Robbin Passmark kommer från en intensiv och lyckad tävlingssommar med goda resultat i både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon och en strong insats i sitt livs första Ironman.
Har man dessa meriterande insatser i åtanke är det svårt att föreställa sig vad Robbin Passmark gjorde, prioriterade, åt och vägde vid en tillbakablick tre år i tiden.
– Jag vägde 130 kilo för tre år sedan. Jag minns hur klumpig jag kände att jag var, hur jobbigt allt i vardagen var och att konditionen var i botten. Jag styrketränade dagligen med Mehmet (Kaya) och Björn (Varenstål) och kunde bara ta i med tunga vikter, säger Robbin Passmark.
Pizza varje dag före gymmet
Det finns tydliga kostrelaterade minnen som Robbin Passmark plockar fram ur minnesbanken.
– Mehmets pappa drev pizzeria Victoria, vilket gjorde att vi åt pizza där varenda dag i ett halvårs tid innan gymmet. Jag låg på ett väldigt högt kaloriintag om dagen när jag vägde så mycket och styrketränade, säkert 6–7 000 kalorier. Var jag sugen på tre wienerbröd åkte jag och köpte tre wienerbröd. Jag drack otroligt mycket Monster, i snitt fyra-sex burkar om dagen.
Robbin Passmark vägde som mest 130 kilo under 2022.
– Jag var fitness ett tag och då var det fokus på ren kroppsstyrka. Det blev därefter fokus på styrketräning. Först var mitt mål att väga 110 kilo och sedan tänkte jag att jag kan bli starkare om jag väger 120 kilo. När jag var på 120 kilo tänkte jag att jag kanske kan öka styrkan lite mer om jag väger 130 kilo och det var där jag nådde min peak. Jag var stark och låg på 180 kilo i bänkpress, 270 kilo i marklyft och 240 kilo i knäböj.
Han kände någonstans, mitt i all denna styrketräning och slarviga och onyttiga kost, att det var dags att få till en livsförändring.
– Några vänner till mig hade börjat springa och jag tänkte att jag följer med. Första gången skulle vi springa ”Arlarundan”, en runda på 2,5 kilometer bakom Arla. Jag tror inte att jag kom 500 meter innan jag fick stanna och gå och knappt kunde andas, men jag lyckades komma runt. När jag bestämmer mig för någonting är det 100 procent som gäller.
Vad bestämde du dig för att göra?
– Jag tänkte ”varför ska jag vara så här stark och stor?”. Allt är bara jobbigt och klumpigt. Jag provade att gå ner lite i vikt och hade inga direkta mål med vad jag skulle gå ner till. Jag började med att bara springa bakom Arla. Jag vet inte om det var för att man skulle hålla sig lite gömd eller om det kanske var för att man inte ville erkänna att man hade börjat springa när man höll på med styrketräning.
Fokus på löpningen
Passmark trappade ner styrketräningen och löpte 2,5-kilometersrundan bakom Arla tre dagar i veckan.
– Jag sprang, gick, sprang, gick. Jag kände smärta i knäna, benhinnorna och höfterna när jag började springa och vägde runt 130 kilo. Jag hade riktigt ont, ibland fick jag stanna och stretcha ut för att jag nästan inte kunde ta mig framåt på grund av att jag hade så ont i benhinnorna.
Med en vilja av stål började Passmark se till framsteg och resultat, både konditionsmässigt och när han stod på vågen.
– Jag är pannbenstjurig och tänkte hela tiden att jag ska lyckas gå ner i vikt och bygga kondition. Även om det gjorde ont eller om det regnade så skulle jag bara ut och springa de dagarna jag hade bestämt mig för. Jag märkte rätt fort att jag gick ner i vikt och att konditionen kom mer och mer. Till slut orkade jag springa hela rundan utan att stanna. Jag trappade upp löpningen successivt.
Ett halvår efter första löppasset hade han bestämt sig för att det var konditionsträning han skulle satsa på. All löpträning har lett till en stor kroppslig förvandling.
