunalrådet i nypremiären av Primes Talkshow.
För de allra flesta är Micael Glennfalk känd som en framgångsrik företagare. En gång i tiden den mest framgångsrike i Sverige. För de allra flesta är han också känd som en extremt kryssad moderat som plötsligt blev kommunalråd. En framfusig politiker som inte tvekar att gå i konfrontation ens med de egna.
Vem Micael Glennfalk är bortom Krönsmon, hetsiga debatter och företagsbeslut har få gånger varit ämne för intervjuerna.
I onsdagens nypremiär var han gäst hos Fredrik Thalin när det var nypremiär för Primes bingo och talkshow. Då fick Thalin ex-kommunalrådet att öppna upp sig och berätta om uppväxten, ungdomsåren och tiden som hippie.
"Jag gick med de busiga"
Ett år efter att Glennfalk fötts i Virserum flyttade familjen till stjärnhusen.
– Mamma var sömmerska och pappa sålde försäkringar och var ute i veckorna som resande försäljare. Jag var ett så kallat nyckelbarn. Det var en bra uppväxt, men vi snodde väl lite cyklar och sådär även på den tiden, berättade Micael Glennfalk.
Skolan var aldrig en hemmaplan för Årets entreprenör i Sverige 1998.
– Skolan gick bra till sjätte klass. Högstadiet var ingen höjdare för mig. Jag hade lite svårt i skolan, på den tiden fanns det betyg i uppförande och ordning och det var det svåraste för mig. Ämnena gick väl skapligt, men sämst gick det i sjuan och åttan. Jag hade 1,2 eller 1,3 i snitt.
En period fick Micael inte ens gå i sin egen klass.
– Jag gick väl halva sjuan och sedan fick jag gå den andra halvan i en observationsklass, där alla busiga elever fick gå. Jag gick med de busiga i femman och åttan, det var utplockade elever. Vi hade en speciallärare som var väldigt hård. Kunde man inte frågan kunde man få en blyertspenna i nacken. Det hände att mamma fick ta ut blyertsen när man kom hem om det satt kvar.
Kärleken hjälpte honom
Vimmerby var uppdelat på den tiden. På en sida var raggarna, på en annan modsen. På en tredje hippiesarna. Micael Glennfalk tillhörde de som var hippies.
– Jag sydde om mammas rutiga filtar till indiankläder, hade mockasiner, axellångt hår och sa peace till alla jag träffade. Allt som hade med den här perioden att göra kom in. Det var en tuff tid, jag hade kamrater som gick under. En kamrat dog i Holland, en gick under i Köpenhamn, en drunknade i en swimmingpool. Det var marijuana, sprit, sniffning, hembränt, det var precis allt. Det var jäkligt mycket stök och bråk på stan, allt hände på torget och polisen stod i varenda hörn.
Kärleken hjälpte Micael Glennfalk att ta sig ur den miljön.
– När jag var 16-17 blev jag tillsammans med en tjej och lyftes bort ur det här spåret och kom in på ett bättre spår. Jag började som springpojke på Vimmerby Tidning. Sedan fick jag se mina gamla betyg, gick på folkhögskolan och kom in på gymnasiet som 18-åring. Jag läste natur och trodde att jag var bättre än jag var. Det visade sig att mina bra betyg fanns i de samhällsvetenskapliga ämnena.
Drev 15 bolag samtidigt
Snart tog Micael Glennfalks journalistiska karriär sin början. Han började som radskrivare på Västerviks-Demokraten, gick över till Smålands-Tidningen. Landade på andra tidningar innan det blev Aftonbladet 1984.
– Jag jobbade som journalist i 15 år. På Aftonbladet var det mycket krimhistorier, jag skrev om obducenten och styckmordet. Det var 15-20 timmars arbetspass, sedan kunde man åka hem och vara hemma några dagar. Det var en kul tid.
Micael Glennfalk kom hem igen och födde idén om Roxx.
– Jag är stolt över Roxx, förstås. Det drogs igång med en tom plånbok 1987. Jag hade ett lån med tre miljoner på banken och hade 50-100 000 kvar när det vände. Vi jobbade till fem på morgonen med en tidningsprodukt som vi visste skulle gå med 50 000 i förlust, innan vi kom på konceptet.
"Allt har blivit halvdant"
2010 sålde han lejonparten av sina andelar när han blev kommunalråd.
– Som entreprenör saknar man rädsla, man är beredd att offra allt för en idé som för många inte finns. Man är spontan och impulsiv. Nio av tio gånger blir det fel, men man känner ett driv av att jag bara måste göra det. Omgivningen förstår oftast ingenting. Det är som att det fattas en molekyl.
Som mest drev Glennfalk 15 bolag samtidigt.
