Larmar om alldeles för låg grundbemanning: "Älskar det här jobbet – men vi räcker inte till"

Torsdagskvällens dialogmöte mellan politiker och medlemmar i fackförbundet Kommunal visade på nytt att det finns stora utmaningar och brister i äldreomsorgen i kommunen. 

Tre som verkligen engagerat sig i situationen är Jessica Sjöholm, Linda Eklund och Kristina Skarhed. Alla tre jobbar på demensavdelningen på Vimarhaga och har gjort det sedan boendet stod färdigt.

– Folk söker sig bort. Det har bara blivit sämre och sämre och det sista året har det blivit väldigt mycket sämre. Vi får aldrig någon uppmuntran eller någonting. Vi räcker inte till helt enkelt, säger Linda Eklund. 

Det finns en gräns för allt. Hur nära är ni den gränsen?

– Väldigt nära. Vi har alltid älskat det här jobbet och pratat gott om det. Det är ju det här vi brinner för och vill jobba med. Men det går inte att jobba under de här premisserna. Vi måste kunna räcka till.

Kvällar och helger

Under mötet berättade de att man dragit in både prenumerationen på pappersupplagan av Vimmerby Tidning och adventsgranarna för de äldre. Något som politikerna inte kände till och reagerade starkt på. 

– Det är bedrövligt att man sparar in på det här sättet på de äldre. 

Men framför allt är det den låga grundbemanningen som de reagerar på, inte minst under kvällar och helger.

– Vi är för få. Det går inte att ge samma vård när vi bara är två. Förr kunde vi ta in extra personal i ett sådant läge, men nu hotar med att vi måste lägga om schemat och ha delade turer. Det är en kostnadsfråga. Vi jobbar på ett demensboende och då går det inte att klara av det på två personal. Det är mycket dubbelbemanning och de äldre blir ensamma. Då blir de rädda och otrygga och det blir som ett virrvarr av oro. 

"Måste ha mer huvuden"

Lösningen som de har fått till sig är i sådana fall att plocka personal från morgonen.

– De vill att vi ska duscha mitt på dagen. Ska vi då ta upp en pensionär på morgonen, sedan duscha och klä av dem mitt på dagen för att duscha igen och sedan klä på dem för att de ska vara uppe en stund till? Det tar otroligt mycket energi för en person som är 90 till 95 år. Så här såg det inte ut förr och när vi inte räcker till så finns inte tryggheten.

Vad behöver hända?

– Vi måste ha mer huvuden och mer personal om det ska gå. Vi är inte unga längre, men har jobbat i många år för att vi älskar det här jobbet. Vi älskar pensionärerna och vårt jobb och vill att de ska ha det bra. Vi är deras röst för de kan inte föra sin egen talan. Folk läser inte till det här jobbet längre och varför är det så? Vi pratar mycket om arbetsmiljön, men det är väldigt mycket för de äldres skull.

Den höga arbetsbelastningen som råder har påtalats länge och högljutt av medarbetarna. Men de känner att ingenting händer.

– De lyssnar säkert, men det händer ingenting. Det är bara politikerna som kan göra skillnad och ändra i budgeten. Sjuktalen är höga, men man måste titta på lång sikt för att få ned det med bra arbetstider och en värdig vardag för oss och pensionärerna. Att det inte finns pengar har vi hört i alla år, men vi klarar inte det här längre. De dagar man är ledig går man bara och väntar på att bli inbeordrad. Det går aldrig att slappna av och vara ledig.