Den här intervjun ville vi egentligen göra redan förra veckan. Men det gick inte. Den aktive 73-åringen Rolf Landholm hade redan innan han fick jobbet som tillförordnad kommundirektör i Vimmerby bokat in en skidsemester på sportlovet.
Han hade då bara hunnit vara igång i en vecka i Vimmerby till följd av att vädret och Säpos handläggning försenade hans tillträde. Nu när vi träffas på Carolina Leijonrams tidigare kontor i stadshuset är det andra veckan han befinner sig i rummet.
– Jag trodde att jag skulle vara på plats tidigare, men handläggningen tog tid. Det här är bara andra veckan och jag hade bokat in en resa på sportlovet sedan tidigare. Men snart kan jag lokalerna och verksamheterna hyfsat. Det som tar tid är att lära känna personalen, säger Rolf Landholm.
Något Falkenbergsbon, som är född och uppvuxen i Hultsfred, blivit varse redan nu är att det blir svårt att få jobbet att vara 80 procent. Det är vad hans anställningskontrakt säger.
– Tanken är att jag ska vara på plats här måndag, tisdag och onsdag. Sedan ska jag jobba hemifrån på torsdagen och ha ledig fredag. Hittills har jag inte lyckats fixa det. Kalendern ligger öppen, så nu är jag inbokad på möten flera fredagar.
Det blir svårt att hålla det här över tid?
– Det kommer nog bli tufft. De här dagarna räcker inte, framför allt inte nu i början. Jag får försöka styra det lite, jag har ju bara lön för 80 procent och får hantera det utifrån det.
Tidningsbud här var första jobbet
Hans plan är att åka till Vimmerby sent på söndagen och åka hem till Falkenberg igen på torsdagskvällen.
– Jag bor här i veckorna. Jag hyr en möblerad lägenhet och det fungerar bra. Jag behöver inte mer än en säng, någon ostbit, lite smör och bröd så överlever jag.
Det blir mycket jobb när du väl är här?
– Risken är att man fastnar här tidig morgon till sen kväll. Jag har inte så mycket annat att syssla med, men i kväll ska jag gå på hockey i alla fall.
Rolf Landholm har en lång karriär i kommunsverige bakom sig.
– Jag har rört mig diagonalt över landet kan man säga.
Allt började faktiskt i tidningsbranschen. Nästan i alla fall. Som liten var han tidningsbud för Vimmerby Tidning under den dåvarande chefredaktören Ingmar Karlsson.
– Man åkte direkt från skolan och hämtade bunten med tidningar på tågstationen i Hultsfred. Sedan räknade man sina tidningar, det skulle vara 127 stycken, och sedan lämnade man ut dem. Jag drev även in i prenumerationsavgifter när jag var elva, tolv år. Då knackade man dörr och så betalade de kontant.
Rolf Landholm minns en rolig episod med den legendariske chefredaktören.
– Vi försökte förhandla med honom. I Hultsfred fick vi två öre per tidning och i Vimmerby fick man 2.50 öre. Argumentet var att det var högre hus i Vimmerby, men vi som delade ut tidningar visste att det var bättre att ha många tidningar i samma trappuppgång. Men vi klarade aldrig den förhandlingen, vi fick sämre betalt än dem som delade ut i Vimmerby.
"Fruktansvärd tomhet"
Det här är förstås en herrans massa år sedan. Rolf Landholm utbildade sig till ekonom och jobbade sedan i flera år i Stockholm och Region Sörmland. Han byggde på ett pedagogiskt år och var sedan lärare i företagsekonomi och rättskunskap. Skolledare var han från 1984 till 2004.
– Jag har prövat allt från studierektor till barn- och utbildningschef. Jag har varit det i både Eksjö och Varberg.
Till Falkenberg kom han för 21 år sedan. Då blev han kommundirektör där och var kvar i drygt tolv år innan han tänkte gå i pension.
– När jag avslutade mitt uppdrag i Falkenberg var jag 65 år och kände att nu går jag. Det tog ett halvår och verksamheten tystnade från en dag till en annan. Jag fick inga mejl, inga sms, men jag såg vad som pågick genom tidningarna. Man fick kramper i kroppen av det.
Blir det som en tomhet?
– En fruktansvärd tomhet av att inte vara efterfrågad längre. Då fick jag ett utredningsuppdrag i Varberg. Jag skulle utreda skolorganisationen där.
Många reagerade förstås på Rolf Landholms ålder när han fick det här jobbet. Det har också varit i fokus i flera artiklar. Det uppskattar han inte. Han tycker samhället har en enorm åldersfixering.
– När jag fick utredningsuppdraget var rubriken att "Pensionär ska utreda skolorganisationen i Varberg". Jag ringde upp reportern och frågade vad hen tänkte på vid det rubrikvalet. Jag fick aldrig något riktigt svar. Innebär det, när man sätter den rubriken, att man inte anses vara kompetent längre när man fyllt 65 år? Det är som att så fort det sker så inträder något annat i livet. Det reagerar jag på. Som pensionär går jag lite långsammare, men jag tänker väldigt snabbt. Samtidigt skiter jag i det. Jag har den åldern jag har. Det viktiga är kraften man har.
