Mellanstadietjejen, som vi kallar Maria, blev arg på sina föräldrar. För att straffa dem har hon berättat att hon hittade på en historia om att hennes pappa hade förgripit sig på henne, vilket hon berättade i skolan. Detta kom till skolledningens kännedom, som kontaktade socialtjänsten enligt de rutiner som finns. Samtidigt var detta starten på en räcka händelser som pågick i närmare två år, och som förvandlade Marias och hennes familjs liv till en mardröm.
Maria omhändertogs av socialförvaltningen i Vimmerby den 24 januari 2023 och har fram till i häromveckan vårdats med stöd av LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).
Den 17 mars 2023 biföll Förvaltningsrätten socialnämndens ansökan och i dom den 14 juni 2023 avslog Kammarrätten i Jönköping Marias föräldrar överklagande av förvaltningsrättens dom.
Föräldrarna anhölls
Sedan dess har Maria varit placerad i fyra olika jourhem och familjehem. Från det näst sista av dessa flydde Maria, som har dubbla medborgarskap, till en sydamerikansk ambassad i Stockholm den 19 april i år för att söka skydd då hon kände sig hotad i familjehemmet. I samband med detta anhölls också Marias föräldrar och anklagades för egenmäktighet med barn, då de misstänktes ha hjälpt Maria att fly. Dessa anklagelser friades man dock helt från i förra veckan då förundersökningen lades ner.
Maria har själv vid upprepade tillfällen berättat för anställda inom socialförvaltningen att hennes anklagelser varit ren lögn och att hon inte vill något annat än att få komma hem till sin mamma, sin pappa och sina syskon.
– Jag är rädd och så ledsen för allt det här. Det enda jag vill är att komma hem till min familj igen. Varför är min högsta önskan att bara få komma hem om min pappa skulle ha varit elak mot mig? Hur tänker dom? sa en förtvivlad Maria till vår tidning för några månader sedan.
"Inte alls lyssnat på mig"
Under hela den här tiden har föräldrarna fört en hård kamp för att få hem sin dotter igen. Samtidigt har Maria, som föräldrarna bara har fått prata med i telefon högst sporadiskt, vid upprepade tillfällen pratat med anställda vid socialtjänsten och försökt förklara att hennes anklagelse mot pappan inte var sann.
Enligt socialförvaltningen har Maria under placeringstiden, liksom under utredningen, ömsom vidhållit och ömsom tagit tillbaka sina uppgifter om övergrepp. Nämnden har också under hela tiden sett det som sannolikt att Marias föräldrar påverkat henne att ta tillbaka uppgifterna.
– Det stämmer att jag ibland har nickat när de har pressat mig med sina frågor, men det har jag gjort bara för att få vara i fred. Socialen har inte alls lyssnat på mig, utan bara fortsatt att ställa frågor om de övergrepp jag ljög om, har Maria berättat.
"Slutade aldrig tjata"
Men socialförvaltningen i Vimmerby har varit obeveklig. Och trots att polisen i början av året la ner utredningen mot pappan avseende de påstådda övergreppen, och friade honom från alla misstankar, har både tjänstemän och nämnden stått fast vid sin ståndpunkt.
Den 16 juli i år beslutade socialnämnden att avslå en begäran från Marias föräldrar om att vården enligt LVU skulle upphöra. Detta beslut föregicks bland annat av ett telefonsamtal, som vi har fått ta del av, där Maria ringer upp sin socialsekreterare i Vimmerby och återigen förklarar att allt var en lögn. Hon bönar och ber om att få komma hem till sin familj, att hennes liv är en mardröm, att hon vantrivs hos sin fosterfamilj och att det endast var pressen från socialtjänsten och deras återkommande frågor som gjorde att hon vid några tillfällen medgav att övergrepp förekommit.
– De slutade aldrig tjata och ingen trodde ändå på mig. Jag ville bara få vara i fred och få lugn och ro. Jag kände mig tvingad av socialen att stå fast vid att övergreppen ska ha skett. Jag har inget förtroende varken för dem eller familjehemmet längre, har Maria berättat.
Den utredning som nu har fått ett slut inleddes i april 2024 med anledning av en begäran av Marias vårdnadshavare om hemtagning av henne.
Fortsatt står socialnämnden på sig. I underlaget till Förvaltningsrättens beslut ifrågasätts hela familjens trovärdighet, man menar att man inte har kunnat initiera någon insats riktad till pappan ”eftersom han inte är mottaglig för sådan” (läs; fortsatt nekar till att ha begått övergrepp på sin dotter) och man menar att det ”inte kommit fram något skäl att ompröva socialtjänstens, förvaltningsrättens och kammarrättens tidigare bedömning”.