– Jag gick ner 30 kilo första året och vägde 100 kilo, vägde runt 80 kilo vid den här tiden förra året och väger 70 kilo i dag. Jag har gått ner 60 kilo på tre år. Jag har varit nere på 65 kilo, men då kände jag att jag inte hade full energi i kroppen. Nu när jag väger 70–72 kilo har jag en helt annan energi i kroppen och snittar ungefär 3 500 kalorier om dagen. Allt har gått så jäkla fort. Jag har haft mycket tävlingar och allt har bara flutit på.
Hur mår du i dag?
– Jag mår jättebra. Kroppen är hel och jag har inga känningar någonstans. Jag äter rätt, tränar rätt och försöker sova sex-sju timmar per natt vilket räcker för mig. Jag ser till att få den bästa maten till kroppen, springa i bra skor och ha full energiplan på träning och tävling. Jag fuskar aldrig med energiupplägget.
Strikt kosthållning
En stor förändring är kosthållningen som ser helt annorlunda ut jämfört med början av 20-talet.
– Jag väljer egentligen bort allt i dryckesväg och det enda jag dricker är i stort sett vatten. Vad gäller mat har jag också valt bort allt. Från söndag till fredag äter jag havregrynsgröt till frukost och kvällsmat och matlådor med nötfärs och ris till lunch och middag. Lördag eftermiddag är fri för att äta något annat. Jag har noll milligram koffein när jag inte tränar eller tävlar. Jag får effekt av koffeinet när jag tävlar och tränar och kör bara koffein i form av mina gels och mina koffeinshots.
Blir man inte trött på det?
– Nja, nu har jag vant mig. Jag kan byta ut ris mot pasta någon gång, men det är inte ofta.
Fascinerande är att Robbin Passmark, som för några år sedan inte hade en tanke på löpning, nu har ett liv som i mångt och mycket kretsar löpningen.
– Det är bekvämare att hålla på med styrketräning än konditionsidrott. Ska man satsa på konditionsidrott får man ändra om väldigt mycket i sin vardag. Jag gör hyfsade tider, men det är fruktansvärt många träningstimmar som ligger bakom resultatet.
Passmark ligger på 15 träningstimmar en vanlig vecka, oftast tolv timmar löpning och tre timmar cykling.
– Nu när jag laddade inför Ironman slog jag rekord på runt 25 timmar i veckan. Jag körde 15–16 timmar cykling i veckan och tio mils löpning. Nu är jag tillbaka på 15 timmar och det är mestadels löpning. Styrketräningen har varit positiv för mig i min löparsatsning och det är därför många också tror att jag har klarat av det.
"Mycket familjetid som försvinner"
Robbin Passmark lever tillsammans med Gisela och två döttrar.
Vad säger familjen om all den tid du lägger på träning och tävling?
– Jag har Gisela att tacka för mycket. Det är mycket familjetid och fritid som försvinner och det är egentligen bara träning just nu. Hon är inte glad åt det, men hon är med på det.
Det finns flera andra personer som Passmark vill rikta ett stort tack till.
– Jag har varit hos Stefan Freij en-två gånger i veckan sedan april. Han har gjort så att kroppen är så hel som möjligt och att jag inte ska ha några låsningar och att jag ska ha bra återhämtning. Vi fortsätter så länge han känner att han vill hjälpa mig. Min arbetsgivare Vimmerby Prefab har stått för startavgifter och kläder det här året. Jag är glad för att Gisela står ut. Som det är nu har jag mest tränat på helgerna och då har det blivit tre-fem timmar om dagen fredag, lördag och söndag.
Maran under tre timmar
Passmark gjorde sitt första halvmaratonlopp i Kalmar sommaren 2023 och har därefter avverkat den ena löpartävlingen efter den andra.
– Året efter, sommaren 2024, gjorde jag mitt första Göteborgsvarv. Jag sprang in i väggen och kom i mål med nöd och näppe. Jag tog ut mig lite för hårt plus att det var så fruktansvärt varmt. Senare samma sommar gjorde jag mitt första Stockholm Marathon. Jag ville komma in under 3.30 och sprang i mål på 3.28.
Han har sprungit Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon denna sommar.
