Ingela Koponen har arbetat som deltidsbrandman sedan 2019. Nu väljer hon att avsluta sin anställning på Räddningstjänsten.
Foto: Privat
Sju dagar i veckan spenderar Ingela Koponen på Träningshuset i Vimmerby där hon är klassansvarig och leder flera olika pass. Sonen Adam Koponen äger företaget och Ingela är involverad i det mesta. Att kombinera arbetet med rollen som deltidsbrandman på Räddningstjänsten i Vimmerby de senaste sex åren har varit en utmaning.
– Det har krävts en hel del. Jag har behövt byta bort pass för heldagsövningar och kvällsövningar. Att komma hit och köra träningspass med massa energi efter att ha haft nattlarm och varit vaken två-tre timmar mitt i natten… Om jag hade varit 29 år kanske det hade gått bra, men nu är jag 59 år och kroppen håller inte för det.
"Lärt mig mycket om mig själv"
När Ingela Koponen nu väljer att avsluta sin anställning i Räddningstjänsten är hon både stolt och tacksam.
– Jag älskar människor och nästan alla mina yrkesval har varit att jobba med människor på ett eller annat sätt. Att nu få hjälpa människor i utsatta situationer har varit väldigt speciellt. Jag har fått göra en resa och lära mig mycket om mig själv, inte minst i att tvingas vara utanför min komfortzon. Att ta lastbilskort faller sig inte alltid så naturligt för en kvinna över 50 år, säger Ingela och skrattar.
Det har varit ett fysiskt ansträngande jobb där även vardagen har påverkats under jourveckorna.
– En skogsbrand skojar man inte bort men jag gillar när det är grisigt och svettigt. Sedan bär man hela tiden med sig att behöva hålla sig inom en hygglig tid från stationen. När jag handlat på Kvantum så ser jag till att kunna köra ut snabbt, det går på automatik. Att backa in bilen på garageuppfarten, inte åka och bada på sommaren och så vidare. Men vi har varit ett speciellt gäng med en fin sammanhållning.
Få kvinnor inom yrket
När hon började 2019 var hon ensam kvinna i kåren och efter några år anslöt Carin Holmberg.
– Carin tränar hos mig och jag har nog kanske varit en form av inspirationskälla för henne. Jag tror att jag har inspirerat några stycken att söka till Räddningstjänsten under mina år. Det ligger i mig med inspiration och energi, jag är den typen av människa.
Att det är en starkt mansdominerad bransch är ingenting hon förvånas över.
– Visst är det många kvinnor som har det jämställt i dag, men det yttersta ansvaret för barn och hem ligger fortfarande ofta på kvinnorna. Yngre tjejer skaffar barn och så dröjer det X antal år innan du blir lös och ledig och kan åka när det piper. Jag tror tyvärr att det ofta är svårt för många kvinnor att hoppa på det här innan barnen blir tillräckligt stora.
Vad händer för dig nu?
– Nu ska jag ”bara” jobba på Träningshuset. Det är också fysiskt men det svåra blir adrenalinpåslaget. När det tjuter i sökaren och man tittar vad det står och känslan i bilen på väg till larmet.
"Det känns värdefullt"
Ingela Koponen bär med sig såväl minnen som vetskapen om att ha gjort en betydelsefull insats.
– Det finns larm som har satt sig ordentligt och som man ibland återkommer till. Det är inga trevliga saker och ingenting jag vill ta upp, men det känns värdefullt att ha gjort en insats där och då. Det är kallet att vara brandman, att hjälpa till när livet inte är som det brukar och när människor behöver hjälp.