På söndag präst Kristina Hellsten, Rumskulla, i Linköpings domkyrka. Därefter väntar ett pastorsadjunktsår i Vimmerby pastorat. Foto: Vimmerby pastorat/Emanuel Eriksson
Kristina Hellsten är 58 år, bor i Rumskulla men kommer från sörmländska Dunker.
I tonåren föll intresset på mode och textil. Detta ledde henne till olika textilutbildningar och anställningar inom mode och textil. Hon har bland annat arbetat med brudklänningar. Senaste arbetet i branschen var på NK:s tygavdelning tills avdelningen lades ned.
I tankarna på vad hon skulle göra i stället började kallet att skrika igen.
– Jag har alltid haft en stark gudstro, men inte alltid i kyrkans rum utan i naturen. Nu när jag behövde hitta en ny väg läste jag mystikerna och pilgrimsvandrade i Spanien.
Jag kände kallelsen jättekraftigt och en vän sa ”ska du inte bli präst nu då?” Och så blev det. Jag är jätteglad över erfarenheterna från livet som jag tar med mig in som präst, säger Kristina Hellsten i ett pressmeddelande.
Ville bli sjukhuspräst
Hellsten berättar att drivkrafterna för att bli präst har varierat under vägen.
– Tidigare ville jag bli sjukhuspräst med de själavårdande bitarna, men sedan under praktiken och kortare anställningar så har jag gillat allt. Det är jättespännande med konfirmation och med gudstjänst och mässa. Jag är så glad att jag får vara med om det här. Det är helheten i prästyrket, som en livsstil att få ägna sig åt det här kallet, säger hon.
Hur ser du på att göra ditt pastorsadjunktsår i Vimmerby pastorat?
– Det känns helt fantastiskt med Vimmerby. Jag har blivit så fint mottagen när jag har varit på praktik där. Jag har varit runt på lite olika ställen i pastoratet och jag kan bara tala gott om människorna jag mött och hur man värnar om sin bygd och sina kyrkor.