– I år satsade jag på 1.20 på Göteborgsvarvet och kom i mål på 1.21. Det var för att jag höll igen för mycket i starten och för att jag hade så mycket respekt för banan från året innan när jag sprang in i väggen. Jag insåg mot slutet att jag har power för att springa runt 1.20, men det var försent. Jag satsade på tre timmar i Stockholm Marathon och kom in på 2.56, förbättring med en halvtimme från i fjol.
"Inte färdig på långa vägar"
Han sprang under den gångna helgen Jönköping Marathon och hade som mål att slå det personliga rekordet från Stockholm Marathon på 2.56 och ge det ett försök att springa under 2.50. Han sprang i mål på 2.50.25 och slutade fyra.
– Min klocka plingade till att jag hade slagit personbästa på maran med tiden 02.47.44 och jag tänkte direkt att jag hade klarat mitt mål rätt rejält, men jag hade en bit kvar till mål och min klocka stämde inte helt med deras distans. Man får gå efter deras tid och deras bana och då får jag vara nöjd med tiden och en fjärdeplats i totalen. Även om 25 sekunder över 2.50 suger något riktigt hårt. Jag har bara en tävling kvar för i år och då får vi se hur långt jag kan springa på sex timmar på en inomhusbana i Växjö.
Han har bestämt sig för att springa Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon nästa sommar även om det bara skiljer en vecka mellan dem.
– Målet eller drömmen är att springa under 1.14 på Göteborgsvarvet och under 2.40 på Stockholm Marathon.
Hur långt tror du att du kan gå?
– Jag känner att jag har så mycket mer att ge och att jag inte är färdig på långa vägar. Min dröm är att elitsatsa på löpningen. Det kanske inte blir världselit, men jag vill i alla fall komma ner på tiderna som klassas som elittider och få det i cv:t.
Fixade Ironman på första försöket
För några veckor sedan gjorde han sitt livs första Ironman och kom i mål på tio timmar och elva minuter.
– Jag anmälde mig till Ironman som en rolig grej. När jag anlitade Johan Nielsen på Aktivitus Linköping som coach i november kom vi överens om att vi kör. Folk säger att jag ska vara nöjd med tiden på tio timmar och elva minuter, men jag är inte nöjd. Jag är sugen på ett år till, men får jag inte tag i en bra triathoncykel och inte kan gå in 100 procent så har jag inget där att göra.
Han fixade simningen på en timme och 26 minuter och cyklingen på runt fem timmar.
– Jag cyklade bra, men med rätt cykel kan jag cykla mycket fortare och spara energi till löpningen. Jag kände inget i benen under cyklingen på fem timmar, men jag hade haft en snittpuls på 135 slag/minut i 18 mil.
Så fort han klev av cykeln och skulle springa ett maraton kände han hur baksida lår brann.
– Jag hade satsat för att gå på tre timmar på maran i Ironman, men med benen jag hade så ska jag tacka gudarna för att jag kom in på 3.18. Det är en rätt bra tid. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag pushade mig första milen för att gå för tre timmar, men jag fick hela tiden sänka tempot och tänka att det är bättre att jag joggar än att jag stannar och går. Jag visste att jag hade pressat mig för hårt på cyklingen, men visste inte hur jag låg till i simningen eftersom jag valde att simma utan klocka.
"Så jäkla svårt att bli nöjd"
Det är i dagsläget oklart om han ställer upp i Ironman nästa år.
– Ironman var en sjuk upplevelse och det var jätteroligt. Jag har inte bestämt mig om jag orkar lägga ner den tid som krävs för träning på cykling, löpning och simning. Jag vill ha en riktig triathloncykel, men de kostar en slant.
Att känna sig nöjd och slå sig till ro är inget som han tänker på.
– Jag har så jäkla svårt att bli nöjd också och känner mig aldrig nöjd. När jag sprang i mål på 2.56 på Stockholm Marathon blev det inget firande utan min första tanke var ”hur gör jag detta snabbare?”. Jag ska vara nöjd med att jag sprang in på tio timmar och elva minuter i Ironman, men jag känner att det finns brutalt mycket mer att ge.