– Man fixar inte det. Man får anställa vd:ar och till slut funkar inte det heller. Det är en tillgång att vara riskvillig, men det är en brist att inte se när det är fel, man är väldigt nära hybris. Man skulle behöva någon som sa: "Nej, men sluta nu, Micael". Allt jag har gjort har blivit halvdant, jag har varit så snabb in på nästa. Det har blivit 70 procent och jag kan ångra att jag inte kan dra något 100 procent. Jag är bäst på att dra igång, jag har en idé, men sedan har jag lätt för att dra igång nästa.
Ångrar sin aktivitet på Facebook
I slutet av 00-talet bestämde sig Micael Glennfalk för att engagera sig politiskt. Han gick till ett medlemsmöte för Moderaterna.
– Jag hade precis löst medlemskap och blev femma eller sexa på listan. Jag bestämde mig för att göra en kryssningskampanj.
Som ni vet blev hans kampanj en otvetydig succé. Micael Glennfalk fick den största andelen röster av samtliga moderater i Sverige 2010.
– Jag tror inte folk visste vad de kryssade. Det var nog att man var känd från tidningen, att man var en lokal kändis. På den tiden var det skitdåligt i politiken, det hände ingenting, industrin ropade efter industriområde, det hände ingenting med fotbollen. Allt var i långbänk och Centern hade styrt i 40 år. Man valde den minst dåliga. Folk var jättetrötta och det var rätt tajmat.
"Hemska exempel på Facebook"
Kommunalrådet var väldigt aktiv på sociala medier – något han ångrar i dag.
– Jag satt på ett möte med ett nätverk med 23 kommunalråd och ifrågasatte varför de inte var på Facebook. Men det var världens misstag. Jag hade inte räknat med alla troll där. Det finns så mycket hat och det är rent äckligt ibland. Jag förstår inte hur en del kan gå ut med sitt namn och sitt varumärke och skriva som de skriver. Folk kan inte hantera det här mediet. Det finns ju hemska exempel på Facebook, där någon hotade mig och min fru och skulle ta ifrån oss vårt företag. En person anklagade mig för att vara kriminell. En annan klädde mig i nazistutstyrsel.
Glennfalk gav också en känga till de lokala medierna i Vimmerby.
– Varken Dagens Vimmerby eller Vimmerby Tidning har haft en mognad som krävs för en ansvarig utgivare och det är en kritik jag framfört. Man måste både som insändarredaktör och som ansvarig utgivare se till att det inte finns förtal. Även om det är mot en politiker. Man har den uppfattningen att offentliga personer ska tåla vad som helst, men då får man inga som vill bli politiker. Jag är jätteglad att mina barn är utflugna och inte går till skolan, men sedan tänker jag ska ingen mamma eller pappa med barn i skolan kunna bli en politiker? Här har både Dagens Vimmerby och Vimmerby Tidning ett ansvar, man måste moderera och tvätta bort allt det här. Det är en kritik jag har haft hela tiden, men de har blivit bättre.
"Rosander skrattar jämt"
Han ser en fara för vad som händer med demokratin om ingen vill bli politiker i framtiden.
– Jag vill inte tillbaka, men det är inget jag ångrar. Det var väldigt lärorikt. Alla kan inte sitta på läktaren, vi måste ställa upp och göra samhällstjänst. Vi måste stötta de som ställer upp, det är ett jättejobb och vilket beslut man än tar så får man skit. Hur går det med demokratin om vi inte har politiker?
Glennfalk menar att konkurrensen mellan tidningarna i Vimmerby spelar in.
– Jämför man Vimmerby, Västervik och Hultsfred så spelar media i Vimmerby in. Konkurrensen spelar in. I Västervik och Hultsfred är det inte alls samma, då blir det en lugnare stämning. Konkurrens gör att man är med överallt, och det förstår jag. Men i Hultsfred är det inte alls samma sak. Slå upp Vimmerby Tidning och läs Hultsfredssidorna, Rosander (Lars, kommunalråd i Hultsfred reds.anm) skrattar jämt. I Västervik måste de hetsa upp sig mot varandra om det ska bli något. Här är det skillnad och det påverkar.
Skoldebatten gick över styr, sade Glennfalk under talkshowen.
– Jag har stor skuld i det och det var inte bra. Vi gjorde inte det bra. Men det är viktigt att man lär sig något av det där, men nu gör man samma misstag med VOK-skogen och det snappar media upp på sekunden.
Åter i Björkbacken
Micael Glennfalk har nu återgått till Björkbacken. Men skrivandet har han inte lagt ned.
– Det kliar i fingrarna hela tiden. Jag är ju i botten journalist och det är fruktansvärt roligt. Man levererar varje dygn, det är en löpande deadline.
Fredrik Thalin ville veta hur ex-kommunalrådet ser på Vimmerbys framtid – och den ser ljus ut, tror Glennfalk.
– Vimmerby kommer växa, Astrid Lindgrens Värld kommer växa. Vi har en bra framtid här, det tror jag.
Även Per Backstad var gäst i talkshowen och om honom kommer ni kunna läsa lite senare.