Här kan ni läsa Ylvas tal: "Fått jättefin feedback"

Talet kallade hon för "Hyllningstal för Moder Svea".

– Jag har fått jättefin feedback från många som kom fram och tyckte att det var ett jättebra tal och lite olika grejer som de fastnat för, jag hade ju en del referenser till både låttexter och annat. Jag är nöjd och glad, och tycker att det var ett väldigt fint arrangemang. Bra musik och viktiga ord av Chelsea och Alba. Jag tyckte också att Alexander Högberg var väldigt bra som konferencier, säger hon. 

Här nedan kan ni läsa hennes nationaldagstal i sin helhet: 

Jag är så otroligt tacksam att jag råkade födas på just den här fantastiska platsen. Du vackra Moder Jord! Din sol, din himmel och dina gröna ängar. Du gamla och fria Moder Svea! Du, det vänaste landet på jorden. Jag är så glad att jag är din! Jag är så stolt över Sverige!

Jag tänkte ta det här tillfället att prata om just det, varför jag känner så starkt för dig Moder Svea och varför jag vill fortsätta kämpa för den frihet, demokrati och tolerans som råder här.

När jag som 18-åring slutade gymnasiet var det enda jag visste om min framtid att jag inte ville bli lärare. Jag kunde tänka mig nästan vad som helst utom just det. Men efter sommarlovet blev jag anvisad en ungdomspraktikplats på Sfi (svenska för invandrare) i Vimmerby.

Jag var ganska negativt inställd men gick dit eftersom jag inte hade något alternativ. Jag hade heller inte så mycket föreställningar om hur eller varför jag inte trodde att det skulle bli bra. Främmande var skrämmande bara, helt enkelt. Precis samma mekanismer som ligger bakom rasism och främlingsfientlighet. Föreställningar som är grundade på känsla och rädsla och inte på fakta.

Men det som mötte mig innanför dörrarna på Sfi var en svallvåg av känslor som sköljde över mig. Människorna var rättframma, nyfikna på mig, varma och kärleksfulla. På den tiden var de flesta flyktingar från Balkan. Och jag fick höra ny musik, lära mig nya ord och känna nya smaker. Ta del av en annan kultur.  

Men deras ögon vittade också om fruktansvärda upplevelser. De berättade om kriget, övergreppen och våldtäkterna. Om den svåra flykten. Om det vittnade också tårarna som aldrig tog slut, migränanfallen och de posttraumatiska stressymptomen.

Jag har sedan dess fortsatt att arbetat med att möta och undervisa flyktingar och invandrare, och jag har mött så många människor från hela vår jord som kommit hit till vår kommun. Jag har såklart lärt ut svensk grammatik, ordföljd och uttal, förklarat det svenska skattesystemet, svenska högtider och kultur, allemansrätten och allt, allt som står i kursplanen och mycket mer. Men idag tänkte jag fokusera på vad jag har lärt mig av dessa möten.

Jag måste tacka för mitt stora intresse för internationella relationer och utrikespolitiska frågor. Varje plats som rapporteras från har jag en relation till. Att kunna lägga en liten människas liv till de större sammanhangen är avgörande för den fulla förståelsen. Jag vet att det inte är en självklarhet, och rent av farligt, att på många platser engagera sig politisk. Det har bidragit till min egen drivkraft att vilja påverka min lokala verklighet och förstå min omvärld.

 *

Jag har lagt världskartan bit för bit, från Colombia till Tjetjenien till Kenya. Av varje möte och varje historia, land för land, folk för folk och människa för människa har pusselbitarna fallit på plats. Platser som jag inte hört om förut finns på min näthinna. Inte för att jag varit där men för att ni beskrivit dem så målande för mig. Som om att jag själv har sovit på taket i hettan under den irakiska natthimlen. Vilat under apelsinträden i vackra Kurdistan. Eller som om att jag har gått runt bland myllret av människor på Kabuls gator.

Och nu har jag levt fler dagar i mitt liv med än utan mångfald. Och vet jag inte längre hur man lever utan. Jag måste ha min dos av mynta, Shish kebab och Kabuli Pulau . Jag måste få dansa till ”Semmame” och då och då få vaggas till sömns av röster som talar ett annat språk. Känna den där gränslösa afghanska gästfriheten. Bli tvingad att äta, bara en, bara en till, liten bit baklava. Säga ”god morgon” på så många språk jag bara kan för att få se det där lysande leendet.

Jag vill inte leva utan längre. Ni är min puls, min rytm och min energi. Ni fyller mina sinnen med glädje och mitt intellekt med insikter. Ni har lärt mig att se det bästa hos varje människa. Ni har gjort mig till en bättre människa.

I din tjänst Moder Svea, fann jag mig själv i främlingars ögon. Det som en gång var främmande är nu mitt hem.

 *

Vad vet jag då om att vara svensk? Vad vet jag om svenska traditioner och värderingar? Rent genetiskt har jag svenska förfäder åtminstone så långt tillbaka som till 1700-talet, om det är viktigt för någon när man identifierar svenskhet.

Det står ”Födelseort; Tuna” i mitt pass, det är jag mycket stolt över! Jag är lokalpatriot och älskar vår bygd. Jag sätter stort värde vid våra svenska traditioner.  Jag firar påsk, midsommar, jul och Lucia med tomtar och pepparkaksgubbar. Och ingen har någonsin försökt förbjuda mig att göra det eller ens ifrågasatt det.

Jag har försökt lära mig och ta tillvara svenskt kulturarv från mina förfäder för att kunna föra vidare till nästa generation. Jag kan mitt vörtbröd och min raggmunk och hela Runebergs Soldatgossen i Fänrik Ståls sägner (utantill sedan jag var tio år).