Ändrade uppfattning
En av de personer som hördes inför Förvaltningsrättens beslut var den kvinnliga jurist som har fungerat som ställföreträdande åt Maria under processen.
I samband med förvaltningsrättens beslut 2023 uppgav kvinnan att hon stod bakom nämndens ansökan om beredning av LVU-vård av Maria.
Hennes uppfattning tidigare i höstas, efter att åter ha träffat Maria, var dock en helt annan – att Maria sannolikt har hittat på anklagelserna mot sin far.
Ställföreträdaren menar att Maria i dagsläget ”kan lämna en mer rimlig förklaring till varför hon medvetet lämnade fel uppgifter än vad hon kunde lämna om de påstådda övergrepp som hon inledningsvis berättade om”.
Hon menar att Marias pappa sannolikt aldrig har utsatt henne för de påstådda övergreppen. Ställföreträderans uppfattning är att Maria far illa av att vara placerad och att hennes föräldrar inte har utsatt henne för något övergrepp, varför vården bör avslutas.
”Hon upplever att socialtjänsten inte har lyssnat på henne och hon känner sig överkörd. Hon mår mycket dåligt av sin placering och det finns en genuin oro för hennes psykiska mående. Hon har en stark längtan efter att få komma hem och känner ingen som helst oro för att återförenas med sina föräldrar. Det är en risk att låta henne vara fortsatt placerad med hänsyn till det dåliga mående som hon uppvisar och hon skulle behöva stöd/samtalskontakt”, menar ställföreträdaren.
Skarp kritik mot nämnden
Hur stor påverkan ställföreträdarens nya inställning spelade när Förvaltningsrätten tog sitt beslut är oklart, men när det kom den 19 september riktade man skarp kritik mot socialnämnden i Vimmerby. Samtidigt upphävde man det överklagade beslutet och återförvisade målet till socialnämnden i Vimmerby kommun för vidare handläggning.
Kritiken mot nämnden handlade framför allt om flertalet brister i socialnämndens utredning och frågan i målet var om socialnämnden har haft grund för sitt beslut att låta vården av Maria fortsätta.
”Eftersom det numera gått en relativ lång tid ställs höga krav på socialnämndens nu aktuella utredning av frågan om förutsättningarna för vårdens upphörande. I utredningen redogörs endast knapphändigt för vårdnadshavarnas omsorgsförmåga och någon utredning som konkret tar sikte på hur de skulle kunna svara mot Marias nuvarande omsorgsbehov finns inte och har inte heller med tillräcklig grad av tillförlitlighet varit möjlig att genomföra, eftersom kontakten mellan föräldrarna och Maria på grund av hittills rådande umgängesbegränsning bestått av telefonsamtal”, skriver Förvaltningsrätten i sitt beslut.
Rätten slår också ner på att inte någon samtalskontakt eller eventuell traumabearbetning kom till stånd trots de allvarliga uppgifter som låg till grund för vården enligt LVU samt den långa tid som då gått.
Vidare framförde familjehemmet uppgifter som gjorde att det fanns anledning till stor oro för Marias psykiska mående, som verkade ha försämrats under placeringstiden. Dock fanns det ingen utredning om Marias stöd och behov i det hänseendet, inte heller någon planering för konkreta insatser eller plan för att få till ett regelbundet umgänge mellan Maria och hennes föräldrar, menar rätten.
Återvisade ärendet
Förvaltningsrätten avslutar sitt beslut med att skriva följande:
”Det måste med beaktande av att det sedan föregående prövning skett yttre förändringar i form av bl.a. byte av familjehem samt även förändring i Marias mående och i hennes berättelse om vad hon tidigare har varit med om som medför att det behövs en grundligare utredning för att kunna bedöma hennes aktuella behov av omsorg, vård och skydd samt föräldrarnas förmåga att svara mot detta för att i sin tur ligga till grund för ett mera tillförlitligt övervägande i fråga om förutsättningarna för umgänge och återflyttning till föräldrahemmet.
Enligt förvaltningsrättens bedömning är det av stor vikt att Maria får en professionell samtalskontakt för att hjälpa henne till ett bättre mående och närmare utreda hennes behov m.m. Utredningen bör därför kompletteras i ovan nämnda hänseenden. Vid nu angivna förhållanden ska socialnämndens beslut upphävas och målet visas åter till socialnämnden för ny handläggning.”
