Carin Götblad föreläste på Linnéuniversitetet.
Foto: Anders Blank
Det har gått oerhört snabbt. För fem år sedan var den genomsnittlige mannen som sköt mot andra personer 26 år, förra året var åldern 19 år. Hälften av alla skjutningar görs av pojkar. Och Sverige sticker ut när det gäller dödsskjutningar, rejält om vi jämför med våra grannländer. Hur blev det så?
Carin Götblad är polisen och arbetar med ett flertal uppdrag från regeringen och har gjort så länge. När hon föreläste på Linnéuniversitetet så gav hon en omvärldsbeskrivning.
– Antalet brott har inte ökat. Enligt undersökningar värderar unga tid hemma och tid med familjen i en helt annan utsträckning än tidigare. Den stora gruppen av skötsamma ökar. Däremot har den lilla klicken av ungdomar som ägnar sig åt brottslighet blivit råare.
Det är allt yngre som tar på sig morduppdrag, blir livsstilskriminella i allt yngre åldrar.
– Det är många som jagar uppdrag. Unga som vill skaffa sig en position.
Götblad berättar om unga mördare som bara är 14-år som är helt empatilösa, visar inga känslor efter det som de gjort, helt känslokalla.
– Det handlar ofta om barn som blivit utsatta i hemmet, fått bevittna våld och placerats på HVB-hem. Om de visar framfötterna i gäng, så får de en roll, en uppgift. Men även barn som kommer från mer normala hemförhållanden i alla fall på ytan. Sanningen är att vi vet för lite om unga mördare.
Hon menar att det är ett moraltapp i samhället att ha så unga och så grova brottslingar.
Framtiden då?
– Det finns inga indikationer på att den här utvecklingen ändras.
Varje individ i avhopparverksamhet kostar 1,5 miljon kronor per år, den behövs, menar hon.
– Men tänk om vi satsade dessa pengar på förebyggande insatser istället. Vi vet vilka riskfaktorer som finns. Våld i hemmet, egen sårbarhet som diagnoser, psykisk ohälsa.
Skolan har en viktig roll.
– Varför detta fokus på matte, bara för att vi dåligt till i någon Pisa-mätning. Det är inte många av oss som kommer att konstruera broar. Bättre att satsa på praktisk filosofi och diskutera värderingsfrågor.
Men hon menar också att hennes egen organisation är stelbent och behöver nytänkande.
– Vi har speciella trafikveckor, varför inte en vecka där allt ägnas åt barn- och ungdomsfrågor.