Jag har spenderat mina somrar vid havet, vid bryggan och hoppat iland, smidig och grann. Som om ”hon som gör dig galen” var min mor och Rönnerdal min far. Där ormbunken rister sin ringlande knopp, där har jag gått vallande och trallande i den småländska skogen. Jag tar vilken nationalist som helst i en hambo vilken dag ni vill. Jag har folkdans i blodet sen barnsben och följer i dansen precis vart du vill.

Jag är 100 % svensk. Men jag är mycket mer än så. Poängen är att man inte behöver välja vad man ska vara. Det ena utesluter inte det andra. Det finns inga gränser för vad man kan vara. Allt du lägger till i ditt liv berikar. Ta av allt det du gillar och gör det till ditt.

 *

På ett personligt plan har det mångkulturella livet så klart betytt nästan allt för min personliga utveckling. Men det är viktigt att inte bara se de här frågorna från ett individperspektiv. Ur ett nationellt perspektiv är mångfald också en tillgång. Det finns mycket goda anledningar att infria vädjan vi en gång fick om ”att öppna våra hjärtan”, både av moraliska och ekonomiska skäl. Jag ska kort förklara varför;

Sverige står inför växande problem med en åldrande befolkning. Vi blir allt fler äldre och allt färre i arbetsför ålder. Vi behöver fylla på kvoten som arbetar, betalar skatt och därmed finansierar vår välfärd. Vi har alltså ett växande behov av arbetskraft och svårigheter att hitta och rekrytera rätt kompetenser. Men sedan efterkrigstiden har genomsnittsåldern för de som invandrat till Sverige varit under 30 år. Därför hjälper invandringen till att föryngra den svenska befolkningen. Enligt en prognos från SCB som sträcker sig fram till 2035 är det de utrikes födda som kommer stå för hela ökningen av personer i arbetsför ålder.

Att spegla sig mot det som är annorlunda gör också att man ser sig själv i ett annat ljus. Det blir så i möten med det som är olikt. Man måste rannsaka sig själv. Vad man tror på och varför. Hitta förklaringar och argument som håller. När man slipas blir man vass. Det är ingen slump att de mest innovativa städerna, de mest kreativa naven i världen, är de som präglas av en större mångfald av människor med olika bakgrunder. För att kunna lära sig nya saker, utvecklas och vara innovativ krävs att man är öppen för nya intryck, andra människor och andras perspektiv. Man blir smart av mångfald. Det gäller både på ett individuellt plan som nationellt och globalt.  

Och om det finns problem med integrationen så låt oss prata om det. Låt oss vara transparenta i alla våra system och när vi analyserar samhällsproblem. Låt oss ha de mänskliga rättigheterna och svensk lagstiftning som utgångspunkt. Vi behöver inte tolerera det intoleranta. Låt oss istället diskutera öppet hur vi alla kan jobba bättre för att motverka intolerans. Låt oss prata om hur vi på bästa sätt förmedlar den svenska demokratiska värdegrunden i skolan, genom myndigheter och föreningar till alla som bor här i Sverige. Så att alla kan nå sin fulla potential och bidra till Sveriges bästa.

Vi ska inte heller vända någon ryggen och vi ska inte blunda för någon. Ge oss modet att se alla de som behöver vårt stöd. Ge oss också modet att se inåt och gå vår egen väg. Ge oss styrkan att bryta normer. Låt alla få känna känslor och visa dem. För jag har alltid trott på tårar, och att det passar även för en karl. Vi måste komma ihåg att hjälpa varandra med det. Att stå upp för varje människas rätt att älska vem man vill. Att välja, och att leva, sitt eget liv, fritt från tvång.

Genom vetskap om diktaturens tyranni, korruption och totala kontroll av människors minsta tanke har jag förstått hur dyrbar vår demokrati är. Jag tänker ofta när jag vaknar på morgonen att jag har tur som ligger i en varm säng med tak över huvudet. Hel och ren, mat i kylen och rent vatten i kranen. Men en hel välfärd som väntar utanför dörren! En välfärd att vara rädd om.

Där jag föddes var det fred. Och jag hade inte gjort någonting för att förtjäna min plats här. Men jag hoppas kunna göra det med tiden.

Så därför är jag din ”soldat” nu Moder Svea! En i syskonskaran i dina fredsbevarande styrkor.

Vårt vapen är kunskap och forskning. Och statistik från SCB. Och statsvetenskap och genuspedagogik. Och grävande journalistik och källkritik. Och jämställdhetsintegrering. Ju fortare man förstår att ojämställdheten inte är en åsiktsfråga utan en kunskapsfråga desto snabbare blir den samhällsekonomiska vinsten. Desto snabbare utveckling, innovation och välmående för både män och kvinnor.

Vårt vapen är också vår kreativitet, vår konst och vår musik. Våra ord. Varje god handling som gör skillnad. Vi kommer kanske att behöva kämpa millimeter för millimeter för vår demokrati, för vår jämlikhet, allas lika värde och för jämställdheten.

Vår sköld är vår kärlek till varandra. Vår sköld är systerskapet och syskonskapet. Och bröder som kliver fram, en efter en, dag för dag, och tar ställning. Vi tar rygg och dunkar rygg. Vi kan aldrig backa bakåt, bara backa varandra och hålla varandras händer när det blir läskigt.

Kära Moder Svea, det är din dag idag! Jag hoppas att du förblir vad du är, du vänaste land på jorden.

Låt oss leva och verka här i Norden.

Låt oss sprida Din kärlek över hela jorden.  

Ylva Sandström

Vimmerby 6 juni 2017