Efterlyste fler skrivande människor - nu startar de ny förening

När Jens Stenman, boende i Locknevi, i höstas efterlyste personer att starta ett slags nätverk för skrivande personer med hoppades han att åtminstone 5-6 stycken skulle nappa. En litteraturkommun som Vimmerby behöver ha ett sammanhang där skrivande personer kan samlas och inspirera varandra, tänkte Jens och satte både upp lapp på bibliotekets anslagstavla och gjorde inlägg i Vimmerby-grupper på Facebook. Sedan dess har ett tjugotal personer anslutit sig. De flesta finns med i Facebookgruppen Wimmerby Skrifvargille, och ett tiotal har kommit till de träffar som gruppen anordnat på Södra Vi bibliotek. 

– Det är svårt att skriva själv. Kul, men svårt. Träffar man andra som skriver så kan man inspireras av andras sätt att skriva, och ta in någon influens i sitt eget skrivande. Vi har inte heller satt någon begränsning i vad man skriver – jag har sagt att om man så bara skriver inköpslistor, kom med! Vi diskriminerar inte någon, och har inga krav om en viss nivå eller att man ska vara utgiven eller så. Skapar du genom skrivande, eller kanske tecknar serier? Kom! uppmanar Jens. 

Robert och Joanna nappade på idén

Två av de skrivintresserade som nappat på Jens idé är Joanna Karlsson och Robert Sandell. 

Robert har liksom Jens skrivit länge, men inte särskilt seriöst förrän på senare tid. Nu skriver han skönlitterärt, gärna för hand och ofta nattetid. Förhoppningen är att det så småningom ska bli en bok. När han fick se Jens förslag om en skrivarförening blev han genast intresserad. 

– Jag tänkte att det var en kul grej. Att få inspiration och kunna dryfta sina egna problem under skrivprocessen. Men också det här med en gemenskap – att inte sitta ensam på kammaren hela tiden, det är rätt skönt faktiskt. Det blir som en ventil på något sätt, förklarar han. Under träffarna är vi rätt fria i våra diskussioner. Det blir mycket kring skrivandet så klart, men även annat. En trevlig stund att träffa andra vuxna!

Även Joanna har alltid skrivit mycket. Både dikter och noveller. En utmaning är att skriva längre texter, menar hon. 

– Jag gillar bokstäver och när de liksom trillar på plats. Man blir glad av det, förklarar Joanna och berättar att hon blev tipsad om skrivargruppen av sin syster, men först tvekade lite eftersom hon blev nervös att det skulle finnas krav på en hög nivå. 

– Jag var rädd att det skulle finnas någon sorts lägstanivå, men det gjorde det inte utan är helt blandat. Du kommer dit som du är, och det är jättebra. Superskönt! 

"Hoppas vi kanske inte på"

23 april firas Världsbokdagen runt om i världen. Wimmerby Skrifvargille är dagen till ära inbjudna till biblioteket i Vimmerby, och tanken är att under dagen även göra gruppen till förening.

­– Vi tänker att vi ska ha vårt grundande möte just där och då, säger Jens. 

Vad hoppas ni på med föreningen framåt? 

– Lite fler intresserade hoppas vi på. Det finns undersökningar som visar att ungefär var tredje person drömmer om att någon gång i livet ge ut en bok. Nu bor det drygt 15 000 personer i Vimmerby kommun. 5000 medlemmar hoppas vi kanske inte på, det skulle bli lite oregerligt. Men att det finns fler än 18 intresserade är jag fullkomligt övertygad om!