2017 hade Vimmerby kommun sjuklönekostnader på drygt 8,7 miljoner kronor. 2021 var det 15,2 miljoner kronor. Den totala sjukfrånvaron inom socialförvaltningen ligger på 11,1 procent för 2022. Långtidssjukfrånvaron ligger på 2,9 procent.
En av alla som varit sjukskrivna den senaste tiden är Johanna Nilsson. När vi träffas i slutet av 2022 är hon inne på den tredje månaden som heltidssjukskriven från sitt arbete inom äldreomsorgen. Hon jobbar till vardags på Vimarhaga och hon är sjukskriven för utmattningssyndrom.
– I grunden handlar det om att det läggs på för mycket. Man får ta på sig mer och mer. Ibland är det jättetufft och man får inte in folk. Då får man dra ned på kvällen. Jag tänker att det blir en stress av det. Man ska hinna med allting och samtidigt ta hand om alla som bor där. Jag fick ett väldigt stort ansvarsområde och man bara kör tills man inte orkar mer. Det finns ingen förståelse för att man mår dåligt, säger Johanna Nilsson.
I januari hade hon varit på Vimarhaga i tre år. Dessförinnan hade hon jobbat tio år som personlig assistent.
– Det har blivit mycket värre med åren. Det är så mycket annat att göra än att ta hand om brukarna, som vi ska göra. De andra delarna tar upp mycket tid och det skapar en inre stress.
Hur kan en dag se ut med saker ni inte borde behöva göra?
– Medelåldern är 90 år och det blir fler och fler dubbelbemanningar. Det här är dementa människor och då tar det längre och längre tid. De ska hinna äta, man ska hinna beställa medicin, blöjor och så vidare. Man hinner inte göra något roligt med dem, som de också behöver. Det finns ingen tid för att hinna med det. Allt det här skapar en stress som följer med hem. Jag blev väldigt stressad och kunde inte koppla av eller kolla på tv när jag kom hem. Det blev jättejobbigt att åka till affären och jag blev stressad bara av att göra det. Innan kunde jag tycka att det var skönt att åka iväg och handla för att tänka på något annat.
Var det något särskilt som blev droppen?
– Min chef lade på mig ännu fler arbetsuppgifter. Det kändes som att det inte blev någon bra fördelning i gruppen. Jag hade svårt att säga nej och fick mer och mer. Jag fick ta hand om bredvidgångar också. "Hur ska jag hinna med allt?", försökte jag men det fanns ingen förståelse för det. Det är inte bara mig det gäller, utan hela gruppen var väldigt trött då.
Hur märker brukarna av er situation?
– De märker när vi blir stressade och då smittar det av sig. Deras mående blir inte heller bra. De förstår kanske inte varför jag är stressad, men de märker mer än man tror.
Inte alls utvilad
När Johanna kom tillbaka till jobbet efter sommarsemestern kände hon sig inte alls utvilad.
– Jag var fortfarande skittrött och hade inte fått återhämtningen eller vilan alls. Jag var stressad under min semester och kände att jag snart skulle börja jobba. Det blir så av att man får lägga energi på fel saker och tänker på dem som jobbar när man är ledig. Det går inte att köra in i väggen.
Hon berättar hon tyckte allt var väldigt roligt när hon började sitt arbete.
– Ja, så det har verkligen blivit kraftigt försämrat på bara några år. Då kunde man kasta boll med de dementa och göra sådana här lätta grejer som man behöver göra med dem.
Vad har hänt under de här åren?
– Jag tror att förväntningarna är så höga. Man ska göra så mycket med brukarna, men det blir som en hönsgård. Många blir oroliga över allt de ska hinna med. Man ska hinna med det och det, man ska hinna städa deras rum, man måste göra något med brukarna och gör man inte vissa saker får man skit. Jag hade hand om mediciner också. Ibland fick jag bara känna att det här måste jag göra, men då fick jag skit för att jag inte satt med brukare. Det känns som att många tror att det är så enkelt, säger hon och berättar om hur det är att arbeta helg:
– Det är jäkligt jobbigt. Det blir långa helger och sedan är man ledig måndag eller tisdag. Man jobbar alltid tre dagar och ibland är det ju delade turer både morgon kväll. Då går man ju bara och väntar på att börja jobba igen. I början hade vi inte delade turer och då blev det inte heller så långa helger.
Att veta att andra är kvar och jobbar när hon själv är sjukskriven är något som också stressar henne.
