Det var i onsdags som bomben briserade. Barn- och utbildningsnämndens ekonomiska läge är likt socialnämndens i fritt fall. En hel rad med åtgärder presenterades.
Bland annat reduceras skolpengen med fyra miljoner kronor, hela förskole- och skolstrukturen ska utredas och gymnasiet och vuxenutbildningen drabbas av ett sparkrav på 1,5 miljoner.
Därtill ska en avveckling av Campus utredas. Vid pressträffen framkom det att en avveckling av verksamheten skulle kunna ge 5,5 miljoner kronor.
– Det är inget beslut om avveckling, utan det ska utredas och så får vi se vilka konsekvenser det skulle innebära innan nämnden kan fatta ett beslut. Det här är ingen punkt vi vill göra och det är inget beslut fattat, men vi har den budget vi har och kan inte räkna med mer stöd från kommunstyrelsen eller regeringen. Andra kommuner har liknande problem och vi måste vända på alla stenar, sa nämndens ordförande Peter Karlsson (C).
Hade inte den blekaste
Det här var något som Campus Vimmerbys personal inte hade kännedom om förrän nyheten i media var ett faktum.
– Det är förkastligt. Det finns inget annat att säga och det går inte att skräda orden. Det får inte gå till så. Det hade inte varit så svårt att förvarna om oss att det skulle komma, säger Lisa Knutsson, som är kommunikatör på Campus.
Med en långhelg runt hörnet blev plötsligt hela deras vardag vänd upp och ned.
– Där står vi en onsdag eftermiddag, med en långhelg i antågande, och får se det här. Ska vi få gå hem över helgen och må så här? Bakom alla siffror är det människor med huslån och en stor oro över sina jobb. Hanteringen är katastrofal. Nu var det en som visade vår chef er artikel från sin mobil. Det får inte gå till så.
Men oron över den egna tillvaron vändes snabbt till att handla om hela verksamhetens betydelse.
– Vi landade ganska snabbt i att just det är sekundärt. Alla som är här brinner så enormt mycket för det vi gör. Vi har jättemånga studenter här. Får de inte fullfölja sina utbildningar till lärare, förskollärare, specialistundersköterska, redovisningsekonom och så vidare? Vad ska vi säga till våra studenter?
Högt söktryck
Söktrycket till Campus är väldigt högt för stunden.
– Vi har fantastiskt fina söksiffror och det är en bra bit över 150 personer som sökt utbildningarna. Vågar de tacka ja nu när vi är nedläggningshotade? Ingen verkar bry sig om att det här kommer i absolut sämsta tänkbara läge.
Malin Nilsson är utbildningskoordinator på Campus Vimmerby och säger att man har flera bindande avtal med universitet och högskolor som löper flera år fram i tiden.
– Vi skrev nya avtal som gäller till 2026 så sent som i måndags. Campus kan inte läggas ned i morgon. Ska man ta sig ur dessa avtal så handlar det om viten i sådana fall. Vi har lovat att fylla ett antal platser och blir ersättningsskyldiga förmodligen. Då har det varit både tidsödande och kostsamt, säger hon.
Campus har funnits i Vimmerby sedan 1996 och aldrig brutit ett enda avtal. Totalt har man ett 50-tal studenter.
– Vad kommer hända? En konsekvens är att vi inte får hit några fler utbildningar. Vem vill samarbeta med någon som är nedläggningshotad?
Viktig roll att fylla
Både Lisa och Malin säger att de kan förstå att man tittar på deras verksamhet, eftersom den inte är lagstadgad. Men samtidigt vill de poängtera hur betydelsefull den är.
– Det finns behov av utbildningarna både lokalt och regionalt. Vi är viktiga för den interna kompetensförsörjningen i kommunen eftersom vi har utbildningar för grundlärare inom fritidshem, förskollärare och specialistundersköterskor. Var ska dessa komma ifrån annars? Om vi tvingar dessa att studera i Kalmar, Växjö eller Norrköping kommer de väl inte tillbaka hit för att jobba? Det riskerar att få långtgående konsekvenser. Vi vet också att ren distansutbildning är det procentuellt sett inte lika många som fullföljer. Här får man en klass, oss som ett stöd och man får ett sammanhang. Vi är också viktiga för alla som skaffat familj, men vill byta bana eller karriär senare i livet, säger Lisa Knutsson.
– Nästan 100 procent säger att man aldrig studerat utan utbildningen här. Då är alternativet att man blir kvar och blir lågutbildad, säger Malin Nilsson.
Även för det privata näringslivet har man en viktig roll att fylla, menar de båda.
– Vi har bara utbildningar här som det privata näringslivet har ett uttryckt behov av. Vad händer med företagen som inte kan plocka sin kompetens lokalt? Ser de alla konsekvenser som det här skulle innebära. Vi vet att vi inte är en lagstadgad verksamhet, men man kan inte ta bort allt, säger Lisa Knutsson.
Fem anställda
Totalt är det fem anställda på Campus, varav två är heltidstjänster.
– Vi är redan en väldigt slimmad organisation och ansökningarna inför hösten talar sitt tydliga språk. Vi behövs för det finns ett behov. Vi hoppas verkligen att man ser det här långsiktigt och inte bara som en kortsiktig besparing. Om folk flyttar härifrån för att studera, så är det mycket skattepengar som förvinner.
Det är total kris i ekonomin. Kan ni förstå att man behöver titta på det som är inte lagstadgat eller tvingande att ha?
– Vi förstår att det måste sparas någonstans. Vi tillhör barn- och utbildningsnämnden och vet att vi alltid har ögonen på oss. Vi är de första att säga att vi kan byta förvaltning. Vi har legat kommunstyrelseförvaltningen tidigare och det kan vi göra igen. Vi gör Vimmerby mer attraktivt att bo kvar i och vi är en utvecklande enhet, säger Malin Nilsson.
Känner ni er trygga med att er verksamhet är så pass viktig att utredningen kommer visa det?
– Vi hoppas att man inser behovet av Campus även om det är kris ekonomiskt. Vissa saker måste få kosta och det är väl barn, utbildning och omsorg. Det är det man betalar skatt för. Vi förstår samtidigt att det är kris, men det är inte mitt jobb att veta varför och hur den uppsått. Vi hoppas också att man verkligen funderar över de långsiktiga konsekvenserna och vad det kan innebära för kompetensförsörjningen, minskad inflyttning och avflyttning, säger Lisa Knutsson.
Vad har ni mötts av för reaktioner sedan i onsdags?
– Folk är upprörda över hur vi fick reda på det. Studenter undrar såklart vad det betyder och det kan vi ju inte svara på.
Deras förhoppning är att ledande politiker och tjänstemän besöker dem i nästa vecka.
– Det finns inget alternativ, de måste komma hit. Vi sätter här och är jätterädda. Ska vi fortsätta med det dagliga arbetet? Ska vi inventera behov, hantera avsiktsförklaringar och så vidare? Eller vad ska vi göra?