Nu har jag inte kollat det här inför intervjun, men du lär vara Sveriges äldsta kommundirektör. Då kanske det hamnar i fokus?
– Det finns fler som cirkulerar och tar tillfälliga uppdrag. En stor skillnad är att jag har en vanlig anställning och inte gör det här via ett bolag. Det blir helt andra ekonomiska villkor. Jag har kollegor som tar det trippla i ersättning för uppdrag, men det ligger inte i mitt intresse. Jag har en pension jag klarar mig på, så jag gör det inte för pengarna. Jag gör det för att jag känner för det.
Anmälde sitt intresse
Rolf Landholm har en månadslön på 85 000 kronor under sin tid i Vimmerby. Varför känner då en 73-åring för ett sådant här uppdrag i en kommun 26 mil från där man bor?
Det var Landholm som tog kontakt med kommunen och inte tvärtom.
– Det är första gången jag anmält mitt intresse för en sådan här tjänst. Jag såg att man var tvungen att lösa något under en övergångsperiod och skickade ett mejl där jag förklarade att jag kunde ställa upp. De nappade på det. Det tog någon vecka och jag var på Kanarieöarna, men sedan kom jag hit och besökte dem. Det var en spontan aktivitetet.
Men varför?
– Jag har hjärtat kvar här i nordöstra Småland. Jag har vuxit upp i Hultsfred, har jobbat i Eksjö och känner till Vimmerby hyfsat. Jag dansade i Frödinge bygdegård på 70-talet och följde derbyna mellan Vimmerby IF och Hultsfreds AIK. Kontakten har alltid funnits på olika sätt. Jag har ett stort samhällsintresse rent allmänt och följer med på alla orter där jag varit. Jag ögnar igenom Sörmlands Nyheter, jag ögnar igenom SMT i Eksjö, jag har alltid kollat Vimmerby Tidning, Dagens Vimmerby och Dagens Hultsfred. Det var lite lockande kände jag. Om man pratar om att avsluta någonting så kanske cirkeln är sluten om jag börjar som tidningsbud för Vimmerby Tidning och avslutar som tillförordnad kommundirektör i Vimmerby.
Snabbt tillägger dock Rolf Landholm att det här kanske inte blir hans sista jobb.
– Jag lämnade styrelsen i Falkenbergs FF för tre år sedan, men nu har jag fått en lös förfrågan om att eventuellt komma tillbaka. Jag har inte sagt nej.
Lång utläggning om öst och väst
Det har inte varit en rekrytering fri från kritik. Oppositionen, främst Moderaterna men även Kristdemokraterna, har vädrat sina åsikter om tillsättningen.
– Jag lägger mig inte i det. Det dyker alltid upp sådant. Främst reagerade man väl på tillsättningen och det ska inte jag svara för. Det får de personer som anställer svara upp för. Det går att reagera på allt.
Har det märkts i er relation nu i början?
– Jag har fått en bra kontakt tycker jag och nu har vi pratat om investeringar senast i dag. Jag har inga bekymmer och det belastar inte mig. Det är en naturlig process och det blir säkert diskussioner när man tillsätter en ny kommundirektör permanent också. Det är en del av rekryteringen att det blir så.
Det har varit en turbulent tid i Vimmerby med majoriteter som spruckit, hittat tillbaka till varandra lika snabbt, en kommundirektör som fått sparken och kommunalråd som lämnat efter 19 dagar.
– Det har väl varit extremt på så sätt. Jag känner inte av det. Jag har blivit väldigt väl mottagen och det är trevliga medarbetare här. De kanske tror att jag behöver tas omhand eftersom jag är så gammal, men det har varit positivt.
När vår tidning frågar om vad Rolf Landholm hunnit få för bild av Vimmerby får vi en väldigt lång utläggning om öst och väst i Sverige. Det kokar ned till att han tycker att den västra sidan av landet fått enorma resurser vad gäller infrastruktur.
– Vi närmar oss kanske 100 miljarder kronor i väst. Jämför man med östsidan finns inga statliga satsningar. Här bråkar man om ett bidrag till järnvägen och om den ska kunna ansluta i Linköping. Det är helt andra belopp.
Det är också en förklaring till befolkningsförändringarna, tror han.
– Där jag bor är det blåa områden med tillväxt. Här är det rött utan befolkningstillväxt. Jag tror mycket handlar om det här. Det bästa för norra Kalmar län är enligt mig att skapa bra kontakter med Linköping. Kalmar är inte den motor som krävs. Kommunerna i Halland har använt Göteborg och inte Halmstad som är residensstad. Här är Linköping den motorn och med bra kommunikationer dit öppnar sig helt andra möjligheter.