– Ja, det är skitstressande. Man får en jäkla stress av det eftersom man vet hur det är på jobbet. Det är skitjobbigt att vara hemma också, men skulle jag ha fortsatt så vet jag inte var jag hade landat.
Har du haft mycket kontakt med dina arbetskamrater under tiden du varit sjukskriven?
– Ja, med en del. Vi är en ganska bra grupp nu och självklart saknar man sina arbetskamrater. Det är ju inte så att jag velat gå hemma. Det är jobbigt att forma sin vardag utan jobbet.
I december började hon jobba 25 procent. Det skulle hon göra i en månad innan det hela skulle utvärderas.
– Jag har varit rädd för gamla vanor och för att hamna i stressen igen, så jag har varit orolig för bakslag. Jag jobbar fortfarande 25 procent och kommer göra det februari ut, säger hon några dagar in i månaden.
Det innebär att hon tre dagar i veckan jobbar tre timmar om dagen.
– Det har gått ganska bra, men jag kan fortfarande bli väldigt stressad och det är därför jag fått det förlängt till slutet av februari. Det är små steg men det är steg i rätt riktning. Men vägen är jäkligt lång när man gått in i den berömda väggen. Jag är fortfarande trött när jag kommer hem, så det tar verkligen energi.
I slutet av februari ska en ny utvärdering göras.
– Jag hoppas att det har planat ut lite tills dess, så att jag kan gå upp ytterligare. Men man får inte göra det för snabbt heller så man faller tillbaka igen. Dit vill jag inte komma.
Det skulle kunna räcka
Att det inte finns mer pengar, får man höra hela tiden. Det säger Johanna, som menar att en person till som jobbade heltid skulle räcka.
– Under dagen är det ganska okej, men det är på morgnar och kvällar det skulle behövas. Det blir fler och fler dubbelbemanningar och lyft. Det tar vi. Vi har haft en extratjänst på morgonen och det gör väldigt mycket när hon är där, men det är ju inte alltid hon är det.
Så en person till skulle kunna få ned sjuktalen?
– Gud, ja. Det tror jag verkligen. Sjuktalen är ju en enorm kostnad för kommunen också. Det hade räckt med en till två till för just det här området. På helgerna är man underbemannade och då blir man väldigt trött. På helgerna kommer de anhöriga också och då blir det en stress att hinna allting och göra det värdigt för dem.
I opposition har både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet pratat mycket om arbetsmiljön för vård- och omsorgspersonalen. Nu styr de två partierna kommunen tillsammans med Centerpartiet.
– Självklart känner man större hopp eftersom de pratat så mycket om det. Men det har pratats om det länge tycker jag och det har inte hänt någonting. Det är inte bara äldreomsorgen utan det vården och omsorgen överlag. Det är ju inte så många som läser till det heller, så det är oroande.
Vad beror det på skulle du säga?
– Det är för dåligt betalt. Man får slita för mycket när man får för lite pengar. Det motsvarar inte hur mycket energi och jobb man lägger ned. För mig är heltid för mycket, men jag kan inte välja. Jag är inte nära pension och jag har inte små barn. Det blir speciellt med så långa dagar.
Är du orolig på sikt?
– Ja, det är jag. Man pratar mycket men det sker ingen förändring. Det känns negativt.
"Rädd att det fortsätter"
Grundtanken med heltidsresan, att heltid ska vara normen, är bra men inte optimal, säger Johanna Nilsson.
– Det passar inte för alla. Man måste se det från person till person. Det känns som att jag bor på jobbet ibland. Att jobba 75 procent med en heltidslön hade gjort mycket, men det händer nog inte här.
Vilket är ditt största råd till politikerna och de högsta cheferna?
– Att de ska förstå att man jobbar med människor som är i sin sista tid i livet. Det måste vara värdigt. Varför kretsar precis allt kring pengar? Det är det enda som står i fokus, men de här människorna har byggt upp vårt samhälle. De ska väl få det värdigt? Jag förstår att det kommer kosta att ta in mer folk, men kan man få ned sjuktalen så blir det också mycket pengar.
Ser du någon ljusning?
– Egentligen inte just nu. Det känns inte som att det prioriteras, men jag hoppas att det kommer göra det framöver. Jag är rädd att det kommer fortsätta så här. Det läggs liksom på mer och mer, även om man pratar mycket om vården och omsorgen.
LÄS ALLA DELAR I ARTIKELSERIEN REDAN NU:
Hon öppnar för kortare arbetstid med bibehållen lön som lösning för omsorgen