LVU-vården upphör
I slutet av september hamnade alltså ärendet åter på socialförvaltningens bord i Vimmerby. Och nu gick det undan, och inställningen var helt plötsligt en helt annan.
Nu menar socialsekreteraren att vården i dagsläget är mer skadlig för Maria, än att flytta hem, och att hennes vilja, hälsa och utveckling måste vara central i bedömningen kring vad som är bäst för henne.
Även familjehemsmamman berättar om Marias önskan att få komma hem. ”Det går inte att hjälpa Maria, för hon vill inte bli hjälpt, hon vill komma hem”, ska hon ha berättat för socialnämnden.
Som referensperson i den sista utredningen hördes också Marias ställföreträdande. Även hon berättade om Marias längtan att få komma hem och frustration över att ”ingen lyssnar på henne och hon känner sig överkörd”.
”Som läget är nu kan inte ansvarig socialsekreterare se hur vården ska bedrivas framåt, utan att Maria rymmer hem, eller mår än sämre i sitt psykiska mående, och heller inte se hur socialnämnden på sikt ska kunna upprätthålla ett skydd utifrån ett potentiellt behov”, skriver socialsekreteraren, för att avsluta med följande ord:
”Socialsekreterarens bedömning är att det för Marias bästa är att hon får återförenas med sin familj och att vård med stöd av LVU upphör. Det bedöms inte längre föreligga behov av skydd”. Och av samma uppfattning var nämnden när man nyligen fattade sitt belsut.
"Oerhört glada"
Efter snart två år av ihärdig kamp, är det en lättad och lycklig familj som äntligen har fått hem sin dotter.
– Självklart är vi oerhört glada, men vi vågade inte riktigt tro på det förrän vi hade socialnämndens protokoll i vår hand. Efter allt som vi har gått igenom var vi fortfarande livrädda för en vändning av tjänstemännen även efter beskedet från dem kom, berättar Marias mamma.
– Det som Förvaltningsrätten skriver när de återvisar ärendet till socialnämnden i Vimmerby är exakt det vi har sagt hela tiden – att utredningen är full av brister. Men ingen har velat lyssna på oss eller Maria under den här tiden, säger mamman.
Hur ser ni på hanteringen av ert ärende?
– Man har inte varit professionella helt enkelt. Vår advokat har aldrig varit med om något liknande, framför allt just detta att man aldrig har lyssnat på någon av oss eller tagit till sig av något vi sagt. En gång när jag pratade med socialsekreteraren sa hon till mig att lägga ner, backa och sluta kämpa. Vad är det för inställning och bemötande?
Har ni någon gång varit nära att göra det – att sluta kämpa?
– Aldrig. Vi har hela tiden varit övertygade om att rättvisan ska segra till slut. Nu känner vi oss bara jätteglada – familjen är hel igen, och nu ska vi försöka ta igen tiden vi har förlorat med Maria.
Kommer ni driva ärendet vidare på något sätt?
– Vi vet inte, vi har inte bestämt oss. Vi är så glada över att mardrömmen är över och samtidigt rädda för vad socialtjänsten kan göra oss om vi skulle dra i gång en rättsprocess. Det känns som att man inte vill ha mer med dem att göra nu, och att man är tömd på krafter.
Hur ser framtiden ut för er familj?
– Efter att ha gått igenom detta så känns det som att vi har kommit varandra närmare. Nu ska vi umgås med varandra och ta igen två förlorade år.
Hur har det påverkat er?
– Självklart har det påverkat oss väldigt mycket – inte minst på det personliga planet. Vimmerby är en liten stad och många vet vilka vi är. Man mår inte bra av att känna folks blickar och veta att det säkert är många som tror på att vi har gjort något fel. Därför har vi bestämt oss för att flytta från Vimmerby för gott. Det blir som en omstart för familjen där vi börjar om från noll i en ny stad. Vi har klart med ny skola för Maria och hon har även kommit in i två idrottsföreningar. Bland annat har hon börjat rida.
Hur mår Maria i dag?
– Hon mår bra och är glad över att vara hemma, men hon är också väldigt trött efter allt som har hänt. Hon säger att hon bara vill glömma bort och gå vidare.
Vi har varit i kontakt med socialnämndens ordförande Eva Berglund, som har valt att inte kommentera ovanstående artikel.
Våra tidigare artiklar om Maria kan du läsa här, här och här.