Men då måste det gå snabbare upp till Linköping?
– Exakt. Det får inte vara mer än en timme sa man förr. Det finns en mental gräns där. Vi har redan många som pendlar hit från Västervik, så kommer man ned till 50 minuter kan det betyda mycket på sikt. Med ett neutralt betraktelsesätt kan jag inte förstå hur man balanserat de här bitarna mellan väst och öst under lång tid. Skulle jag uttala det här i Halland hugger de huvudet av mig, men det är inte balans i dagsläget.
Svårt med stora penseldrag
Rolf Landholms förordnade är förhållandevis kort och gäller tills i början av juni. Han är medveten om att det är svårt att göra stora penseldrag på den här tiden.
– I bästa fall är det till i början av juni och även om jag ser brister i organisationen kan jag inte kasta upp allt om en annan person sedan ska kasta åt andra hållet. Mitt mandat begränsar min frihet och rörlighet även om jag ser att jag vill göra vissa förändringar.
Vad kan du göra då?
– Jag kan säkert göra vissa kosmetiska förändringar gällande rent allmänt kommunala perspektiv som min efterträdare, hur hen än ser ut, kan tänka likadant kring. Det blir inte alltför dramatiskt. Jag måste läsa av organisationen först. Säsger organisationen stopp och belägg och att jag ska försöka överleva de här månaderna, så är det så. Även om det kittlar i fingrarna.
Vilka brister finns i Vimmerby?
– Man kan se det på olika sätt. De som jobbar här kanske tycker att man lever i en organisation som fungerar. Jag som kommer utifrån kan tycka att man lagt vissa delar som inte passar ihop.
Vad har du för exempel på det?
– I vissa kommuner har man byggt serviceförvaltningar, där man har verksamheter som servar andra, och som man köper tjänster av. Då får man en möjlighet att konkurrensutsätta vissa delar. Här kanske den marknaden inte finns, men exempelvis kost och städ är två förvaltningar som servar SOC och BUN. Det får andra ta ställning till, men det skulle man kunna titta på.
Varför är det ett problem att det ligger under kommunstyrelsen?
– Det ligger under samhällsbyggnad och det kan bli en annan tydlighet om man har det så. Det finns annat med, som it-frågor, upphandlings- och fastighetsfrågor. Då belastar det inte BUN eller SOC, utan någon annan bär problemet. Kontaktcenter är en annan gemensam sak. Det är något man kan fundera på och då hänvisar jag till vad jag sett i de kommuner där jag verkat. Sedan kanske det inte är den bästa lösningen här.
Blir en parentes
Rolf Landholm lär få ägna lejonparten av sin tid på posten som någon typ av förvaltare.
– Men jag kan komma med inspel och sitta med i diskussioner kring budgetfrågor och annat. På något sätt kan jag bidra med det jag haft med mig. I Falkenberg hade vi fem bolag, här är det två. Rent teoretiskt skulle bolagen kunnat ligga i förvaltningen. Så det är viktigt att vi är en familj som verkar åt samma håll.
Hur ligger Vimmerby till tycker du?
– På 14 dagar har jag inte grävt i verksamheter, men vi ser på sikt att vissa verksamheter har och får problem med minskade underlag. Det är avgörande för investeringar. Minskar det inom skolan behöver man vidta åtgärder och anpassningen kan vara tuff. Tittar vi på den senaste statistiken ser vi ut att tappa tio procent bland de yngsta fram till 2033 samtidigt som andelen 80-plus kommer öka med 30 procent. Det krävs en enorm omställning i personal och lokaler. I ena fallet handlar det om att lämna och i andra om att bygga. Investeringen lever kvar i all evighet, så det gäller att göra det rationellt och på ett bra sätt.
Utöver de två stora rutorna, som är personal och lokaler, finns också en tredje ruta, enligt Rolf Landholm.
– Kommunen har ett åtagande enligt lag och det är dessa två rutor. Sedan finns det en tredje ruta, lite vid sidan om, som är grädden på moset för politiken. Ska man gräva djupare så måste man titta på de frivilliga bitarna. Ska vi göra det eller skippa dem? Det är en balansakt och det är många delar man måste titta på.
Om några månader ska Vimmerby ha en ny kommundirektör som är permanent. Rolf Landholm hoppas att man lyckas bra med rekryteringsprocessen.
– Det vore inte bra med en för lång parentes. Skulle det förlängas behöver jag skaffa mig ett annat mandat för att göra nödvändiga förändringar. Sedan kan jag inte peka konkret på vad det handlar om. När man går in i sådana här roller möts man ofta i dörren. Jag känner inte Carolina och det skedde ingen överlämning med henne. När jag kom till Varberg och Falkenberg mötte man någon i dörren.
Så din tid blir mest en parentes?
– Jag får nog inte uppdrag att introducera en ny. Vill politiken det får vi ta det då. De diskussionerna har vi inte haft och jag är inte med i rekryteringsprocessen.