Efter att treornas efterlängtade ”lussevaka” varit nära att ställas in fick eleverna nog och gick samman för att berätta hur de känner. Längst ned i artikeln publicerar vi elevernas insändare i sin helhet.
Eleverna vill vara anonyma eftersom de upplever att de kan bli förminskade av lärare och skolledning om de går ut med sina åsikter.
– Det är inte bara vi som tycker så här. Vi har pratat med kompisar på andra linjer också som upplever det liknande. Förtroendet för lärare och skolledningen finns inte. Man vågar inte komma med vad man tycker, eftersom man är orolig för att bli förminskad. De bemöter oss som barn.
Det som eleverna själva benämner som ”lussedramat” blev droppen för dem. För att få anordna sin ”lussevaka” med tävlingar och aktiviteter på skolan under lucianatten krävde skolledningen att minst tjugo elever skulle delta i luciatåget morgonen därpå. Ett stort gäng elever engagerade sig och försökte med alla medel få sina skolkamrater att gå med i tåget, något som visade sig vara väldigt svårt. Endast 18 elever kunde tänka sig att delta i luciatåget.
– De ville ställa in lussevakan som är en av de roligaste grejerna och viktigaste delarna på hela studentåret. För oss är det en jättestor grej, och det är elevrådet tillsammans med SkolIF som håller i det, så skolan behöver inte ordna något mer än att några lärare ska finnas på plats under natten. Vi jobbade verkligen jättehårt för att få ihop det.
Risk att fester hålls där vuxna inte finns
Risken när aktiviteter på skolan ställs in är att festerna i stället hålls någonstans där det inte finns vuxna i närheten, menar eleverna.
– Skolan vill inte bli sammankopplade med alkohol, vilket vi så klart förstår, men samtidigt så vet ju alla att majoriteten av eleverna på skolan dricker alkohol. Blundar man för det så är risken att vi hamnar ute i skogen någonstans i stället, och då är risken att det händer allvarliga saker mycket större.
Eleverna efterlyser en mer öppen dialog med skolan.
– Att de skulle säga ”behöver ni något så finns vi här. Ni kan vända er till oss.”. De flesta är nästan rädda för att vända sig till någon vuxen i skolan nu och vet knappt vilka som är deras rektorer. Kommunikationen nu är mest mejl och utskick.
”Lussevakan” är inte längre hotat efter att ytterligare två elever anmälde sig till luciatåget, men händelsen gjorde att eleverna kände sig överkörda. Insändaren är publicerad nedan.
Rektorerna på skolan har fått läsa insändaren och replikerar i ett eget inlägg HÄR.
INSÄNDARE: Sanningen bakom Vimmerby gymnasium
Vår skola beskriver sig själv som en inkluderande och demokratisk miljö där elevernas röster
ska tas på allvar. Men när vi elever faktiskt försöker engagera oss möts vi ofta av
motsägelser, ifrågasättanden och en attityd som får oss att känna oss som små barn och inte
som de nästan vuxna människor vi faktiskt är.
Friheten på skolan begränsas för varje år. Demokratin på Vimmerby gymnasium är, hårt
uttryckt, näst intill obefintlig. Vi har ingen verklig röst och de beslut som påverkar oss tas
utan att vi ens blir tillfrågade. Rektorerna och lärarna säger att de bryr sig om oss och vår
utbildning, men från de flesta får man inte ens ett hej i korridoren. Bryr man sig verkligen då?
Enligt Lgy11 ska “undervisningen bedrivas i demokratiska arbetsformer och eleverna ges
verkligt inflytande”. Skolan ska ge oss möjlighet att påverka utbildningen och utveckla
ansvar och initiativförmåga. Men detta är inget som vi märker av.
Ett tydligt exempel är hur flera elevkommittéer som skulle främja gemenskap,
ansvarstagande och engagemang har förbjudits. Festkommittén är en av dem. Skolans
förklaring är att de inte vill ”stå bakom alkoholkonsumtionen". Det är i sig en förståelig
ståndpunkt, men att helt ta bort möjligheten för elever att organisera aktiviteter löser inte
problemet. I den verkliga världen, utanför skolan, finns alkohol oavsett om skolan låtsas om
det eller inte. Att blunda för verkligheten är ingen lösning. Att möta den med ansvar, dialog
och tydliga ramar hade däremot varit det.
Det senaste och tydligaste exemplet är dramat kring årets luciafirande. Vi treor fick höra att
det ”måste” vara 20 personer som deltar i luciatåget för att lussevakan skulle kunna hållas.
Men i efterhand har det blivit tydligt att den siffran inte handlade om ett faktiskt behov, utan
mer om att sätta press på oss. Hur mycket inflytande och öppen dialog är det? Och ärligt talat:
Om vi inte hade varit tillräckligt många anmälda till lussevakan hade luciatåget ändå blivit
av. Så varför låtsas som att det handlar om oss? Det kanske finns en anledning till att vi inte
vill gå i luciatåget, varför ställa upp för något som inte ställer upp för oss.
Det här handlar i grunden inte om lucia, eller om en festkommitté. Det handlar om något
större: en skolledning som säger att elevinflytande är viktigt, men som inte visar det i
praktiken. Vi vill inget hellre än att vara delaktiga och bidra till skolans gemenskap. Men då
måste våra röster bemötas med respekt och inte med tomma ord och beslut som fattas över
våra huvuden.
Om Vimmerby gymnasium verkligen vill vara den inkluderande skola den utger sig för att
vara, är det dags att börja lyssna. På riktigt! Det här handlar inte om att hämnas, utan om att
äntligen få vår verklighet hörd. Vi är trötta nu.
Elever på Vimmerby gymnasium