Det här året har inte blivit som familjen tänkt sig över huvud taget. I april fick 67-åriga Anette Rintala hjärtstopp.
– Jag fick igång henne på några minuter, men hon blev inlagd i tre dagar för observation. Innan det hade hon inte haft några sådana problem, berättar Tomas Rintala.
Bara några veckor senare, en dag i maj månad, drabbades hans hustru av en massiv stroke.
– Hjärnblödningen kom snabbt efter hjärtstoppet. Hon låg inlagd i tre veckor och länge visste vi inte om hon skulle klara sig över huvud taget.
Anette fick komma till Vimarhagas korttidsboende och var där i nästan ett par månader. Men nu i augusti skulle man börja titta på möjligheterna att ta hem henne till bostaden i Södra Vi.
– Eftersom hon är 67 år så får hon inte ansöka om personlig assistent. Bara det är konstig åldersdiskriminering. På grund av det skulle det bli insats av hemtjänsten i stället. Hon skulle få rullstolsramp och sanitetsstol, men på bottenplan finns ingen möjlighet till dusch eller toalett. Vi måste flytta en vägg 40 centimeter för att sätta in en dusch åt henne där. Då sa man att vi inte kunde få bidrag för det. Normalt sett bekostar ju kommunen anpassningen av bostäder, men eftersom jag flyttar väggen räknas det som renovering, säger Tomas Rintala och suckar.
Blivit halvkroppsförlamad
Efter den massiva stroken är Anette halvkroppsförlamad.
– Hon behöver en lyftanordning för att ta sig i och ut ur sängen och vi har bara dusch i källaren. Det finns ingen möjlighet att få henne ned till duschen. Vi hade en diskussion med biståndsenheten och då sa man okej till åtgärderna som behövde göras.
För ett par veckor sedan kom man, i samråd med biståndshandläggaren, fram till att man skulle prova att ha Annette hemma i bostaden.
– Min hustru hade varit väldigt orolig och nästan panikslagen över att inte ha tryggheten med personal omkring sig. Det handlar ju om toalettbesök och sådana saker. Det kan handla om fem till tio minuter då och så snabba kan inte hemtjäsnten vara. De kan vara i Gullringen, Djursdala eller var som helst då. Därför skulle vi få prova en fredag, en tisdag och en fredag till. Det lät som en utmärkt idé med tre testdagar ihop med personal.
Plötsligt fick Tomas beskedet att hon skulle åka hem kommande torsdag. Det var då mindre än en vecka i förväg.
– Men vi har ju inte fått provdagarna ännu, försökte vi. Men korttidsboendet hade ingen vetskap om det. Vår handläggare sa då att hon hade menat att vi skulle prova en månad, tisdag och onsdag. Det var ju inte vad vi hade kommit överens om och vi hade ännu inte fått någon rullstol. Hemtjänsten hade inte heller blivit informerad. Hur skulle vi ha kunnat gjort de här åtgärderna? Det var helt omöjligt.
Inte en dusch på 20 dagar
Anette fick till slut åka hem för två veckor sedan.
– Rullstolen kom på eftermiddagen där, men hemtjänsten hade inte fått någon vetskap om det här. Kommunikationen mellan dem verkar inte finnas alls. Hennes omsorgsbeslut visade att hon hade rätt till fem besök om dagen samt dusch och social samvaro. Problemet var ju att man visste att det inte fanns någon möjlighet till dusch hemma. Det förklarade man inte var något problem från biståndsenheten, för hemtjänsten kunde följa med henne till Vimargaga. Det skulle bli en nödlösning.
Men det kände inte hemtjänsten till när de kom.
– Jag minns inte exakt vilken dag det var, men det var tre till fyra dagar senare och dags för dusch. "Vi har ingen möjlighet till dusch här", förklarade jag och personalen såg ut som frågetecken. De hade inte blivit informerade om det. Jag vill verkligen betona att hemtjänsten inte kan rå för det här. Hemtjänsten gör en storartad insats, men får begränsade resurser av kommunen. Efter det här har jag försökt få tag i biståndshandläggaren som helt enkelt ljugit oss rakt upp i ansiktet. Men nu vägrar de återkomma över huvud taget. De svarar inte och ringer inte tillbaka. Senast i onsdags ringde jag två gånger. Ingen på biståndsenheten svarar mig. Jag vet inte om man bara försöker få det att rinna ut i sanden.
Följden har blivit att Anette inte fått ta en riktig dusch sedan den 10 augusti.
– Hon har inte duschat på över 20 dagar. Vi får köra kroppstvätt med tvättlappar. Annette är förbaskad, men hon kan ju inte framföra det. Hon har tappat talet och kan inte kommunicera.
Vad tänker du om det här?
– Att det är förskräckligt helt enkelt. Kommunen sköter sig inte. Anette får inte den rätt till personlig omsorg vad gäller hygienen som hon har rätt till. Man vill inte ta tag i problemet och försöka lösa det. Det är skrämmande. Man har sagt att man kan sätta in en trapphiss till källaren, men det är källartrappen för smal för. Det hade också kostat jättemycket mer pengar än lösningen med att jag tar bort en vägg och sätter in en dusch, som man kallar för en renovering. Det är stelbent och byråkratiskt. Anette är frustrerad, men lite lugnare nu. Hon har fått utökade besök, så hemtjänsten kommer sju gånger på dagen och två på natten.
"Märkligt hanterat"
Genom att prata med vår tidning har Tomas Rintala inte några stora förhoppningar om att situationen ska lösa sig.
– Det är så märkligt hanterat och respektlöst. Jag vill mest belysa problemet. Det är vi skattebetalare som är kommunen i grund och botten. Jag förväntar mig att man ska göra sitt jobb. Den här tillfälliga lösningen, med att hemtjänsten skulle ta henne till Vimarhaga för att duscha, lät ju okej men vi blev lurade.
Hur ska ni lösa det framåt?
– Jag har gjort så att jag reserverat en trygghetsplats på Vimarhaga. Jag bokar in ett dygn där hon får vara där och duscha. Det kommer bli en gång i veckan så länge det krävs i alla fall. Men det blir ju en kostnad för mig för varje besök och det ska man inte behöva betala för att få duscha.
Socialchefen Anette Nilsson vill inte kommentera ärendet.
"Jag går inte in och kommenterar ett enskilt ärende. Personen ifråga kan kontakta socialförvaltningen för att få kontakt med biståndshandläggare eller annan person, samt även framföra klagomål. Självklart vill vi att alla får den omsorg de har behov av, men om så inte sker så vill att en kontakt sker till socialförvaltningen och där kan det sedan förmedlas till rätt person för hantering", skriver hon i ett mejlsvar.
Vem kan svara på mina frågor då?
"Det finns ingen som svarar i ett enskilt ärende mer än till dem som det berör. Och här ställer du väldigt specifika frågor kring ett enskilt ärende", skriver Anette Nilsson.