Ukrainsk familj bor hemma hos Gunnar, 86, i Vimmerby: "Vill betala tillbaka"

Vimmerbybon Gunnar Legnegård bor i en liten villa i Vimmerby. I flera år har han haft kontakt med Svitlana Shchekalo från Ukraina.

– Jag har de senaste tio åren varit ganska mycket i Ukraina och folket har varit väldigt gästvänliga och snälla mot mig på alla sätt och vis. Nu vill jag betala tillbaka lite av den vänlighet jag mötte där, säger Gunnar Legnegård.

Efter den ryska invasionen av Ukraina blev han kontaktad av Svitlana.

– Jag har många vänner i Ukraina och Svitlana undrade om jag kunde hjälpa henne och hennes familj. Jag var ju nere i Ukraina i september och då var läget inte akut på något sätt, säger han.

"De måste registreras"

I lördags åkte Gunnar och Anna Legnegård till Karlskrona för att hämta Svitlana, hennes två döttrar och deras barn. Totalt bor nu sju personer förutom Gunnar i hans villa i Vimmerby.

– Jag var och hämtade dem och vi behövde två bilar eftersom det är så många. 

Men att hela den här ukrainska familjen ska bo hos Gunnar en längre tid är förstås ohållbart. Hittills har han inte fått de besked han önskat från myndigheterna.

– Det är lite bekymmersamt. Jag har varit myndighetschef tidigare, men det verkar som att de olika myndigheterna inte vet vad den andra gör tyvärr efter EU:s flyktingbeslut i torsdags. 

EU-kommissionen aktiverade då massflyktsdirektivet för första gången, vilket innebär att de som nu flyr Ukraina har rätt till tillfälligt skydd och både uppehålls- och arbetstillstånd i minst ett år. Det kan också förlängas i ytterligare två år.

På grund av EU:s beslut är det kommunernas ansvar att ordna boende, skolplats och försörjning åt flyktingarna.

– Vad jag söker är registrering av de här människorna, men myndigheterna säger olika saker. Socialförvaltningen hänvisar till sin hemsida där man ska läsa varje dag. Det känns inte som att kunskapen riktigt finns än, men jag kan ha förståelse för det när det är så rörigt och många kommer samtidigt. Förhoppningsvis rättar det till sig.

Fått börja gymnasiet

Gunnar ska nu ta med sina ukrainska vänner till Migrationsverket i Norrköping.

– Det är viktigt att de blir registrerade och därför ska vi åka dit. Just nu säger ju alla avvakta, vänta och se. Det är lite mycket frågetecken i luften. Jag har pratat med Migrationsverket på telefon och de vet inte heller riktigt hur jag ska göra. Jag ska läsa deras hemsida varje dag och se vilka instruktioner som finns. Jag tror ändå att det börjar hända lite nu, säger han.

Men snart har den ukrainska familjen bott hemma hos Gunnar i en vecka. De bor trångt och har inte mycket att göra om dagarna. Allt är dock bättre än att vara i hemlandet.

– De måste få ett eget boende, det går inte att de bor här särskilt lång tid. Jag har haft kontakt med socialkontoret och vi har kommit överens om att avvakta. De får stanna här så länge, men vi behöver hjälp från kommunen så att de kan gå i skola, förskola och gå på SFI.

Anna Legnegård är lärare på Vimmerby gymnasium och både Violeta Brovko och Anna Volosheniuk, födda i mitten av 00-talet, har redan fått börja där.

– Gymnasiet har löst det snabbt. Vimmerby gymnasium ska verkligen ha beröm, de har ordnat det här på nolltid. För Sverige måste det vara av intresse att det här ordnas snabbt, så att de lär sig språket. Vi har fått höra att för att Artem, den näst yngste, ska få börja förskolan krävs det att mamman går SFI. Just nu blir det som en cirkel eller ett vakuum. Därför måste kommunen göra något, säger hon.

Gunnar Legnegård tror dock att kommunen gör vad de kan.

– De har varit tillmötesgående och vill göra allt för att det ska komma igång. De trivs ju väldigt bra här eftersom de känner varandra och är släkt. Alla rutiner fungerar, säger han.