Att Vimarhaga ska renoveras för 380 000 kronor har väckt debatt. Vi följde med fastighetschefen Rolf Johansson på en rundvandring på boendet. – Jag bedömer att 99 procent är slitage, säger han.
När trycket var som störst på Vimmerby kommun i höstas kom fyra ensamkommande barn till kommunen i veckan. Anvisningarna tvingade kommunen att agera och till slut nåddes en nödlösning med en avdelning på Vimarhaga.
Totalt bodde som mest över 30 ungdomar på det tillfälliga boendet. Då tvingades de ensamkommande bo tre i varje rum.
Nu har de flyttat och Vimarhaga ska återgå till det som tanken var från början.
Men innan dess ska avdelningen renoveras. Kostaden beräknas bli 380 000 kronor och det är en summa som väckt debatt. På måndagens fullmäktige lyfte Ingela Nilsson Nachtweij (C) frågan i talarstolen. Hon sade då:
– Jag har fått många frågor från medborgare som är oroliga att det kostar så mycket. Måste man lägga detta för garantin på Skanska? Om inte, har det varit ett ovanligt stort slitage? frågade Nilsson Nachtweij.
Eva Berglund (S) svarade:
– Det har varit mycket diskussioner och det första felet som gjordes var att börja prata om en renovering. Det är en uppfräschning av ytskikt. Man ligger fortfarande inom garantitiden och därför är det Skanska som kommer att åtgärda det här. Den största kostnaden är återställandet av golvmaterial och med den verksamhet som ska in krävs det högglansbeläggning på golvet. Sedan att det har blivit lite revor och annat på tapeter har jag full förståelse för. Det har varit tre personer i ett rum på 30 kvadratmeter.
"Mest hörsägen"
I slutet av den förra veckan fick Dagens Vimmerby en rundvandring med fastighetschefen Rolf Johansson. I en första intervju med vår tidning trodde han att kostnaden skulle landa på 30 000 kronor.
– Det var mest hörsägen då, säger Rolf Johansson.
I stället beräknas kostnaden bli nästan 400 000 kronor.
– Det är mängden småsaker det handlar om. Det är väldigt mycket småsaker som gör att vi måste byta ut en del saker. Det handlar om lång och varaktig söndring och att trycket varit väldigt hårt.
"Inte mycket skadegörelse"
I den debatt som blivit har de ensamkommande flyktingbarnen anklagats för den kommande renoveringen.
– Det är många som reagerat på den summan, men det handlar absolut inte om att det är ensamkommande. Det är antalet det handlar om. Hade vi tagit hit gymnasieelever från 20 olika städer, så tror jag inte att det hade sett annorlunda ut. Vi kan titta på AL-skolan. Det kostar 45 miljoner, men det är visserligen totalrenovering och stammar som ska bytas. Men en stor del ligger på skadegörelse. Det Arbetsmiljöverket trycker på i sitt föreläggande om ytskikt är skadegörelse.
Hur stor del bedömer du är skadegörelse här?
– Till 99 procent handlar det om påfrestning. En del är oaktsamt, men det är inte skadegörelse. Det här handlar om onormalt slitage och det är trycket som jag återkommer till.
Hur mycket snabbas slitaget på av att de har varit tre i varje rum?
– Jag kan inte säga någon siffra, men tittar man på skolorna så går det att jämföra med babyboomen från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet. Då gick det från 23 elever till 30 elever i klassrummen och trycket på skolorna blev större, det blev för trångt. Men hur mycket det snabbas på kan jag inte säga.
"Det här ska bytas"
Rolf Johansson visar oss runt i rummen. Skadorna är marginella, för att inte säga närmast obefintliga, i en del av rummen. Likaså i korridorerna och i köket.
– Där har det fått lite stryk, men det är ju "peanuts" egentligen.
Den naturliga frågan är förstås om boendet verkligen behöver renoveras för 380 000 kronor.
– Det är själva funktionen, det här är ett nytt hus, det här ska bytas. Så har jag resonerat.
Hur stor del bedömer du påverkar direkt och hur mycket kunde man ha låtit vara?
– Jag tycker att det är en hygienfråga också. Den här mattan (en golvmatta i det gemensamma köket) är inte städbar, det är den inte. Jag tycker att det måste göras. Byter vi inte nu får vi byta när hälsoinspektören kommer.
Vad bedömer du att den här renoveringen borde gått på?
– Jag vill inte ge mig in i det. Det här är ett takpris, bygget är under garantitiden och tar vi in någon annan att åtgärda det här så bryter vi garantin. Den är femårig och huset är två år i mars. Att vi inte upphandlar det under konkurrens gör att det blir lite annat än om vi hade konkurrensutsatt det. Men då har vi inte kvar garantin och det är en större nackdel anser jag.
Om det hade varit färre antal personer här och det hade stått i tio, femton år. Hur hade det sett ut, då?
– Jag tror att det hade sett ut som det gör nu.
Hade det landat på samma summa?
– Nej, nej. Det hade det inte. Vi kanske hade gjort något på underhållet, det är punktinsatser på äldreboenden. Det kan vara en lägenhet som är totalförstörd efter tre månader.
När började ni fundera kring det här, att det kunde bli en renoveringskostnad?
– Vi flaggade för det i somras och att vi inte hade möjlighet att ta det i vår budget. Därför tas det från pengarna vi fått för flyktingar.
Om boendet inte var nybyggt och det hade stått i 15-20 år. Hade ni tänkt annorlunda?
– Det hade vi sannolikt. Då hade mängden försvunnit, men det är omöjligt att säga vad det hade kostat då.
Totalt är avdelningen där de ensamkommande har bott på 700 kvadratmeter. Kostnaden per kvadratmeter blir drygt 500 kronor.
Kostnaden för renoveringen ska täckas av de 22 miljoner kronor som kommunen fått för flyktingmottagandet.