Viljan att hjälpa har sjunkit drastiskt – nästa resa kan dröja länge

Antalet resor fram och tillbaka till Ukraina har varit många för Kenny Fransson sedan Rysslands invasion. Senaste gången han var nere var i januari, men nu kommer det dröja till nästa resa. 

Viljan att hjälpa och skänka pengar har mattats av ordentligt.

– Inflöde av saker och så är inget problem. Det finns i överflöd, jag kan inte ta emot allt och bara lägga på lager. Problemet är att det inte finns ekonomi. Det är kostsamt med båt och drivmedel, säger han.

Han har lagt cirka 70 000 kronor om året av egna pengar för resorna.

– Det är inga småpengar och jag ser att det går till en viss gräns, men nu blir det för mycket. 

Du skulle behöva en välgörare?

– Ja, typ så. Jag kan inte lägga ned så pass mycket pengar själv nu, då gör jag mig en ogärning.

Mycket kontakt

Upplevelsen är att det är ett generellt problem.

– Alla hjälporganisationer säger samma sak. Det har gått ned fruktansvärt mycket efter nyår. 

Hans planering är ändå att det ska bli en resa till det här året.

– Jag står med en hel del mat och det finns grejer att göra. Hjälpen behövs fortfarande, men nu kommer min jobbsäsong. Det är tråkigt, men det blir nog först i oktober jag kan åka ned igen. Det är förhoppningen i alla fall och fram tills dess borde det ha gått att samla ihop lite mer.

Kenny Fransson har fortfarande mycket kontakt med de ukrainare som kom till trakten efter krigsutbrottet. 

– Det har jag kontinuerligt. Jag hjälpte ju en familj för drygt två år sedan och där har de nu eget boende och båda jobbar. Man märker hur mycket det betyder.